Anton Rubinstein
Anton Rubinstein (född Vikhvatinets 28 november 1829, död Petershof 20 november 1894) var en rysk pianist och kompositör. Rubinstein och Franz Liszt ansågs vara 1800-talets största pianister. Han var mycket viktig som lärare och påverkade många ryska musiker. Han komponerade mycket musik, även om knappt någon av den hörs nuförtiden. Som kompositör minns man honom idag bäst genom ett litet stycke pianomusik som heter "Melodi i F".
Rubinsteins porträtt av Ilja Repin.
Historia
Första konserten
Rubinstein gav sin första pianokonsert när han var tio år. Mellan 1840 och 1843 tog hans pianolärare med honom på långa konsertresor i Europa. Han träffade Chopin och Liszt och togs emot i London av drottning Victoria. Mellan 1844 och 1846 bodde familjen i Berlin. Bland hans vänner där fanns Mendelssohn och Meyerbeer.
Lärdomar
År 1846 dog hans far och Anton åkte till Wien där han gav pianolektioner för att försöka tjäna lite pengar. När han återvände till Ryssland 1848 lät tsarens svägerska honom bo i sitt palats. Han spelade på många fester. Ofta kom tsaren.
Turer
År 1854 reste han återigen runt i Europa. Sedan återvände han till Ryssland. Han ville förbättra musikutbildningen i Ryssland och startade därför Russian Musical Society och sedan Sankt Petersburgs konservatorium. Under sin långa karriär tillbringade han många år som direktör för konservatoriet samt dirigerade konserter.
Sammansättningar
Han skrev mycket musik, men även om hans kompositioner ofta började med goda idéer blev de ofta ganska tråkiga. Hans opera Tom the fool blev ingen succé. Han blev irriterad och skrev en artikel i en musiktidning där han sa att det inte var möjligt att skriva operor med hjälp av ryska berättelser. Han kritiserade flera kompositörer som skrev musik som använde sig av ryska folktoner. Det gällde bland annat kompositören Mily Balakirev och hans vänner som kallades The Mighty Handful. Han menade att de inte hade lärt sig att komponera ordentligt.
Rubinstein ville gärna bli berömd både som kompositör och lärare, men detta gjorde honom mycket trångsynt. Det var dock som pianist och dirigent som han var viktig. Han bidrog till att höja standarden på musicerandet i Ryssland genom att undervisa och uppträda och genom att starta konservatoriet i S:t Petersburg.
