De fem (Moguchaya kuchka) – ryska nationalistiska kompositörer
Upptäck "De fem" (Moguchaya kuchka) — ryska nationalistiska kompositörer som formade 1800-talets musik: Balakirev, Cui, Mussorgskij, Rimskij‑Korsakov och Borodin.
De fem, ofta kända som The Mighty Handful, var en informell grupp av fem ryska kompositörer som samlades i Sankt Petersburg i mitten av 1800‑talet. Det ryska namnet på gruppen, Moguchaya kuchka (”Den mäktiga handfull”), myntades av kritikern Vladimir Stasov. De fem medlemmarna var Milj Balakirev, César Cui, Modest Mussorgskij, Nikolaj Rimskij-Korsakov och Alexander Borodin. Gruppen eftersträvade att skapa en genuint rysk musikstil snarare än att följa de då dominerande europeiska skolorna, och räknas som en central del av den musikaliska nationalistiska rörelsen i Ryssland.
Bakgrund och mål
Gruppen uppstod i en tid då rysk kultur sökte nationell självständighet inom konsten. Medlemmarna, som inte alla hade samma utbildningsbakgrund eller estetiska uppfattningar, förenades av en vilja att använda folkmelodier, historiska ämnen, religiösa och orientalistiska färgtoner samt karaktärsmotiv från rysk vardag i sina verk. De träffades i salonger och hos Balakirev, som tidigt axlade en ledarroll och ofta fungerade som mentor och katalysator för samarbeten.
Medlemmarna och några verk/egenskaper
- Milj Balakirev – ledargestalt i gruppen, entusiastisk samlare av folkliga melodier och inspiratör. Han skrev pianostycken som det virtuosa stycket "Islamey" och orkesterverk som speglar nationellt färgade ämnen. Balakirev bidrog mycket med musikaliska idéer och vägledning åt de övriga.
- César Cui – förutom kompositör också musikkritiker och militäringenjör. Cui skrev operor, kammarmusik och sånger och var en aktiv röst i samtidens musikdebatt, ofta i samklang med Stasovs nationalistiska uppfattningar.
- Modest Mussorgskij – känd för operan "Boris Godunov" och pianocykeln "Bilder en utställning" (Pictures at an Exhibition). Mussorgskijs idiom är karaktäriserat av starkt dramatisk expression, ovanliga harmonier och en vilja att skildra rysk historia och folkets röst. Många av hans verk redigerades senare av kollegor, framför allt Rimskij-Korsakov, vilket länge påverkade hur hans musik uppfattades.
- Nikolaj Rimskij-Korsakov – mästerlig orkestrerare och pedagog, känd för verk som "Scheherazade" och "Capriccio espagnol". Han utvecklade en briljant orkestrationsstil och undervisade komposition vid konservatoriet; han orkestrerade också och arrangerade flera verk av sina kolleger, vilket både bevarade och förändrade deras ursprungliga uttryck.
- Alexander Borodin – kemist till yrket och komponist på fritiden. Borodins främsta verk inkluderar operan "Prince Igor" med den berömda "Polovtsian Dances", samt instrumentala verk som stråkkvartetter och symfonier. Hans musik förenar melodisk frasering med folkliga element och harmonisk färg.
Stil, arbetsmetoder och samarbete
Gemensamt för gruppens kompositioner var användningen av folkmelodier, modalitet, rytmiska drag hämtade från ryska traditioner och en tendens att söka tematiska ämnen i rysk historia, folklore och litteratur. Medlemmarna stödde ofta varandras arbeten genom diskussioner, kritik och ibland praktisk bearbetning — exempelvis gjorde Rimskij-Korsakov orkestrationer och redigeringar av verk av Mussorgskij, vilket senare väckte debatt om autenticitet versus framställbarhet.
Relation till samtida rörelser och Tjajkovskij
De fem stod i kontrast till de konservativa, mer europeiskt orienterade lägren—till exempel de som knöts till konservatoriet grundat av Anton Rubinstein. Notera att Tjajkovskij inte ingick i gruppen; hans musik är mer rotad i den europeiska traditionen även om han också använde ryska element och folkmotiv i många verk. Spänningar mellan ”nationalister” och ”europeister” präglade musiklivet i Ryssland under andra hälften av 1800‑talet.
Inflytande och arv
De fems arbete lade grunden för en nationell rysk musiktradition som inspirerade senare kompositörer och bidrog till Rysslands kulturella självbild. Genom operor, orkesterverk och kamermusik introducerade de teman och klangfärger som kom att känneteckna rysk musik i slutet av 1800‑talet och in på 1900‑talet. Diskussioner om hur autentisk respektive korrigerad musik bör klinga (till exempel Mussorgskijs original mot Rimskij-Korsakovs revisioner) fortsätter att intressera musikhistoriker och utövare.
Sammanfattningsvis var De fem en inflytelserik och sammansatt grupp vars strävan efter en rysk musikidentitet gav bestående avtryck i musikhistorien — både genom sina egna kompositioner och genom den debatt och de musikaliska idéer de initierade.
Historia
Innan The Five bildades som grupp försökte Michail Glinka och Alexander Dargomyzhsky skapa en rysk musik. Alla kompositörer i The Five var amatörkompositörer. Det betyder inte att de var dåliga, utan att de försörjde sig på annat sätt och komponerade när de hade tid. Rimskij-Korsakov var sjöofficer, Borodin var professor i kemi, Cui var expert på militära vapen och Mussorgskij hade varit i gardet och sedan i offentlig tjänst innan han började med musik på heltid. Balakirev, gruppens ledare, arbetade en tid för Warszawas järnvägar. Han var gruppens andliga ledare: ett slags lärare och vägledare.Kompositörerna av De fem försökte få in ljudet av bysånger, kosack- och kaukasiska danser och kyrkosånger i sin musik. Ryska bönder brukade sjunga folksånger där ord eller stavelser spändes ut med flera toner till en lång, lyrisk linje. Detta inflytande kan höras i många av de fems verk, särskilt i Mussorgskijs operor. De använde också ofta musik som lät som musik från Östasien ("Orientalism").
Gruppen började träffas 1856. Detta var innan Anton Rubinstein grundade konservatoriet i S:t Petersburg. Vid konservatoriet undervisades musik på ett europeiskt sätt. Detta var vad De fem, tillsammans med musikkritikern Vladimir Stasov, var emot. På senare år undervisade dock Rimskij-Korsakov vid konservatoriet, och Rubinstein, som hade lämnat det för att koncentrera sig på sin karriär som pianist, använde ofta idéer från rysk folkmusik. Skillnaden mellan de två partierna hade suddats ut. På 1880-talet höll De fem på att glida isär eftersom var och en av dem hade utvecklat sin egen personliga stil. Bortsett från Cui, vars musik inte ofta hörs idag, påverkade eller undervisade medlemmarna i gruppen många av nästa generations ryska kompositörer, såsom Alexander Glazunov, Michail Ippolitov-Ivanov, Sergej Prokofjev, Igor Stravinskij och Dmitrij Sjostakovitj.
Relaterade sidor
- Les Six, franska kompositörer
Frågor och svar
Q: Vilka är De Fem?
S: De fem, även kända som The Mighty Handful, är en grupp av fem ryska kompositörer som träffades regelbundet i Sankt Petersburg, Ryssland, i mitten av 1800-talet.
F: Vem gav dem namnet "The Mighty Handful"?
S: Den berömde musikkritikern Vladimir Stasov gav gruppen av tonsättare namnet "The Mighty Handful".
F: Vilka kompositörer ingick i The Mighty Handful?
S: De fem kompositörer som ingick i The Mighty Handful var Mily Balakirev, César Cui, Modest Mussorgsky, Nikolai Rimsky-Korsakov och Alexander Borodin.
Q: Vad var deras mål när det gällde att skapa musik?
S: Gruppen av kompositörer ville skriva musik i rysk stil, snarare än att imitera europeiska kompositörer. De var en del av den rörelse som inom musiken kallas nationalism.
F: Vem var inte med i The Mighty Handful?
S: Tjajkovskij var inte med i The Mighty Handful, eftersom hans musik är mer europeiskt baserad.
F: Skrev Tjajkovskij någonsin rysk musik?
S: Ja, Tjajkovskij skrev ofta mycket rysk musik baserad på folkmelodier, trots att han inte var en del av The Mighty Handful.
F: Var The Mighty Handful en betydelsefull grupp av kompositörer?
S: Ja, The Mighty Handful var fem av de viktigaste kompositörerna på sin tid.
Sök