Heinrich Schütz – Tysk barockkompositör känd för körverk och oratorier

Upptäck Heinrich Schütz – tysk barockmästare från Dresden. Mästerliga körverk, motetter och berömda oratorier, inklusive hisnande juloratorium. Musik som förför med briljant kontrapunkt.

Heinrich Schütz (född i Köstritz, Sachsen, 8 oktober 1585, död i Dresden, Tyskland, 6 november 1672) räknas ofta som den främsta tyska kompositören under tidig barock och som en central gestalt i utvecklingen av sakral musik i Tyskland. Som ung reste han till Italien för att studera hos de ledande italienska kompositörerna och fördjupa sin förståelse av den nya stil som uppstått där. Han fick lektioner av Giovanni Gabrieli, vars polyfona och flerköriga tekniker skulle få stort inflytande på hans egen musik.

Efter Gabrieli återvände Schütz till Tyskland 1612 och anställdes så småningom som hovkompositör och kapellmästare vid det kurfurstliga kapellet i Dresden, en post han innehade stora delar av sitt liv. Han gjorde en andra studieresa till Italien 1628 för att studera Claudio Monteverdis nyskapande behandling av text och uttryck, och besökte även Köpenhamn. Hans långa karriär sträckte sig över skiftande musikaliska epoker och över svåra politiska tider — inte minst Trettioåriga kriget — vilket påverkade både tillgången på musiker och många praktiska förutsättningar för komponerande och framförande.

Schütz huvudsakliga produktion är sakral körmusik; han skrev ett stort antal motetter och madrigaler, psalmmusik och sceniska berättelser med religiöst innehåll. Bland hans mest kända verk finns Psalmen Davids (en storslagen samling för flerkörig sats), Musikalische Exequien (begravningsmusik som räknas som ett av hans mästerverk), Weihnachtshistorie (julberättelsen, ofta kallad juloratorium) samt flera samlingar under beteckningen Symphoniae Sacrae och Christliche Chormusik. Schütz var skicklig i såväl strikt kontrapunkt som i den nya, mer expressiva textbehandlingen; han behärskade både det polyfona, "stile antico"-arvet och den italienska konserterande, dramatiska "stile moderno".

Musikaliskt kännetecknas Schütz verk av tydlig textframställning, uttrycksfull ordaccentuering och effektfulla klangfärger — ofta uppnådda genom växelverkan mellan körgrupper eller mellan solo- och ensemblesatser. Han anpassade också sin skrivteknik efter praktiska behov: under krigsår och ekonomiska svårigheter skrev han ofta för mindre ensembler med stor konstnärlig verkan.

Schütz inflytande på den tyska kyrkomusiken blev långvarigt och nådde fram till senare stora formgivare, inte minst Johann Sebastian Bach, som kom att bygga vidare på de traditioner Schütz stärkt. Vissa av hans verk har gått förlorade genom århundradena, men det som bevarats utgör en grundpelare i barockrepertoaren och har under senare tider fått mycket uppmärksamhet genom framföranden och inspelningar internationellt.

Sammanfattning: Heinrich Schütz förenade italiensk barockestetik med tysk kyrklig tradition, utvecklade dramatisk och prosaliknande textbehandling i sakral musik och lämnade efter sig en betydande mängd motetter, madrigaler och oratoriska stycken som i hög grad format senare generationers tyska musik.

Frågor och svar

F: Vem var Heinrich Schütz?

F: Vart reste Heinrich Schütz för att lära sig konsten att komponera?

F: När dog Giovanni Gabrieli?

F: Vilken position hade Heinrich Schütz under en stor del av sitt liv?

F: Vilken typ av kompositioner skrev Heinrich Schütz huvudsakligen?

F: Vad var Heinrich Schütz särskilt bra på?

Fråga: Vilken komposition av Heinrich Schütz är särskilt berömd?

Sök med bokstav