Valet stod i praktiken mellan den tidigare vicepresidenten Richard Nixon (republikan) och sittande vicepresidenten Hubert Humphrey (demokrat). Alabamas guvernör George Wallace ställde också upp som kandidat för American Independent Party och blev den mest framgångsrika tredjepartskandidaten i moderna amerikanska presidentval.
1968 utspelade sig valet mot bakgrund av stora inrikes- och utrikespolitiska konflikter: Vietnamkriget, växande inhemskt motstånd mot kriget, omfattande protester och krav på medborgerliga rättigheter. Den sittande presidenten Lyndon B. Johnson kunde formellt ha nominerats, men valde att inte ställa upp igen. Den 31 mars 1968 meddelade Johnson att han drog tillbaka sin nominering och sade: "Jag kommer inte att söka, och jag kommer inte att acceptera, nomineringen av mitt parti för ytterligare en mandatperiod som er president".
En annan avgörande händelse var mordet på den sittande justitieministern Robert F. Kennedy, bror till USA:s tidigare president John F. Kennedy. Kennedy var en seriös kandidat till demokraternas nominering och hade just vunnit primärvalen i Kalifornien och South Dakota när han mördades den 5 juni 1968 av Sirhan Sirhan i Los Angeles. Mordet splittrade och chockade det demokratiska partiet och bidrog till den kaotiska stämningen under partiets konvent i Chicago senare samma sommar, där upplopp och sammanstötningar mellan demonstranter och polis väckte stor uppmärksamhet.
Under kampanjen profilerade sig kandidaterna tydligt: Nixon lovade "lag och ordning" och ett "peace with honor" för att få ett slut på Vietnamkriget utan full reträtt, medan Humphrey försökte distansera sig från vissa av Johnsons krigspolitiker men samtidigt försvarade delar av administrationens program. George Wallace riktade in sig på missnöje med medborgerliga rättigheter, segregation och kulturell förändring och lockade många väljare som kände sig övergivna av både demokrater och republikaner.
Humphrey hade svårt att vinna stöd i de traditionellt sydliga delstaterna eftersom han tydligt förespråkade medborgerliga rättigheter. Den enda sydstat han vann var Texas (en knapp seger). Valresultatet blev jämnt i det nationella folkvalet, men elektorskollegiets fördelar gav Nixon segern:
- Richard Nixon: 301 elektorsröster
- Hubert Humphrey: 191 elektorsröster
- George Wallace: 46 elektorsröster (dessutom röstade en trolös elektor i North Carolina på Wallace och hans medkandidat Curtis LeMay)
I det nationella folkvalet blev totalsiffrorna mycket jämna:
- Richard Nixon: cirka 31 783 000 röster (≈ 43,4 %)
- Hubert Humphrey: cirka 31 272 000 röster (≈ 42,7 %)
- George Wallace: cirka 9 901 000 röster (≈ 13,5 %)
George Wallaces framgång som tredjepartskandidat visade på djupt sittande spänningar i amerikansk politik och bidrog till att Nixon kunde vinna viktiga delstater genom att dra röster från både demokratiska och republikanska väljare. Valet 1968 markerade ett avgörande skifte i den politiska kartan i USA och inledde en period av större konservativt inflytande i följande decennier.








