Black metal är en extrem stil inom heavy metal som började i början av 1980-talet. Texterna handlar ofta om religioner som till exempel satanism. Olika black metal-band har relationer till satanism i sina texter och till och med i sitt synsätt. Texterna kan också ha ämnen som till exempel paganism. Majoriteten av black metal-sångare är manliga, även om det finns några anmärkningsvärda undantag - till exempel Cadaveria, Astarte och Lucifugum.

Ursprung och vågor

Genren brukar delas in i två tydliga vågor. Den första vågen började i början av 1980-talet med band som Venom, Bathory, Hellhammer, Celtic Frost och Mercyful Fate. Venoms första album Welcome to Hell och Black Metal brukar sägas vara de första black metal-skivorna och lade mycket av det tidiga tematiska och visuella ramverket för scenen. Den andra vågen är den mest inflytelserika kommersiellt och estetiskt och startade i början av 1990-talet. Den växte fram i stora delar från Norge och inkluderar band som Darkthrone, Enslaved, Burzum, Satyricon, Mayhem, Gorgoroth, Immortal och Emperor. Andra scener i Europa, Nordamerika och Sydamerika bidrog senare till att sprida och variera genren.

Musikaliska kännetecken

Black metal kännetecknas av en kombination av särskilda musikaliska och produktionstekniska drag:

  • Röst: Hesa, skrikande eller vrålande sångstilar (s.k. shrieks) som skiljer sig från death metals djupa growl.
  • Gitarr och rytmik: Snabba tremolo-riff, enkla ackordprogressioner och aggressiva blast beats från trummor.
  • Produktion: Tidig black metal föredrog ofta rå och lo-fi-produktion för att skapa en kall, avskalad och "underjordisk" atmosfär.
  • Atmosfär: Starka inslag av melankoli, mystik och ökenliknande eller nordisk naturkänsla. Många band arbetar med långa, repetitiva partier för att bygga stämning.
  • Instrument: Förutom standarduppsättningen (gitarrer, bas, trummor) används ibland keyboards, syntar och orkestrala arrangemang i mer symfoniska varianter.

Estetik, image och teman

Visuellt är black metal välkänt för sina distinkta element:

  • Corpse paint (ansiktsmålning i svartvitt) och teatraliska scenkläder för att framhäva en kall, demonisk eller överjordisk persona.
  • Användning av pseudonymer och mystifierande biografier för att skapa avstånd mellan artist och publik.
  • Symbolik som inverterade kors, runor och andra ockulta tecken. Texterna kan handla om satanism, ockultism, anti-kristendom, naturdyrkan, nationalism eller misantropi.
  • Variationer finns dock: vissa band fokuserar på naturromantik, andra på filosofiska eller litterära teman, och en del på politiska idéer — ibland kontroversiella.

Kontroverser och rättsliga följder

Black metal-scenen har varit föremål för omfattande kontroverser, särskilt i Norge. I början av 1990-talet brändes flera historiska träkyrkor och andra byggnader i Norge och andra länder; vissa aktiva i scenen dömdes för inblandning i dessa handlingar. En av de personer som dömdes för att ha bränt kyrkor, Varg Vikernes, dömdes också för mordet på Øystein Aarseth, en annan black metal-musiker. Utöver kyrkbränder och mord har scenen också förknippats med skadegörelse, hot och spridning av extremistiska idéer hos en mindre del av utövarna.

Det finns även grupper och band som öppet propagerat för nazistiska eller vit makt-ideologier — ofta benämnt NSBM (National Socialist Black Metal) — vilket är en marginaliserad och omstridd del av scenen som många andra musiker och aktörer tar avstånd från. De rättsliga följderna och den allmänna negativa uppmärksamheten tvingade delar av scenen att förändras eller tonade ned vissa idéer.

Subgenrer och utveckling

Efter 1990-talet har black metal spridit sig och utvecklats i olika riktningar. Några vanliga subgenrer:

  • Symfonisk black metal — använder keyboards och orkestrala arrangemang (t.ex. Emperor i sin mer ambitiösa tappning).
  • Atmosfärisk/ambient black metal — betonar stämning och ljudlandskap (vissa verk av Burzum och senare artister).
  • Blackgaze — blandar black metal med shoegaze/dream pop för en mer melodisk och texturerad ljudbild.
  • Raw/orthodox black metal — återgår till den råa, primitiva produktionen och estetiken från de tidiga nittiotalisterna.

Genren har också influerat och korsats med andra stilar, från post-metal till folk- och vikingmetal, vilket har lett till ett mycket större spektrum av uttryck än vad de tidiga, strikt ideologiska beskrivningarna antyder.

Inflytande och nutid

Black metal har haft ett starkt kulturellt inflytande inom extremmetal och i alternativa konstkretsar. Den har inspirerat film, litteratur och visuell konst samt gett upphov till små, starka internationella scener i länder som Polen, Frankrike, USA, Finland och Brasilien. Samtidigt har scenen blivit mer pluralistisk; många nutida band lämnar de mest provokativa elementen bakom sig och fokuserar istället på musikaliska och atmosfäriska innovationer.

Fester som fokuserar på extrem metal och festivaler med black metal på programmet har bidragit till att bredda publikens intresse, samtidigt som diskussioner om etik, ansvar och konstnärlig frihet kvarstår inom och utanför scenen.

Sammanfattning

Black metal är en mångfacetterad och emotiv genre med tydliga musikaliska och visuella kännetecken. Den har rötter i 1980-talets extrema metal och fick sin mest dramatiska utveckling i Norge i början av 1990-talet. Genren är såväl hyllad för sin konstnärliga integritet och atmosfäriska uttryck som kritiserad för de brott och den extremism som vissna delar av scenen förknippats med. Idag fortsätter black metal att utvecklas i många olika riktningar, från strikt lo-fi-tradition till storslagna, experimentella uttryck.