Översikt

En affrikata är en konsonant som börjar som ett stopp (plosiv) och avslutas som ett frikativ, uttalade som en enda segmentisk enhet. Termen används inom fonetik och fonologi för att beskriva ljud som upplevs och behandlas som en konsonant snarare än som två separata konsonanter. För en introduktion till begreppet se även konsonanter, stopp och frikativ.

Egenskaper

Affrikator har flera karakteristiska drag som används vid beskrivning:

  • Artikulationsstadier: en fullständig artikulationsslutning följd av kontrollerad friktion.
  • Ställe: affrikator kan vara dental, alveolar, postalveolar, palatal eller retroflex beroende på språk.
  • Röstning: särskiljs ofta i voiced (stämda) och voiceless (ostämda) varianter.
  • Fonologisk beteckning: av linguister skrivs de ofta med kombinerade IPA-symboler, till exempel /t͡ʃ/ eller /d͡ʒ/; se IPA för notation.

Exempel och skrivsätt

I många europeiska språk förekommer postalveolara affrikator; engelska har till exempel ljuden ofta återgivna som "ch" och "j" (fonetiskt /t͡ʃ/ och /d͡ʒ/), medan tyska kan skriva liknande ljud som tsch. I andra språk uppträder affrikator i palatala eller retroflexa varianter. Utöver röstning förekommer i vissa språk skillnader i aspiration eller luftström, en kontrast som är viktig i språket kinesiska.

Mandarin som exempel

I mandarin saknas stämda affrikator i standarduttal; språket använder i stället skillnader i aspiration. De pinyin‑bokstäver som motsvarar affrikator i mandarin är markerade i Hanyu Pinyin: q, c och ch representerar aspirerade varianter medan j, z och zh återger oaspirerade motsvarigheter beroende på transkriptionskonventioner. För en översikt över språkspecifika kontraster se även engelska och stopp-relaterade skillnader.

Fonologisk behandling och betydelse

I vissa språk behandlas affrikator som två fonem i sekvens, i andra som ett enskilt fonem. Detta påverkar stavning, stavelsegränser och regler för assimilation. Affrikator spelar en viktig roll i uttal och stavning och kan vara distinktiva i betydelseskiljande minimalpar (ordpar som skiljer sig endast i detta ljud).

Anmärkningar och varianter

Noterbart är att affrikator kan genomgå palatalisering eller retroflexion i kontaktsituationer, och att uttalets akustiska profil ofta visar en plötslig släpp följt av bredbandig friktion. För vidare läsning om typologiska aspekter och akustiska drag hänvisas till fonetisk litteratur och resursöversikter som behandlar konsonanter och IPA i detalj. Ytterligare resurser finns under följande teman: frikativ, engelska, och voiced.