AlegsaOnline.com

Lyndon B. Johnson – USA:s 36:e president, civilrättsledare och Great Society

Läs om Lyndon B. Johnson — USA:s 36:e president, civilrättsledare och arkitekt bakom Great Society, som förde genomslagna sociala reformer och medborgerliga rättigheter.

Författare: Leandro Alegsa

29-12-2025

Lyndon Baines Johnson (27 augusti 1908–22 januari 1973), ofta kallad LBJ, var en amerikansk politiker och medlem av demokraterna. Han var USA:s 36:e president 1963–1969 och tidigare vicepresident 1961–1963 under John F. Kennedy. Johnson blev president efter att Kennedy mördades i Dallas i november 1963. Innan han kom till Vita huset tjänstgjorde han som representant, senator och som senatens majoritetsledare, där han utvecklade ett rykte som en av de mest effektiva och ibland hårdföra lagstiftningspolitikerna i sin tid.

Tidiga år och politisk uppgång

Johnson föddes i Stonewall, Texas och arbetade tidigt som gymnasielärare innan han blev politiskt aktiv. Han valdes in i det amerikanska representanthuset 1937 och till den amerikanska senaten 1948. Som senator steg han snabbt i graderna och blev senatens majoritetsledare 1954. Hans tid som majoritetsledare präglades av en ovanligt aktiv och personlig ledarstil – ofta kallad "the Johnson Treatment" – där han använde övertygelse, påtryckningar och personliga kontakter för att få igenom lagförslag. År 1960 kandiderade han till president, men förlorade den demokratiska nomineringen. Han accepterade sedan att bli senator John F. Kennedys vicepresidentkandidat, och Kennedy–Johnson-biljetten vann presidentvalet 1960.

Från vicepresident till president

När president Kennedy mördades den 22 november 1963 i Dallas, Texas svors Johnson in som president. Vid presidentvalet 1964 ställde han upp för egen räkning och vann en jordskredsseger över republikanske senatorn Barry Goldwater, där han fick cirka 61,1 procent av rösterna.

Great Society och inrikespolitiska reformer

Som president lanserade Johnson det omfattande reformprogrammet kallat stora samhället (Great Society). Syftet var att minska fattigdom, öka tillgång till utbildning och utbildningsmöjligheter, förbättra sjukvården och utöka medborgerliga rättigheter. Viktiga lagar och initiativ under hans presidentskap inkluderar bland annat:

Civil Rights Act (1964) – förbjöd diskriminering i arbetslivet och offentliga platser.
Voting Rights Act (1965) – avskaffade många barriärer som hindrade afroamerikaner från att rösta.
Utvidgning av medborgerliga rättigheter och senare lagen om rösträtt samt lagen om medborgerliga rättigheter 1968.
Medicare och Medicaid (1965) – federala program för sjukvård för äldre och låginkomsttagare.
Economic Opportunity Act (1964) och "kriget mot fattigdomen" – program som Head Start, Job Corps och lokala utvecklingsprojekt.
Elementary and Secondary Education Act och Higher Education Act (1965) – ökade federalt stöd till skolor och studielån.
Immigration and Nationality Act (1965) – förändrade invandringspolitiken genom att avskaffa tidigare kvotsystem och öppnade dörren för ny invandring från andra delar av världen.
Skapandet av Department of Housing and Urban Development (HUD), stöd till stads- och landsbygdsutveckling samt ökade satsningar på konst och kultur genom National Endowment for the Arts och Humanities.
Stöd till offentliga radio- och tv-sändningar och lagar som lade grunden för dagens offentliga sändningssystem.

Dessa reformer hade långvariga effekter på det amerikanska samhället och bidrog till att bygga upp sociala skyddsnät som fortfarande är centrala i USA.

Civilrättsrörelsen och politikens pris

Johnson spelade en avgörande roll för att föra igenom lagstiftning som gav afroamerikaner större rättsligt skydd och röstmöjligheter. Samtidigt mötte han starkt motstånd, särskilt från vita politiker i södern. Hans stöd för medborgerliga rättigheter bidrog till att många vita söderns väljare började lämna demokratin, vilket på sikt förändrade det politiska partilandskapet i USA.

Utrikespolitik och Vietnam

I utrikespolitiken prioriterade Johnson att motverka vad han och hans regering såg som kommunistisk expansion. Efter Tonkinbuktsresolutionen 1964 fick presidenten stort handlingsutrymme i Vietnamfrågan, vilket ledde till en betydande amerikansk upptrappning i Vietnamkriget. Hundratusentals amerikanska soldater sändes till Indokina, och kriget blev alltmer kostsamt i både mänskligt lidande och resurser. Under Johnsons tid intensifierades bombningar (bland annat Operation Rolling Thunder) och användningen av kemikalier som Agent Orange.

1968 markerades av Tetoffensiven, en omfattande nordvietnamesisk och vietcong-anstormning som chockade amerikansk allmänhet och medier och vände opinionen mot kriget. Samma år utsattes USA för stor inhemsk oro: protester mot kriget, och mordet på Martin Luther King Jr. samt på Robert F. Kennedy bidrog till en känsla av kris och splittring i landet. Det ökade motståndet mot Vietnam och den allmänna politiska turbulensen undergrävde Johnsons popularitet kraftigt.

Avslutning av presidentskapet och senare år

I presidentvalet 1968 avstod Johnson oväntat från att ställa upp för omval efter svaga resultat i primärvalen, framför allt i New Hampshire, och stor inre och yttre press. I ett tal den 31 mars 1968 meddelade han att han inte skulle söka eller acceptera sin partis nominering till en ny period. Valet vanns senare av republikanen Richard Nixon. Efter sin tid i Vita huset återvände Johnson till sin ranch i Texas (LBJ Ranch) och levde ett relativt tillbakadraget privatliv fram till sin död i en hjärtattack 1973.

Arv och historisk bedömning

Historiker och forskare ger Johnson höga betyg för hans inrikespolitiska reformer — särskilt för lagstiftning som stärkte medborgerliga rättigheter, införandet av Medicare/Medicaid och investeringar i utbildning och fattigdomsbekämpning. Samtidigt får han hård kritik för upptrappningen av Vietnamkriget, där över 58 220 amerikanska soldater dödades under hela konflikten, stora mängder sprängämnen släpptes över Vietnam och kemiska bekämpningsmedel som Agent Orange användes med långsiktiga konsekvenser för människor och miljö.

Johnson lämnar ett komplext arv: han står bakom några av 1900-talets viktigaste sociala reformer i USA, samtidigt som hans utrikespolitik och kriget i Vietnam skadade hans politiska anseende och förändrade partipolitiken i landet för decennier framåt.

Tidigt liv

Johnson föddes i Texas. Hans far var politiker och hade arbetat för Texas delstatsregering. Som ung vuxen var han lärare. Han valdes in i representanthuset 1937 och sedan in i senaten 1948. Han vann senatsvalet med bara 87 röster.

Politisk karriär

I senaten blev Johnson mycket snabbt mäktig och 1955 blev han ledare för senaten och var den yngste som någonsin haft den positionen. Han startade stora program för allmänheten. Det hjälpte att han kände de andra senatorerna väl och kunde ofta övertala dem att stödja hans idéer. År 1960 kandiderade han till presidentposten, men under tävlingen om vem demokraterna skulle stödja förlorade han mot John F. Kennedy. Johnson valdes då av Kennedy till vicepresidentkandidat. Kennedy vann valet knappt och Johnson blev vicepresident. Som de flesta vicepresidenter gillade Johnson inte jobbet. Det gav honom för lite makt.

Lyndon B. Johnson var välkänd som en person som kunde övertala andra lagstiftare i kongressen att anta lagar. För att få mer stöd för sina idéer, tog han ofta andra politiker på sängen (vilket innebär att han hotade dem om de inte höll med honom).

Ordförandeskap, 1963-69

Johnson tog över som president efter att Kennedy mördats. Han avslutade Kennedys mandatperiod som president och 1964 ställde han upp för omval och vann lätt mot Barry Goldwater. Johnson fick 61,1 procent av rösterna. Detta är den högsta procentuella andel av rösterna som någonsin vunnits av någon som kandiderat till presidentposten sedan 1820.

Johnson inledde ett "krig mot fattigdomen". Han skapade det stora samhället (en rad statliga program som syftade till att förbättra levnadsstandarden i landet). Dessa program omfattar bland annat offentliga radio- och tv-sändningar, skydd av miljön, Medicare (hälsovård för äldre), Medicaid ([hälsovård för fattiga). Han stödde de medborgerliga rättigheterna för afroamerikaner och fortsatte där Kennedy slutade med att ge dem frihet. Voting Rights Act från 1965 gav regeringen befogenheter att stoppa dem från att nekas rösträtt. Jämfört med Kennedys svaga förhållande till kongressen kunde Johnson övertyga politikerna om att stödja en del av samma politik som de motsatte sig under Kennedy.

Samtidigt ökade Johnson USA:s engagemang i Vietnamkriget. Johnson ökade antalet soldater i Vietnam från 16 000 till 500 000 för att stoppa Viet Cong (de kommunistiska rebellerna i Sydvietnam). Allteftersom åren gick blev Johnson alltmer impopulär eftersom kriget fortsatte utan något slut i sikte. År 1968 dödades nästan 1 000 amerikanska soldater i Vietnam varje månad och fienden hade fortfarande inte besegrats. I mars 1968 meddelade Johnson att han inte skulle ställa upp för omval.

Efter ordförandeskapet, 1969-73

Johnsons tid som president tog slut den 20 januari 1969. Han återvände till Texas för att bo på sin ranch i Stonewall. Han började röka cigaretter igen för första gången sedan 1955, och hans hälsa försämrades snabbt. Han började drabbas av hjärtattacker som senare ledde till hans död.

Död, begravning och arv

Johnson dog på sin ranch den 22 januari 1973 vid 64 års ålder efter en hjärtattack. Johnson fick en statsbegravning och den sista gudstjänsten ägde rum den 25 januari. Begravningen ägde rum i National City Christian Church i Washington, D.C.

Trots katastrofen i Vietnam anses Johnson fortfarande vara en bra president av historiker på grund av vad han åstadkom i fråga om medborgerliga rättigheter. År 1973 döptes Manned Spacecraft Center i Houston om till Lyndon B. Johnson Space Center.

Frågor och svar

F: Vem var Lyndon Baines Johnson?

S: Lyndon Baines Johnson (ofta kallad LBJ) var en amerikansk politiker som var USA:s 36:e president från 1963 till 1969. Han var också amerikansk representant, amerikansk senator och majoritetsledare i senaten innan han blev president.

Fråga: Var föddes Lyndon Baines Johnson?

S: Lyndon Baines Johnson föddes i Stonewall, Texas.

F: Vad gjorde han innan han blev politiker?

S: Innan han blev politiker arbetade Lyndon Baines Johnson som gymnasielärare.

F: Hur blev LBJ president i Förenta staterna?

Svar: LBJ blev USA:s president när president John F Kennedy mördades i november 1963 och han tillträdde som hans efterträdare.

Fråga: Vilken inrikespolitik införde LBJ under sin tid som president?

S: Under sitt presidentskap genomförde Lyndon Baines Johnson flera inrikespolitiska åtgärder, bland annat skapandet av det stora samhället, som innebar en utvidgning av de medborgerliga rättigheterna, offentliga radio- och tv-sändningar, Medicare, Medicaid, stöd till utbildning och konst, stads- och landsbygdsutveckling och offentliga tjänster, antagandet av lagen om medborgerliga rättigheter 1964, antagandet av lagen om rösträtt 1965, antagandet av lagen om medborgerliga rättigheter 1968, inledandet av "kriget mot fattigdomen", undertecknandet av lagen om högre utbildning 1965, genom vilken federala studielån skapades, undertecknandet av lagen om invandring och nationalitet 1965, som än i dag används i USA:s invandringspolitik, och mycket annat.

Fråga: Vilka utrikespolitiska initiativ prioriterade LBJ under sin presidenttid?

S: Under sitt presidentskap prioriterade Lyndon Baines Johnson att stoppa marxist-leninistiska regeringar från att expandera genom att få kongressen att anta resolutionen om Tonkinbukten, vilket ledde till att USA:s engagemang i Vietnamkriget ökade, vilket ledde till att fler amerikanska soldater skickades dit och att vietnamesiska civila dog på grund av amerikanska militära åtgärder, t.ex. genom att släppa över 7 miljoner ton sprängämnen över Vietnam och använda det giftiga ogräsmedlet Agent Orange.

F: Varför är LBJ:s arv kontroversiellt?

S: LBJ:s arv är kontroversiellt eftersom han, även om historiker rankar honom högt för att han främjade de medborgerliga rättigheterna, hälsovården och välfärden genom sin inrikespolitik, får han stark kritik för att han trappade upp Vietnamkriget, vilket ledde till att 58 220 amerikanska soldater dog.