Dean Acheson — USA:s utrikesminister och jurist (1893–1971)

Dean Acheson — inflytelserik amerikansk utrikesminister och jurist (1893–1971), central i Marshallplanen, NATO:s grundande och Kalla krigets diplomati.

Dean Gooderham Acheson (uttalat /ˈætʃɪsən/; 11 april 1893-12 oktober 1971) var en amerikansk statsman och jurist. Han var medlem av det demokratiska partiet.

Politisk karriär och offentliga uppdrag

Dean Acheson var en av de mest inflytelserika amerikanska utrikespolitikerna i efterkrigstidens första decennier. Han tjänstgjorde i flera centrala poster i utrikesdepartementet och i presidentadministrationen, där hans insatser formade USA:s politik under uppbyggnaden av den nya världsordningen efter andra världskriget. Den mest framträdande rollen var som USA:s utrikesminister 1949–1953 under president Harry S. Truman.

Huvudinsatser

Acheson räknas som en av arkitekterna bakom den västerländska ordningen efter kriget. Bland hans viktigaste bidrag kan nämnas:

• Stöd och genomförande av Marshallplanen för återuppbyggnad av Europa.
• Medverkan i bildandet och konsolideringen av Nato som en militär och politisk försvarsallians i Europa.
• Formulering och genomförande av strategier för innehållande (containment) av Sovjetunionens expansion, vilket blev en grundpelare i kalla krigets utrikespolitik.
• Han spelade en central roll i utformningen av USA:s agerande i samband med Koreakriget och i de diplomatiprocesser som följde.

Kontroverser och kritik

Achesons politik mötte också kritik, både från höger- och vänstersidan. Under McCarthy-eran blev utrikespolitiken under Truman-administrationen föremål för omfattande granskning och politisk kritik. Achesons offentliga uttalanden om USA:s försvarsperimeter i Asien 1950 diskuterades i efterhand och har fått uppmärksamhet i samband med tolkningar om amerikanskt ansvar för olika delar av regionen.

Senare år, författarskap och arv

Efter sin tid i offentlig tjänst återvände Acheson till privat verksamhet men fortsatte att vara en röst i utrikespolitiska frågor. Han skrev memoarer där han beskrev sina år i utrikesdepartementet och sina bedömningar av efterkrigstidens kritik och beslut. Hans insatser bedöms i dag som avgörande för utformningen av kallakrigets västliga strategi och för institutioner som skulle främja europeisk återuppbyggnad och kollektiv säkerhet.

Fakta i korthet

• Född: 11 april 1893. Död: 12 oktober 1971.
• Parti: Demokratiska partiet.
• Främsta uppdrag: USA:s utrikesminister 1949–1953.
• Kommer ihåg som en central person i utformningen av efterkrigstidens amerikanska utrikespolitik, särskilt Marshallplanen, Nato och strategin för att bemöta Sovjetunionens inflytande.

Sök med bokstav