Gregorio Allegri (1582 - 7 februari 1652) var en italiensk kompositör och präst. Han skrev ett stort antal religiösa verk, bland annat motetter och flera tonsättningar av mässan. Hans mest kända kompositioner är Miserere mei Deus.
Mellan 1591 och 1596 var Allegri anställd i en kyrkokör i Rom. År 1601 blev han tenor i kören. Han studerade musik och komposition för körens chef G. B. Nannio. Han flyttade runt till ett antal olika kyrkor i Rom, innan han 1629 anslöt sig till kören i Vatikanen. Detta var den kör som uppträdde i Sixtinska kapellet för påven. 1650 blev han chef för kören. Påven Urban VIII hade skrivit om en del av de texter som användes i gudstjänsterna. Allegri fick i uppdrag att redigera Giovanni da Palestrinas musik så att den skulle passa till de nya orden. Han sågs som en expert på den gamla stilen, även om en del av hans musik var skriven i den nya barockstilen.
Liv och karriär
Födelse och tidig karriär: Allegri föddes omkring 1582 och tillbringade större delen av sitt liv i Rom. Som ung anslöt han sig till olika kyrkokörer där han både sjöng och studerade komposition under etablerade mästare. Hans tjänstgöring i Vatikanens kör från 1629 gav honom tillgång till centrala uppgifter i den liturgiska musiken i Rom.
Tjänst i Vatikanen: Som medlem och senare chef för kören i Sixtinska kapellet (Cappella Sistina) ansvarade Allegri inte bara för framföranden utan också för att anpassa äldre repertoar till de liturgiska förändringarna efter påvens reformer. Hans roll som redaktör av Palestrinas verk visar på den höga tillit man hade till hans kännedom om den äldre, polyfona stilen.
Musikalisk stil och verk
Allegri tillhör den så kallade romerska skolans tradition och rör sig i brytpunkten mellan den sena renässansens polyfoni och den tidiga barockens uttrycksformer. Hans musik kännetecknas av tydlig röstföring, finstämda dissonanshanteringar och en förkärlek för sångbarhet i melodiska linjer. Förutom Miserere skrev han en mängd motetter, messor, psalmtonsättningar och liturgiska stycken som användes i Vatikanens tjänster.
Miserere och myten om den förbjudna notskriften
Miserere mei Deus — Allegri's inställning till Psalm 51 — är hans mest berömda verk. Stycket blev särskilt förknippat med Påskveckans liturgi i Sixtinska kapellet och utvecklades till en slags musikalisk tradition där en särskild, starkt ornamenterad version framfördes endast inom kapellet. Den ornamentik och det höga soprano-register som användes (ofta framförd av kastrater under perioden) bidrog till verkets karaktäristiska klang.
En legendarisk aspekt av verket är att notskriften länge ansågs vara förbjuden att kopiera utanför Vatikanen. En berömd episod i historien är att en ung Wolfgang Amadeus Mozart år 1770 enligt uppgift hörde stycket i Sixtinska kapellet och sedan nedtecknade det ur minnet — en handling som sägs ha lett till en viss upprördhet i Vatikanen, men som också bidrog till verkets spridning i Europa. Senare utgåvor och forskningsarbete har lett till att dagens versioner ofta skiljer sig något från den ursprungliga praktiken, framför allt vad gäller utsmyckningarna och improvisatoriska passager.
Eftermäle
Allegri brukar räknas som en viktig länk mellan renässansens polyfona tradition och den tidiga barockens stilideal i Rom. Miserere lever kvar i konsert- och inspelningsrepertoaren och finns i många versioner — allt från rekonstruerade urtextutgåvor till mer friare, romantiserade tolkningar. Hans bidrag som redaktör av äldre liturgisk musik och som kapellmästare i Vatikanen förstärker hans position i den kyrkomusikaliska historien.
Vanliga verktyper: motetter, mässor, psalmmusik och den berömda Miserere mei Deus, som fortsatt utforskas och framförs av körer världen över.