Yassir Arafat (24 augusti 1929–11 november 2004), ofta stavat Yasser Arafat i internationella källor, är ett av de mest kända och omtvistade gestalterna i modern mellanösternhistoria. Han framträdde som symbol och ledare för det palestinska självbestämmandet och var ordförande för Palestinas befrielseorganisation (PLO) från 1969 fram till sin död 2004. Efter fredsprocessens inledande steg på 1990-talet blev han också ordförande för den palestinska nationella myndigheten (PNA).

Tidiga år och familj

Arafat föddes den 24 augusti 1929 — uppgifterna om exakt födelseort varierar och anges ibland som Jerusalem, Gaza eller Kairo. Han växte upp i en palestinsk familj och studerade teknik; han genomgick civilingenjörsutbildning vid Kairos universitet och arbetade senare som ingenjör i Kuwait. På 1950‑ och 1960‑talen var han med om att grunda rörelsen Fatah, som kom att bli den dominerande fraktionen inom PLO.

Politisk karriär och PLO

Arafat valdes till PLO:s ordförande 1969 och utvecklade under 1970‑ och 1980‑talen en dubbel strategi av väpnad kamp och politisk mobilisering. PLO blev internationellt erkänt som palestiniernas representant, bland annat genom FN‑inträdet och diplomatiska kontakter med många länder. Efter Israels invasion av Libanon 1982 tvingades Arafat och PLO i exil till Tunisien, där de stannade fram till början av 1990‑talet.

Osloavtalen, PNA och Nobels fredspris

Under början av 1990‑talet inleddes hemliga förhandlingar mellan PLO och Israel som ledde till Osloavtalen 1993. Avtalen öppnade för ömsesidigt erkännande och en övergångsordning som skulle leda till självstyre i delar av Västbanken och Gaza. Arafat återvände till palestinskt territorium 1994 och blev ledare för den nybildade palestinska nationella myndigheten. För sina roller i fredsprocessen tilldelades han 1994 tillsammans med Yitzhak Rabin och Shimon Peres Nobels fredspris.

Ledarskap, kritik och kontroverser

  • Ställningstaganden: Arafat uppfattades av många palestinier som en frihetskämpe och symbol för nationell enighet. Han stod för en strävan efter en palestinsk stat och blev en global symbol för palestinska frågan (palestinska folkets).
  • Våld och terrorstämpling: Samtidigt betecknade Israel, USA och flera andra länder delar av PLO:s verksamhet som terrorism eftersom den också innefattade attentat och väpnade angrepp mot civila mål. Arafat har därför både hyllats och fördömts, och debatten om etik och taktik i befrielserörelser har följt hans namn genom hela hans karriär (terrorist, kritik).
  • Intern kritik: Arafat anklagades också internt och av internationella observatörer för auktoritärt ledarskap, dålig ekonomisk förvaltning och korruption inom PNA. Kritiker menade att byråkrati, nepotism och bristande ansvarstagande underminerade byggandet av en fungerande stat.

Sjukdom och död

Hösten 2004 insjuknade Arafat plötsligt. Han flögs till ett sjukhus i Paris där han vårdades från slutet av oktober och avled den 11 november 2004. Fransk medicinsk personal angav att han drabbats av en allvarlig blodstörning och ett snabbt förlopp som ledde till döden. Efter hans bortgång uppstod spekulationer och flera utredningar kring dödsorsaken; det har framförts teorier om förgiftning, och senare rättsmedicinska analyser har rapporterat olika och delvis motstridiga fynd. Ingen definitiv, allmänt accepterad förklaring har dock nåtts.

Begravning och eftermäle

Kroppen fördes tillbaka till Ramallah, där han begravdes på sin gård i Muqataa‑komplexet den 12 november 2004 i en snabbt genomförd ceremoni inför stor folkmassa. Han begravdes i en särskild kista med avsikten att en eventuell framtida överföring till Jerusalem skulle kunna ske om och när en självständig palestinsk stat med östra Jerusalem som huvudstad upprättas. Arafats död skapade ett vakuum i palestinsk politik och utlöste en period av både sorgeyttringar och politisk omorientering.

Arvet efter Arafat

Arafats eftermäle är komplext och mångbottnat. Han lämnar efter sig bilden av en karismatisk ledare som under decennier symboliserade palestinernas nationella kamp, men också kritik för metoder, ledarskap och resultat. Hans liv speglar de svåra moraliska och politiska val som präglat konflikten i regionen: från väpnad kamp till förhandlingsbordet, från internationell legitimitet till anklagelser om terror och korruption. Hur hans roll värderas varierar starkt mellan olika grupper och i olika historiska bedömningar.

Familj: Arafat gifte sig 1990 med Suha Tawil. Paret fick en dotter, Zahwa, år 1995.