Henry Clay, Sr. (12 april 1777–29 juni 1852) var en amerikansk politiker från Kentucky. Han tjänstgjorde i representanthuset (som talman), i senaten och var utrikesminister. Han kandiderade till presidentposten flera gånger men vann aldrig. Han ville att USA skulle bekämpa britterna i kriget 1812. Efter flera år i det demokratiskt-republikanska partiet startade han Whigpartiet för att motsätta sig Andrew Jackson.
Tidiga år och juridisk karriär
Henry Clay föddes i Virginia och utbildade sig till jurist. Han flyttade tidigt till Kentucky, där han etablerade en framgångsrik advokatpraktik och steg snabbt i politikens tjänst. Clay blev känd för sin retoriska förmåga, sitt taktiska sinne och sin vilja att söka kompromisser mellan politiska motparter.
Politisk ledare och "American System"
Under sin långa karriär var Clay ledande i utformningen av det som kom att kallas the American System — en ekonomisk politik som förespråkade skyddstullar för inhemsk industri, en stark nationell bank och statligt finansierade infrastrukturprojekt (internal improvements) som vägar och kanaler. Dessa förslag syftade till att stärka USA:s ekonomiska självständighet och sammanhållning.
Som talman i representanthuset spelade Clay en central roll i lagstiftningsprocessen och i att bygga koalitioner. Han var också en viktig röst för krigsinsatsen i kriget 1812 mot britterna och återkom senare till ledande uppdrag i senaten. Under presidentvalet 1824 anklagades han för att ha ingått ett så kallat "corrupt bargain" när han stödde John Quincy Adams i den avgörande omröstningen i Representanthuset och därefter utsågs till utrikesminister i Adams regering — en anklagelse som påverkade hans ställning hos motståndarna.
Kompromissmakare och frågor om slaveriet
Clay fick smeknamnet "The Great Compromiser" för sin förmåga att utarbeta kompromisser som kunde dämpa konflikter mellan frihets- och slavstater — i synnerhet Missourikompromissen och 1850 års kompromiss. Dessa avtal sköt upp ett avgörande nationellt sammanbrott, men löste inte den grundläggande konflikten om slaveriets framtid, vilken så småningom ledde till inbördeskriget.
Personligen ägde Clay slavar, men han stödde samtidigt åtgärder som syftade till att begränsa slavarealens utbredning och var för anhängare av kolonisationsrörelsen (återbosättning av frigivna slavar utanför USA). Hans hållning var komplex och präglad av både politiska kompromisser och de ekonomiska och sociala realiteterna i sin tid.
Presidentkandidaturer och senare år
Clay ställde upp i flera presidentval (bland de mest framträdande åren finns 1824, 1832 och 1844) men lyckades aldrig bli vald till president. Hans ställning som ledargestalt för Whigpartiet gjorde honom till en av 1800-talets mest framträdande nationella politiker, men hans långa rad av allianser och motståndare bidrog också till politiska motgångar.
Henry Clay avled 29 juni 1852 i Washington, D.C. Han lämnar efter sig ett omfattande politiskt arv: som talare, parlamentariker och kompromissmakare formade han i hög grad den amerikanska politiken under första halvan av 1800‑talet. Många historiker räknar honom till de mest betydelsefulla senatorerna och lagstiftarna i USA:s historia.