De fem, ofta kända som The Mighty Handful, var en informell grupp av fem ryska kompositörer som samlades i Sankt Petersburg i mitten av 1800‑talet. Det ryska namnet på gruppen, Moguchaya kuchka (”Den mäktiga handfull”), myntades av kritikern Vladimir Stasov. De fem medlemmarna var Milj Balakirev, César Cui, Modest Mussorgskij, Nikolaj Rimskij-Korsakov och Alexander Borodin. Gruppen eftersträvade att skapa en genuint rysk musikstil snarare än att följa de då dominerande europeiska skolorna, och räknas som en central del av den musikaliska nationalistiska rörelsen i Ryssland.

Bakgrund och mål

Gruppen uppstod i en tid då rysk kultur sökte nationell självständighet inom konsten. Medlemmarna, som inte alla hade samma utbildningsbakgrund eller estetiska uppfattningar, förenades av en vilja att använda folkmelodier, historiska ämnen, religiösa och orientalistiska färgtoner samt karaktärsmotiv från rysk vardag i sina verk. De träffades i salonger och hos Balakirev, som tidigt axlade en ledarroll och ofta fungerade som mentor och katalysator för samarbeten.

Medlemmarna och några verk/egenskaper

  • Milj Balakirev – ledargestalt i gruppen, entusiastisk samlare av folkliga melodier och inspiratör. Han skrev pianostycken som det virtuosa stycket "Islamey" och orkesterverk som speglar nationellt färgade ämnen. Balakirev bidrog mycket med musikaliska idéer och vägledning åt de övriga.
  • César Cui – förutom kompositör också musikkritiker och militäringenjör. Cui skrev operor, kammarmusik och sånger och var en aktiv röst i samtidens musikdebatt, ofta i samklang med Stasovs nationalistiska uppfattningar.
  • Modest Mussorgskij – känd för operan "Boris Godunov" och pianocykeln "Bilder en utställning" (Pictures at an Exhibition). Mussorgskijs idiom är karaktäriserat av starkt dramatisk expression, ovanliga harmonier och en vilja att skildra rysk historia och folkets röst. Många av hans verk redigerades senare av kollegor, framför allt Rimskij-Korsakov, vilket länge påverkade hur hans musik uppfattades.
  • Nikolaj Rimskij-Korsakov – mästerlig orkestrerare och pedagog, känd för verk som "Scheherazade" och "Capriccio espagnol". Han utvecklade en briljant orkestrationsstil och undervisade komposition vid konservatoriet; han orkestrerade också och arrangerade flera verk av sina kolleger, vilket både bevarade och förändrade deras ursprungliga uttryck.
  • Alexander Borodin – kemist till yrket och komponist på fritiden. Borodins främsta verk inkluderar operan "Prince Igor" med den berömda "Polovtsian Dances", samt instrumentala verk som stråkkvartetter och symfonier. Hans musik förenar melodisk frasering med folkliga element och harmonisk färg.

Stil, arbetsmetoder och samarbete

Gemensamt för gruppens kompositioner var användningen av folkmelodier, modalitet, rytmiska drag hämtade från ryska traditioner och en tendens att söka tematiska ämnen i rysk historia, folklore och litteratur. Medlemmarna stödde ofta varandras arbeten genom diskussioner, kritik och ibland praktisk bearbetning — exempelvis gjorde Rimskij-Korsakov orkestrationer och redigeringar av verk av Mussorgskij, vilket senare väckte debatt om autenticitet versus framställbarhet.

Relation till samtida rörelser och Tjajkovskij

De fem stod i kontrast till de konservativa, mer europeiskt orienterade lägren—till exempel de som knöts till konservatoriet grundat av Anton Rubinstein. Notera att Tjajkovskij inte ingick i gruppen; hans musik är mer rotad i den europeiska traditionen även om han också använde ryska element och folkmotiv i många verk. Spänningar mellan ”nationalister” och ”europeister” präglade musiklivet i Ryssland under andra hälften av 1800‑talet.

Inflytande och arv

De fems arbete lade grunden för en nationell rysk musiktradition som inspirerade senare kompositörer och bidrog till Rysslands kulturella självbild. Genom operor, orkesterverk och kamermusik introducerade de teman och klangfärger som kom att känneteckna rysk musik i slutet av 1800‑talet och in på 1900‑talet. Diskussioner om hur autentisk respektive korrigerad musik bör klinga (till exempel Mussorgskijs original mot Rimskij-Korsakovs revisioner) fortsätter att intressera musikhistoriker och utövare.

Sammanfattningsvis var De fem en inflytelserik och sammansatt grupp vars strävan efter en rysk musikidentitet gav bestående avtryck i musikhistorien — både genom sina egna kompositioner och genom den debatt och de musikaliska idéer de initierade.