Harold Macmillan – Storbritanniens premiärminister 1957–1963 (Earl of Stockton)

Biografi: Harold Macmillan, Earl of Stockton — Storbritanniens premiärminister 1957–1963. Politik, krigstjänst, Suezkrisen och efterkrigstidens ekonomiska framgångar.

Maurice Harold Macmillan, 1st Earl of Stockton, OM, PC (10 februari 1894 - 29 december 1986), var en konservativ statsman. Han var Storbritanniens premiärminister från 1957 till 1963.

Macmillan tjänstgjorde i Grenadier Guards under första världskriget. Efter kriget gick han in i familjens förlag och kom sedan in i parlamentet i 1924 års allmänna val. Efter att ha förlorat sin plats 1929 återfick han den 1931.

Under andra världskriget gjorde Churchill Macmillan till residensminister i Medelhavet. Detta gjorde honom till mellanhand för Churchill och de brittiska styrkorna i Nordafrika och Mellanöstern. Medelhavet var en viktig krigsskådeplats och Macmillans arbete gjorde honom känd som en seriös politiker.

Macmillan blev utrikesminister och sedan finansminister under Churchills efterträdare Sir Anthony Eden. När Eden avgick 1957 efter Suezkrisen efterträdde Macmillan honom som premiärminister och ledare för det konservativa partiet.

Macmillan ledde ett land som blev mer välmående (rikt), med låg arbetslöshet och hög (men ojämn) ekonomisk tillväxt. I sitt tal i Bedford i juli 1957 sa han till nationen att de "aldrig hade haft det så bra".

Tidiga år och politisk uppgång

Född i en framstående familj med förlagsverksamhet, kom Macmillan tidigt i kontakt med såväl affärsliv som nationell politik. Hans första politiska genombrott kom när han valdes till underhuset 1924. Trots att han förlorade sin plats i 1929 års val återvände han 1931 och byggde under 1930‑talet upp sin position inom det konservativa partiet.

Andra världskriget och erfarenhet i Medelhavsområdet

Som residensminister i Medelhavet fungerade Macmillan som viktig länk mellan regeringen i London och de militära kommandona i Nordafrika och Mellanöstern. Rollen gav honom erfarenhet av krigets logistik, allierade kontakter och civilförvaltning i befriade områden — erfarenheter som höjde hans profil inom konservativa kretsar och hos Churchills innersta krets.

Roll i efterkrigstidens regering

I kabinetten under Churchill och Sir Anthony Eden innehade Macmillan flera ledande poster, bland annat som utrikesminister och finansminister. Dessa poster gav honom erfarenhet av både utrikespolitik och ekonomisk styrning, vilket var betydelsefullt när han 1957 intog premiärministerposten efter Suezkrisens politiska turbulens.

Premiärminister 1957–1963: politik och viktiga händelser

Som premiärminister styrde Macmillan en period med relativt hög ekonomisk tillväxt, stigande levnadsstandard och låga arbetslöshetstal. Hans Bedford‑uttalande — "we've never had it so good" — sammanfattade den tidens optimism. Under hans regering ökade fokus på att främja ägande av bostäder och att expandera välfärdssamhällets ekonomiska bas.

Macmillans regering hanterade också flera viktiga utrikespolitiska frågor: under hans tid skedde en snabbare avkolonisering i Afrika och Karibien, och han formulerade en pragmatisk linje för övergång till självstyre för många kolonier — en ton som tydliggjordes i hans kända "Wind of Change"‑retorik rörande Afrika.

På säkerhetspolitikens område balanserade hans regering mellan fortsatt nära samarbete med USA under kalla kriget och försvar av brittiska intressen samt upprätthållande av Storbritanniens kärnvapenuppbyggnad och försvarsförmåga.

Kontroverser och avgång

Macmillans senare år som premiärminister präglades av politiska svårigheter. Den så kallade "Night of the Long Knives" 1962 — en omfattande ministeromplacering — var avsedd att förnya regeringen men väckte också kritik för sitt abrupta genomförande. 1963 försvagades Macmillans ställning ytterligare av Profumo-skandalen, en politisk affär som skadade förtroendet för regeringen. I oktober 1963 avgick Macmillan med hänvisning till hälsoskäl; han efterträddes av Alec Douglas‑Home.

Senare liv och arv

Efter sin tid som premiärminister förblev Macmillan en respekterad, om ibland kontroversiell, figur inom konservativ politik. Han tilldelades senare titeln 1st Earl of Stockton 1984 och behöll inflytande som äldste statsman och kommentator. Han avled den 29 december 1986, 92 år gammal.

Macmillans arv är mångfacetterat: han förknippas med efterkrigstidens välstånd i Storbritannien, med en pragmatisk hantering av avkolonisering och med en utrikespolitisk balansgång under kalla kriget. Samtidigt kritiseras han för vissa politiska misstag och för hur hans senare regeringsskiften uppfattades.

Sammanfattning: Harold Macmillan var en central konservativ ledare i mitten av 1900‑talet, vars ledarskap präglades av ekonomisk tillväxt, avkolonisering och de politiska prövningar som följde under slutet av hans tid som premiärminister.

Frågor och svar

Fråga: Vad hette Maurice Harold Macmillan?

Fråga: När tjänstgjorde han som premiärminister i Förenade kungariket?

Fråga: Vilken militärtjänst deltog han i under första världskriget?

Fråga: När kom han in i parlamentet?

F: Vilken roll hade han under andra världskriget?

Fråga: Vem efterträdde honom som premiärminister efter Suezkrisen?

Sök med bokstav