Wilhelm Roux (9 juni 1850 i Jena - 15 september 1924 i Halle) var en tysk zoolog, anatom och pionjär inom experimentell embryologi.
I tio år arbetade han i Breslau (nu Wroclaw) och blev 1879 direktör för sitt eget embryologiska institut. Han var professor i Innsbruck i Österrike 1889-95 och accepterade sedan en professur vid det anatomiska institutet vid universitetet i Halle, en tjänst som han behöll fram till 1921.
Forskning och metoder
Roux var en av de första att arbeta systematiskt med experimentella metoder för att förstå embryonal utveckling. Han betonade en mekanisk och fysiologisk förklaring av utvecklingsprocesser och formulerade idén om utvecklingsmekanik (ty. Entwicklungsmechanik). Roux utvecklade mikrokirurgiska tekniker och utförde kontrollerade experiment på ägg och tidiga embryon, särskilt grodyngel.
Ett av hans mest kända experiment gick ut på att med en uppvärmd nål förstöra en av de två blastomererna i ett tidigt tvåcelligt grodygg. Resultatet tolkade han som bevis för att cellernas öde bestäms tidigt i utvecklingen — en idé som ofta kallas mosaikteorin eller deterministisk cleavage. Dessa experiment visade att olika blastomerer kunde bidra till olika delar av det färdiga embryot och att skada på en blastomer ofta ledde till ofullständig utveckling.
Vetenskaplig debatt och vidareutveckling
Roux resultat och tolkningar väckte stark debatt. Samtidiga forskare som Hans Driesch visade exempel på reglerbar utveckling (regeneration och kompensation) i andra organismer, vilket pekade på att tidig cellspecifikation inte är universell. Diskussionen mellan förespråkare för determinism och för reglerbarhet bidrog starkt till att forma tidig utvecklingsbiologi och ledde till mer nyanserade uppfattningar om cellöden och morfogenes.
Övriga bidrag och arv
Förutom sina experiment bidrog Roux till anatomi, histologi och undervisning i embryologi. Han etablerade institutionella ramar för experimentell forskning på embryon och påverkade en generation av forskare genom sina metoder och sin betoning på noggrant kontrollerade experiment. Hans arbete räknas som ett viktigt steg i utvecklingen från beskrivande morfologi till modern experimentell utvecklingsbiologi.
Roux dog 1924, men hans metodiska ansats och de frågor han ställde om hur celler och vävnader bestämmer sin utveckling lever kvar som centrala teman i dagens utvecklingsbiologi och cellbiologi.
