Kubakrisen | händelse som inträffade under 1960-talet

Bakgrund

Amerikanerna fruktade att Sovjetunionen skulle sprida kommunismen eller socialismen. USA och Sovjetunionen var de viktigaste parterna i det kalla kriget som inleddes 1945. USA ville inte att ett land i Karibien skulle vara öppet allierat med Sovjetunionen. Det skulle också göra Monroe-doktrinen oanvändbar, som hindrade makter i Europa från att engagera sig i Sydamerika.

USA hade skämts offentligt av den misslyckade invasionen av Grisbukten i april 1961, som hade inletts under president John F. Kennedy av CIA-tränade styrkor bestående av exilkubaner. Efteråt sade den tidigare presidenten Dwight D. Eisenhower till Kennedy att "misslyckandet i Grisbukten kommer att uppmuntra Sovjet att göra något som de annars inte skulle göra".

Den halvhjärtade invasionen i Grisbukten gav den sovjetiske premiärministern Nikita Chrusjtjov och hans rådgivare intrycket att Kennedy var obeslutsam och, som en sovjetisk rådgivare skrev, "för ung, intellektuell, inte väl förberedd för beslutsfattande i krissituationer... för intelligent och för svag".

I slutet av 1961 inledde Kennedy ett antal hemliga operationer mot Castros regering. De kallades Operation Mongoose men misslyckades. I februari 1962 inledde USA ett ekonomiskt embargo mot Kuba.

I september 1961 trodde den kubanska regeringen att USA skulle invadera på grund av en resolution i den amerikanska kongressen om att tillåta militärt våld om USA:s intressen på Kuba hotades. USA meddelade också att en militärövning i Karibien skulle hållas följande månad.

 
President Kennedy träffar spaningspiloter och general Curtis Lemay.  

Kris

Castro och Sovjets premiärminister Nikita Chrusjtjov kom överens om att placera hemliga strategiska kärnvapenmissiler på Kuba om USA skulle invadera landet. Precis som Castro trodde Chrusjtjov att USA snart skulle invadera Kuba. Om Kuba skulle sluta vara ett kommunistland skulle det skada Chrusjtjovs rykte i världen, särskilt i Latinamerika. Han sade att han ville konfrontera amerikanerna "med mer än ord.... det logiska svaret var missiler".

Spänningarna var som störst från och med den 8 oktober 1962. Den 14 oktober såg USA:s rekognoscerare missilbaser byggas på Kuba. Krisen avslutades två veckor senare, den 28 oktober 1962, när USA:s president John F. Kennedy och FN:s generalsekreterare U Thant nådde en överenskommelse med Sovjetunionen om att förstöra missilerna på Kuba om USA gick med på att undvika att invadera Kuba. Chrusjtjov ville att Jupiter- och Thor-missilerna i Turkiet skulle avlägsnas. USA tog bort dem men tvingade Chrusjtjov att hålla det hemligt.

 

Orsaker

Fidel Castro

På Kuba tog Fidel Castro över makten från general Batista den 1 januari 1959. Från 1952 till 1959 var Batista militärdiktator på Kuba, mycket högerinriktad med maffiakontakter och med stöd av Eisenhoweradministrationen. USA var intresserade av Kuba på grund av de många företag som fanns där, trots att landet var en diktatur. Länderna var också militära vänner. Detta visade sig genom den amerikanska basen i Guantánamo Bay.

När Castro kom till makten på Kuba förstatligade han amerikanska företag på Kuba, vilket innebär att han tog privat egendom från dessa företag och gjorde den till Kubas egendom, som Castro kunde använda som han ville. USA beslutade att avbryta de ekonomiska förbindelserna med Kuba (vilket innebär att de skulle sluta köpa saker av dem). De stoppade amerikanskt bistånd till Kuba och slutade köpa kubanskt socker (som var Kubas viktigaste exportvara). Detta var en katastrof för Castro, eftersom Amerika köpte mest kubanskt socker. Ryssland räddade dock den kubanska ekonomin genom att köpa kubanskt socker till höga priser.

Nikita Chrusjtjov

Castro vände sig till stormakten Sovjetunionen. Han undertecknade ett kontrakt med Nikita Chrusjtjov, Rysslands dåvarande ordförande. Enligt kontraktet skulle Sovjetunionen köpa 1 miljon ton kubanskt socker per år i utbyte mot Castros kommunistiska stöd; han förklarade sig marxist-leninist den 2 december 1961.

Chrusjtjov ville hjälpa Kuba av följande skäl:

• Han ville ha en kommunistisk stat nära USA;
• Han ville testa USA:s nya president John F. Kennedy;
• Han ville ha en chans att få bort de amerikanska missilanläggningarna från Turkiet, som låg nära Ryssland.

Grisbukten

Castro ville känna sig trygg med USA. Han visste att om en andra attack gjordes från USA skulle Kuba förlora och han skulle bli avsatt från makten. Castro bad Chrusjtjov om att missilanläggningar skulle byggas på Kuba så att han kunde försvara sig mot varje amerikanskt hot. Sovjetunionen gick med på detta och började bygga missilanläggningar på Kuba. Dessa missiler kunde träffa vilken större stad som helst i USA.

När Kennedy fick reda på missilerna den 16 oktober genom att skicka ett U-2-spionflygplan från den amerikanska flottan för att fotografera Kuba, såg han missilerna och trodde det värsta: att Kuba förberedde sig för att attackera USA.

 
Fidel Castro  

Kennedys alternativ

USA blev arg när de fick reda på att det fanns missilanläggningar. Kennedys rådgivare trodde inte att missilerna var färdiga när de först såg bilderna, utan trodde att de skulle vara färdiga på mindre än två veckor (det gav namn åt filmen och boken 13 dagar).

Kennedy var tvungen att agera snabbt. Till en början visste han inte vad han kunde göra. Alternativen var oklara så han startade EXCOMM (Executive Committee of the National Security Council) för att ge honom några alternativ:

Alternativ	Fördelar	Nackdelar
Gör ingenting.	Undviker ett omedelbart krig	Kennedy skulle framstå som svag för Sovjetunionen och resten av världen. Lämnar aktiva kärnvapenmissiler mycket nära USA.
Attack	Skulle förstöra de flesta missilanläggningar.	Många soldater skulle dö och Kuba skulle kunna avfyra kärnvapenmissiler mot USA, döda miljontals människor och därmed orsaka ett krig mellan USA och Sovjetunionen.
Diplomatiska påtryckningar	Skulle undvika ett krig och skulle kunna övertyga Sovjetunionen om att ta bort missilerna.	Sovjetunionen skulle troligen inte ge upp och skulle kunna sluta med att det ser ut att vara mäktigare än USA och dess allierade.
Blockad	Inga dödsfall. Skulle göra det svårt för Sovjetunionen att skicka militär utrustning (t.ex. missiler) och andra förnödenheter.	De missilanläggningar som redan fanns på Kuba skulle fortfarande finnas kvar. En blockad är också en krigshandling och skulle kunna starta ett riktigt krig mot Sovjetunionen.

Den 20 oktober valde Kennedy att blockera Kuba för att hindra alla fartyg från att gå dit, i stället för att lyssna på sina rådgivare som ville anfalla.

 

Chrusjtjovs alternativ

Sovjetunionens första fartyg anlände till blockaden den 25 oktober och hindrades av den amerikanska flottan från att nå Kuba.

Nikita Chrusjtjov skickade ett brev till Kennedy den 26 oktober. Kennedys rådgivare sade att brevet såg ut att vara skrivet av Chrusjtjov själv och inte av hans officiella skribenter, som normalt skulle skriva det. De sade också att det verkade vara skrivet av en man som var stressad. I en artikel med titeln "Forty Years After 13 Days" citerade Robert McNamara en del av Chrusjtjovs brev:

"	Alla behöver fred; både kapitalister, om de inte har förlorat förståndet, och ännu mer kommunister.  Kriget är vår fiende och en katastrof för alla människor.  Om kriget verkligen skulle bryta ut, skulle det inte ligga i vår makt att stoppa det, för det är krigets logik. Jag har deltagit i två krig och jag vet att kriget slutar först när det har rullat genom städer och byar och överallt sått död och förstörelse.  Jag skulle vilja att ni håller med om att man inte kan ge efter för trycket, utan att man måste kontrollera det.  Om människor inte visar visdom kommer de i slutändan att drabbas samman, som blinda mullvadar, och då kommer den ömsesidiga utrotningen att börja.  Om ni inte har förlorat er självkontroll bör vi och ni, herr talman, inte dra i slutet av ett rep i vilket ni har knutit krigets knut, för ju mer vi två drar, desto hårdare kommer knuten att knytas. Och det kan komma ett ögonblick då denna knut är så hårt knuten att inte ens den som knöt den kommer att ha kraft nog att lösa upp den. Och då blir det nödvändigt att klippa av knuten.  Och vad det kommer att innebära är inte min uppgift att förklara för er, för ni förstår själva mycket väl vilka fruktansvärda krafter som våra länder besitter. Låt oss inte bara slappna av med de krafter som drar i repets ände, utan låt oss ta till åtgärder för att lösa upp knuten. Vi är redo för detta.	"
-Nikita Chrusjtjov

Chrusjtjov sade att han skulle ta bort missilanläggningarna om president Kennedy lovade att inte invadera Kuba. En invasion av Kuba skulle få Chrusjtjov att se illa ut och kunde också leda till ett kärnvapenkrig. Detta var den reaktion som Kennedy ville ha.

Redan nästa dag skickades ett andra brev från Ryssland till Kennedy. Detta brev såg mer officiellt ut än det första. I brevet stod det också att USA måste ta bort sina kärnvapenmissiler från Turkiet om de ville att Ryssland skulle ta bort sina missiler från Kuba. Detta skulle ha varit ett rättvist byte eftersom de amerikanska missilerna i Turkiet låg tillräckligt nära Ryssland för att nå de flesta viktiga städer och Kuba låg tillräckligt nära USA för att de ryska missilerna skulle nå de flesta viktiga amerikanska städer. Problemet för Kennedy var att han inte offentligt kunde gå med på att ta bort de amerikanska missilerna från Turkiet, eftersom Turkiet då inte skulle vara skyddat och inte skulle vara nöjt.

Ett annat problem var att Kennedy och hans rådgivare inte visste om Chrusjtjov fortfarande var vid makten. De trodde att någon i den ryska regeringen kunde ha störtat Chrusjtjov. De trodde detta eftersom det andra brevet var så mycket annorlunda än det första. Kennedy bestämde sig för att skicka ett hemligt meddelande till Chrusjtjov om att de skulle ta bort missilerna från Turkiet om några månader så länge de inte berättade om det för allmänheten. Kennedy skickade sedan ett officiellt brev till Chrusjtjov där han godkände villkoren i det första brevet och inte nämnde det andra.

Chrusjtjov gick med på det hemliga meddelandet.

Den 1 november avlägsnades missilerna och problemen var över.

Chrusjtjovs mål i krisen fick olika resultat:

1. Ett kommunistiskt land var närmare USA. Kuba kom ut ur krisen och var fortfarande ett kommunistiskt land.
2. Kennedy pressades i krisen. I slutändan var hans önskan om fred viktig för att få slut på krisen.
3. Missilanläggningarna i Turkiet avlägsnades, men inte på det sätt som Chrusjtjov hade velat.

USA såg Kennedy som en hjälte som hade kämpat mot kommunismen och vunnit.