Adriana Lecouvreur – italiensk opera av Francesco Cilea från 1902
Adriana Lecouvreur är en italiensk opera i fyra akter, musik av Francesco Cilea och libretto av Arturo Colautti, efter Eugène Scribe och Ernest Legouvés pjäs Adrienne Lecouvreur. Den uruppfördes i Milano den 6 november 1902. Cileas överlägset mest framgångsrika verk och hans enda opera som fortfarande spelas regelbundet.
Bakgrund och stil
Operan tillhör den sena romantiska, lätt veristiska skolan inom italiensk operatradition. Cileas musik kännetecknas av lyriska sånger, rik orkestrering och starkt sceniskt uttryck som ger utrymme för både intima scener och dramatiska höjdpunkter. Librettot bygger på den populära franska pjäsen om den verkliga skådespelerskan Adrienne Lecouvreur (1692–1730) och kombinerar kärleksintriger med frågor om berömmelse, lojalitet och svartsjuka.
Handling (kort)
Handlingen kretsar kring en kärlekstriangel mellan den berömda skådespelerskan Adriana, hennes älskare Maurizio och den svartsjuka adelsdamen Prinsessan av Bouillon, som också är förälskad i Maurizio. Adriana har också en vän och beskyddare i den äldre Michonnet. Rivaliteten mellan Adriana och prinsessan eskalerar och leder till svek och ödesdigra följder, vilket kulminerar i Adrianas tragiska död.
Roller (urval)
- Adriana Lecouvreur – sopran (huvudroll)
- Maurizio – tenor (Adrianas älskare)
- Michonnet – baryton (Adrianas vän och beundrare)
- Principessa di Bouillon (Prinsessan av Bouillon) – mezzosopran eller dramatisk sopran (antagonisten)
Mottagande och betydelse
Vid premiären mottogs operan väl och har därefter haft en stadig plats i repertoaren, särskilt tack vare huvudrollen som erbjuder stora möjligheter för vokalt dramatisk gestaltning. Rollen som Adriana har gjort succé för flera berömda sopraner genom 1900- och 2000-talet. Verket räknas i dag som Cileas mästerverk och är ofta uppsatt på operahus världen över.
Musikaliska höjdpunkter
Operan innehåller flera välkända arior, duetter och ensemblescener som visar upp både lyrik och dramatisk intensitet. Orkestern används färgrikt för att skapa atmosfär och fördjupa karaktärernas känslotillstånd, och scenerna ger såväl publiken som sångarna möjlighet till starkt sceniskt uttryck.
Inspelningar och tolkningar
Genom åren har Adriana Lecouvreur spelats in och framförts av många betydande sångare och dirigenter. Flera inspelningar och scenuppsättningar har bidragit till att hålla operan levande i modern tid, och den fortsätter vara en populär titel i repertoaren för operahus som söker ett dramatiskt, sångbart verk med en framträdande sopranroll.
Huvudsakliga tecken
- Adriana Lecouvreur - sopran
- Maurizio - tenor
- Prinsessan de Bouillon - mezzosopran
- Prince de Bouillon - bas
- Michonnet - baryton
- Quinault - bas
Diskografi
- 1950: Mafalda Favero (Adriana Lecouvreur), Nicola Filacuridi (Maurizio), Elena Nicolai (Principessa di Bouillon), Giannetto Zini (Principe di Bouillon), Luigi Borgonovo (Michonnet), Ottavio Serpo (Quinault); Coro e Orchestra del Teatro alla Scala di Milano, Federico Del Cupolo - (VAI)
- 1951: Carla Gavazzi (Adriana Lecouvreur), Giacinto Prandelli (Maurizio), Miti Truccato Pace (Principessa di Bouillon), Plinio Clabassi (Principe di Bouillon), Saturno Meletti (Michonnet), Pasquale Lombardo (Quinault); Coro e Orchestra Sinfonica di Milano della RAI, Alfredo Simonetto - (Fonit Cetra)
- 1959: Magda Olivero (Adriana Lecouvreur), Franco Corelli (Maurizio), Giulietta Simionato (Principessa di Bouillon), Antonio Cassinelli (Principe di Bouillon), Ettore Bastianini (Michonnet), Augusto Frati (Quinault); Coro e Orchestra del Teatro di San Carlo di Napoli, Mario Rossi - (Opera D'Oro)
- 1961: Renata Tebaldi (Adriana Lecouvreur), Mario Del Monaco (Maurizio), Giulietta Simionato (Principessa di Bouillon), Silvio Maionica (Principe di Bouillon), Giulio Fioravanti (Michonnet), Giovanni Foiani (Quinault); Orchestra e Coro dell'Accademia Nazionale di Santa Cecilia, Franco Capuana - (Decca)
- 1977: Renata Scotto (Adriana Lecouvreur), Plácido Domingo (Maurizio), Elena Obraztsova (Principessa di Bouillon), Giancarlo Luccardi (Principe di Bouillon), Sherrill Milnes (Michonnet), Paul Hudson (Quinault); Ambrosian Opera Chorus, Philharmonia Orchestra, James Levine - (Sony Classical)
- 1988: Joan Sutherland (Adriana Lecouvreur), Carlo Bergonzi (Maurizio), Cleopatra Ciurca (Principessa di Bouillon), Francesco Ellero d'Artegna (Principe di Bouillon), Leo Nucci (Michonnet), Bryn Terfel (Quinault); Welsh National Opera Orchestra and Chorus, Richard Bonynge - (Decca)
Frågor och svar
F: Vad är Adriana Lecouvreur?
S: Adriana Lecouvreur är en italiensk opera i fyra akter med musik av Francesco Cilea och libretto av Arturo Colautti.
F: När spelades Adriana Lecouvreur första gången?
S: Adriana Lecouvreur uruppfördes i Milano den 6 november 1902.
F: Vem skrev librettot till Adriana Lecouvreur?
S: Arturo Colautti skrev librettot till Adriana Lecouvreur.
F: Vilket är källmaterialet för Adriana Lecouvreur?
S: Eugène Scribe och Ernest Legouvés pjäs Adrienne Lecouvreur är källmaterialet för Adriana Lecouvreur.
F: Spelas Adriana Lecouvreur fortfarande regelbundet?
S: Ja, Adriana Lecouvreur är Cileas enda opera som fortfarande spelas regelbundet.
F: Vem komponerade musiken till Adriana Lecouvreur?
S: Musiken till Adriana Lecouvreur komponerades av Francesco Cilea.
F: Skulle du säga att Adriana Lecouvreur var ett framgångsrikt arbete för Cilea?
S: Ja, Adriana Lecouvreur var Cileas i särklass mest framgångsrika arbete.
