Biellmann-spin är en spin i konståkning som utförs på en fot. Det fria benet (det ben som inte står på isen) dras upp bakifrån och över huvudet. Knäet böjs lätt och ryggen böjs bakåt i snurren, så att kroppen formar en så kallad tårtbandsposition. I den klassiska versionen används båda armarna för att hålla upp benet; i en variant har man en hand på skridskoåsen och den andra handen på armen som håller upp skridskoåsen. En förändring kan göras genom att den ena handen släpps. Om handen som håller upp spinnet är på samma sida av kroppen som benet kallas spinnet för en enhandig Biellmann-spin, eftersom spinnet utförs med en hand. Om handen som håller upp spinnet är på motsatt sida av kroppen som benet kallas spinnet för en Cross-Grab Biellmann-spin, eftersom den handen måste korsa kroppen för att ta tag i skridskon.
Teknik och utförande
Biellmann kräver både rörlighet och styrka. Grundläggande punkter för ett rent utförande:
- Utgångsposition: stabil balans på ståbenet med rak överkropp innan uppdraget av fria benet.
- Grepp: tag med händerna om skridskoåsen nära skorstenen (eller vid hjälmen om armen är förlängd) och dra foten uppåt mot huvudet.
- Ryggrad och axlar: aktivera bålen och öppna bröstryggen försiktigt för att undvika översträckning i ländryggen.
- Benets linje: försök behålla ett rakt fria ben (med viss lätt böjning i knäet är vanligt) för en ren linje.
- Rotation: håll centrumpunkten upprätt och minimera överdriven lutning för att säkra jämn snurrhastighet.
Varianter
- Tvåhands-Biellmann (klassisk): båda händerna håller fri fot eller skridskoås.
- En enhandig Biellmann-spin: endast en hand håller foten, vanligare bland avancerade åkare.
- Cross-Grab Biellmann-spin: handen korsar kroppen för att ta tag i skridskon, vilket ger en annan estetisk linje.
- Flying Biellmann: ett avancerat inslag där åkaren hoppar in i spinnet och landar direkt i Biellmann-positionen.
- Variationer i position: kombinationer med layback, ark eller andra kroppsliga förändringar för att höja konstnärligt intryck.
Bedömning och svårighetsgrad
Biellmann anses allmänt vara ett element med hög svårighetsgrad eftersom det kräver stor rörlighet i ryggen, höftböjare och axlar samt stabil balans. Internationella regler (ISU) och domare bedömer bland annat:
- Positionskvalitet — hur rent och estetiskt positionen hålls.
- Stabilitet och rotationskontroll — antal varv och kontinuitet i snurren utan avbrott.
- Svårighetsgrad — om varianten är en enhandig eller flying Biellmann kan den ge högre tekniskt intryck.
Träning och säkerhet
Träning av Biellmann måste ske progressivt och under tränarens övervakning:
- Värm alltid upp ordentligt och arbeta successivt med rörlighet i höfter, axlar och ryggrad.
- Styrketräning för bålen och ryggen minskar risken för skador och ger bättre kontroll.
- Undvik att pressa unga barns ryggrad överdrivet — rörlighet utvecklas olika snabbt.
- Vid tidigare rygg- eller nackproblem bör övningar anpassas eller undvikas i samråd med medicinsk expertis.
Estetik och kultur
Det har också sagts att snurren ser ut som en tulpan på en skivspelare. Biellmann är en av de mest ikoniska rörelserna inom konståkning. Tillsammans med layback-spinningen används Biellmann i annonser och ikoner som representerar konståkning. Positionen används också i spiralsekvenser och som höjdpunkt i fria program där rörlighet och linje framhävs.
Vanliga misstag och tips
- Att rycka upp benet för snabbt — arbeta med rörlighet och kontroll istället för kraftiga ryck.
- Överdriven svank i ländryggen — fokusera på att aktivera bålen för att skydda ryggraden.
- För böjt fria ben — sikta på en lång linje, även om en lätt böjning ofta förekommer.
- Balansproblem — träna enbensbalans och kontrollerade ingångar till spinnet.
Denna spin är uppkallad efter den schweiziska åkaren Denise Biellmann, som populariserade positionen under 1970- och 1980-talen. Idag utförs Biellmann av många toppåkare världen över och förblir ett starkt visuellt tecken för sporten.



