Franz Liszt (född i Raiding, nr. Sopron, 22 oktober, 1811; död Bayreuth, 31 juli, 1886) var en ungersk kompositör och pianist. Liszt (uttalas som "list") räknas som en av 1800-talets mest inflytelserika musiker. Han var sin tids främsta virtuos och drog fulla konsertsalar över hela Europa under sina omfattande turnéer. Han skrev ett stort antal verk för piano och vidareutvecklade pianospelets tekniska möjligheter, vilket satte nya standarder för framtida pianister och kompositörer.
Tidiga år och utbildning
Liszt föddes i det som då var Kungariket Ungern och fick tidigt uppmuntran av sin far, som var musiker. Han visade ovanlig musikalisk begåvning som barn och fick undervisning i piano och komposition. Som ung studerade han hos framstående lärare och gjorde tidigt stora framsteg, vilket banade väg för hans internationella karriär som konsertpianist.
Karriär som virtuos och konsertliv
Under 1830‑ och 1840‑talen reste Liszt intensivt och utvecklade ett nyskapande konsertupplägg — ensam på scen i långa recitaler — som blev förebild för den moderna pianokonserten. Hans tekniska briljans och karismatiska uppträdande gav upphov till vad som kallades "Lisztomania": extatisk beundran bland publiken. Många av hans pianostycken var tekniskt mycket krävande och pressade instrumentets och utövarens möjligheter till nya gränser.
Komposition och musikaliska innovationer
Liszt skrev både pianomusik, orkesterverk och vokalmusik. Han utvecklade nya former och idéer som hade stor inverkan på musikhistorien:
- Transkriptioner och arrangemang: Liszt gjorde pianotranskriptioner av symfonier och operamotiv (till exempel av Beethoven och Wagner), vilket gjorde orkestermusik tillgänglig för pianister och publiken i hemmet.
- Symfonisk dikt (symphonic poem): Han var en av upphovsmännen till den symfoniska dikten — ett programmusikaliskt orkesterstycke i ett enda stycke — som inspirerade senare kompositörer.
- Tematisk transformation: Han använde idén att omforma ett motiv genom hela ett verk för att skapa sammanhang och dramatik, en teknik som senare togs upp av bland andra Wagner och Liszts efterföljare.
- Pianolitteraturens gränser: Verk som "Transcendental Études", "Années de pèlerinage", "Ungerska rapsodier" och sonaten i h-moll utmanade samtidens tekniska och uttrycksmässiga normer och påverkade pianospel och komposition långt fram i tiden.
Lärare, organisator och stöd för andra kompositörer
Förutom att komponera och framträda fungerade Liszt som lärare och mentor. Han hade många framstående elever och höll mästarkurser som spred hans idéer om pianoteknik och tolkning. Han använde också sitt inflytande för att främja andra kompositörer: han dirigerade, arrangerade och framförde verk av samtida tonsättare och bidrog aktivt till att sprida deras musik.
Weimar, religiösa skeden och senare år
Under en längre period verkade Liszt i Weimar där han var hovkapellmästare och ett centrum för musikliv och nyskapande. Senare i livet drog han sig delvis tillbaka från turnélivet och ägnade sig åt kyrkliga och pedagogiska uppgifter; han mottog också minor orders inom den katolska kyrkan och blev känd som "abbé Liszt". Mot slutet av livet bodde han nära vänner som Richard Wagner och hans familj; han avled i Bayreuth 1886.
Arv och betydelse
Liszts påverkan är mångsidig: han satte nya tekniska och uttrycksmässiga krav på pianospelet, bidrog till utvecklingen av orkesterfärgen och formkoncept som tematisk transformation, och banade väg för senare romantiska och senaromantiska strömningar. Hans verk är fortfarande en viktig del av pianisters och orkestrars repertoar, och hans idéer lever vidare i både undervisning och komposition.
Exempel på verk som ofta nämns när man talar om Liszts betydelse:
- Transcendental Études
- Ungerska rapsodier
- Années de pèlerinage
- Sonaten i h‑moll
- Flera symfoniska dikter och pianotranskriptioner

