Afrikaans – västgermanskt språk i Sydafrika och Namibia

Afrikaans är ett västgermanskt språk som huvudsakligen talas i Sydafrika och Namibia. Det var ursprungligen den dialekt som utvecklades bland de afrikanska protestantiska bosättarna, de ofria arbetarna och slavarna som det holländska Ostindiska kompaniet (holländska: Verenigde Oost-Indische Compagnie - VOC) förde till Kapområdet i sydvästra Sydafrika mellan 1652 och 1705. De flesta av dessa första bosättare kom från de Förenade provinserna (nu Nederländerna), men det fanns också många från Tyskland, några från Frankrike, några från Skottland och flera andra länder. De ofria arbetarna och slavarna var malajer och malagassiska, förutom de infödda khoi och bushmännen.

Enligt en undersökning av J. A. Heese var fram till 1807 36,8 % av den vita afrikaansspråkiga befolkningens förfäder holländare, 35 % tyskar, 14,6 % fransmän och 7,2 % icke-vita (av afrikanskt och/eller asiatiskt ursprung). Heeses siffror ifrågasätts dock av andra forskare, och särskilt den icke-vita andelen som Heese anger är mycket tveksam.

En betydande minoritet av dem som talade afrikaans som första språk var inte vita. Dialekten blev känd som "kapholländska". Senare kallades afrikaans ibland för "afrikansk nederländska" eller "köksnederländska". Afrikaans betraktades som en nederländsk dialekt fram till början av 1900-talet, då det började bli allmänt känt som ett annat språk. Namnet afrikaans är helt enkelt det nederländska ordet för afrikan, och språket är den afrikanska formen av nederländska.

Historia och utveckling

Språket växte fram under 1600‑ och 1700‑talen som en fordanskad form av nederländska, med snabb förenkling av grammatik och uttal. Kontakten med andra språk i Kapkolonin — bland annat malajiska, portugisiska, khoisan‑språk och bantuspråk — bidrog med lånord och regionala särdrag. Den sociala blandningen i kolonin, inklusive frigivna och ofria personer samt slavhandelns stora mångfald, gjorde att språkutvecklingen blev relativt snabb och mer analytisk än modernerländskan.

Språkstruktur och särdrag

Grammatik: Afrikaans har ett förenklat böjningssystem jämfört med modern nederländska. Det saknar till exempel substantivens genus (utöver vissa kvarlevande former i motsats till nederländskans utrum/neutrum) och har få böjningsändelser. Verb böjs i mindre omfattning och presensformer är enklare. Negation uttrycks typiskt med ett tvåledat system: "nie ... nie".

Uttal och fonologi: Uttalet har förändrats i flera avseenden jämfört med nederländska; vissa diftonger och konsonantkluster förenklas. Prosodi och intonation skiljer sig också i olika dialekter, vilket bidrar till att afrikaans är väl igenkännligt från nederländska.

Lexikon: Största delen av vokabulären kommer från nederländska, men språkbruket innehåller också lån från malajiska, portugisiska, olika afrikanska språk och senare engelska. Detta syns särskilt i ord för mat, flora, fauna och vardagsföremål.

Dialekter och regionala varianter

  • Kap-, Västra- och Norra‑differenser: traditionellt skiljer man mellan dialekter i Western Cape, Northern Cape och Eastern Cape.
  • Coloured‑samhällets varianter (blandade härkomster) har ofta starka låneinslag och egna uttalsmönster — exempelvis det så kallade "Kaapse Afrikaans".
  • Namibisk afrikaans: i Namibia talas afrikaans av både vita och icke‑vita grupper och har utvecklat egna lokala drag.

Utbredning och antal talare

Ungefär 7–8 miljoner människor har afrikaans som modersmål, främst i Sydafrika (baserat på folkräkningar och uppskattningar från 2000‑ och 2010‑talen). Om andraspråkstalare räknas med uppgår antalet användare till kanske 10–15 miljoner. I Namibia talas afrikaans både som modersmål och som lingua franca i vissa miljöer; språket finns också bland emigranter och i grannländer.

Officiell ställning och kultur

På 1900‑talet fick afrikaans ökad status som administrativt och utbildningsmässigt språk i Sydafrika. Under 1920‑ och 1930‑talen etablerades afrikaans som skriftligt standardmål och blev successivt den dominerande formen i många samhällsinstitutioner. Språket associerades under lång tid med Afrikanernas politiska rörelser och kom även att kopplas samman med apartheidregimens officiella politik, något som skapade både intern och internationell kritik.

Efter apartheidregimens fall 1994 blev afrikaans ett av Sydafrikas elva officiella språk enligt den nya konstitutionen. Språket lever vidare i litteratur, journalistik, radio och TV samt populärmusik. Kända afrikaansförfattare och poeter — exempelvis André P. Brink, Breyten Breytenbach och Antjie Krog — har bidragit till ett rikt samtida litterärt liv där afrikaans används både för konservativa och kritiska röster.

Utbildning och medier

Afrikaans används i skolor, universitet och i ett stort utbud av tryckta och digitala medier. Tidningar som länge utkommit på afrikaans, liksom radio‑ och TV‑program, bidrar till språkets fortsatta livskraft. Samtidigt ökar engelskan som lingua franca i många sammanhang, vilket påverkar afrikaans särskilt i urbana miljöer.

Språkpolitik och samtid

Språket har genomgått en komplex politisk resa — från kolonial vardagsdialekt till standardspråk och sedan del av ett segregerande politiskt projekt, och slutligen till ett av flera officiella språk i en mångspråkig stat. Idag finns både rörelser för att bevara och utveckla afrikaans som kulturellt arv och debatter om hur språket bäst tjänar alla talare i ett post‑apartheid‑Sydafrika.

Sammanfattning

Afrikaans är ett västgermanskt språk med rötter i 1600‑talets nederländska men starkt påverkat av andra språk och av den unika sociala historien i Kaplandet. Språket har en förenklad grammatik jämfört med nederländska, en rik muntlig och skriftlig tradition och spelar fortsatt en betydande roll i södra Afrika, både som modersmål och som andraspråk.

Relaterade sidor

Frågor och svar

F: Vilket språk är afrikaans?


S: Afrikaans är ett västgermanskt språk som huvudsakligen talas i Sydafrika och Namibia.

F: Varifrån kommer dialekten afrikaans?


A: Dialekten afrikaans har sitt ursprung bland de afrikanska protestantiska bosättarna, de ofria arbetarna och slavarna som det holländska Ostindiska kompaniet (holländska: Verenigde Oost-Indische Compagnie - VOC) förde till Kapområdet i sydvästra Sydafrika mellan 1652 och 1705.

Fråga: Vilka var dessa nybyggare?


S: De flesta av de första bosättarna kom från de Förenade provinserna (nu Nederländerna), men det fanns också många från Tyskland, några från Frankrike, några från Skottland och flera andra länder. De ofria arbetarna och slavarna var malajer och malagassiska förutom de infödda khoi och bushmännen.

Fråga: Hur stor del av den vita afrikaanstalande befolkningen var holländare enligt J. A. Heeses forskning?


S: Enligt J. A. Heeses forskning var 36,8 % av den vita afrikaansspråkiga befolkningens förfäder holländare fram till 1807.

F: Vilka andra nationaliteter fanns i denna befolkning?


S: 35 % var tyskar, 14,6 % var fransmän och 7,2 % var icke-vita (av afrikanskt och/eller asiatiskt ursprung).

F: När började folk erkänna det som ett annat språk än nederländska?


S: Afrikaans betraktades som en nederländsk dialekt fram till början av 1900-talet då det började bli allmänt känt som ett annat språk.

F: Vad betyder "afrikaans" på engelska?


S: Namnet "afrikaans" betyder "afrikansk" på engelska; det är en afrikansk form av nederländska.

AlegsaOnline.com - 2020 / 2025 - License CC3