Palestinier: ursprung, demografi, kultur och politisk representation

Namn och tidiga användningar

Begreppet "palestinier" har historiska variationer. Tidigare kunde samma term även användas om judar som bodde i Palestina. Idag avser termen i första hand arabisktalande grupper med gemensamt ursprung i regionen.

Noterbara personer

• Yasser Arafat, tidigare ledare för PLO
• Mahmoud Abbas, en framträdande politiker inom Fatah
• Edward Said, intellektuell och litteraturteoretiker

Definition och demografisk översikt

Termen palestinska folket (på arabiska) används för att beskriva ett folk med historiskt ursprung i området. Den sammanlagda palestinska befolkningen, inklusive ättlingar i diaspora, uppskattas till ungefär 10 miljoner personer. Omkring hälften lever fortfarande i regionen: i Israel, på Västbanken (inklusive östra Jerusalem) och i Gazaremsan. En del av dessa är internflyktingar.

En betydande palestinsk diasporagrupp finns i flera länder:

• Över 2,5 miljoner i Jordanien
• Cirka en miljon sammanlagt i Syrien och Libanon
• Omkring 250 000 i Saudiarabien
• Cirka 500 000 i Chile, den största koncentrationen utanför arabvärlden

Många i diasporan saknar formellt medborgarskap i något land och kan därför klassificeras som statslösa eller som flyktingar med begränsade rättigheter.

Språk och kultur

Som benämningen "palestinska araber" antyder är majoriteten arabisktalande. Den vanligt talade varianten är den palestinska dialekten av arabiska. Palestinier som är medborgare i Israel — ofta kallade arabiska israeler — är många gånger tvåspråkiga och behärskar även modern hebreiska.

Genetisk bakgrund

Nyligen publicerad genetisk forskning visar att befolkningar i Levanten idag delar nära genetiska samband. Resultaten tolkas av forskarna som att många nuvarande grupper, inklusive palestinier, står i släktskapsrelation till tidigare befolkningar i området. Studien antyder att en del av befolkningsbasen fanns på plats före den arabisk‑muslimska expansionen; därefter ackulturerades och etablerade arabiska som lingua franca och ett stort antal individer konverterade till islam över tid. Dessa tolkningar är föremål för vidare forskning och debatt inom historisk genetik och arkeologi.

Religion

Vad gäller religiös tillhörighet är majoriteten av palestinierna muslimer, i huvudsak sunnimuslimer. Det finns också en betydande palestinsk kristen minoritet som tillhör olika kristna samfund, samt mindre religiösa grupper och sekulära individer.

Historia och nationalism

Begreppet en palestinsk nationell identitet började formas före första världskriget. En tidig formell framställning för nationellt oberoende utfärdades av den syrisk‑palestinska kongressen den 21 september 1921. Händelserna 1948 och 1967 — och de stora folkförflyttningarna i samband med dem — bidrog till att termen "palestinier" i större utsträckning förknippades med en politisk och nationalistisk strävan. Det nationalistiska projektet beskrivs ofta i termer av palestinsk nationalism.

Politiska organ och representation

Palestinierna har representerats internationellt framför allt genom Palestinska befrielseorganisationen (PLO). Efter Osloavtalen etablerades den Palestinska myndigheten som ett tillfälligt administrativt organ för delar av Västbanken och Gazaremsan.