Joschka Fischer – Tysklands utrikesminister och vice förbundskansler (född 1948)
Joschka Fischer – inflytelserik tysk gröna-politiker, utrikesminister och vice förbundskansler (f. 1948). Läs om hans politiska karriär, inflytande och tid i regeringen 1998–2005.
Joseph Martin "Joschka" Fischer (född 12 april 1948) är en tysk politiker som var Tysklands utrikesminister och vice förbundskansler i Gerhard Schröders regering 1998–2005. Han var en ledande person i det tyska gröna partiet (Die Grünen) och enligt opinionsundersökningar [1] var han den mest populära politikern i Tyskland under större delen av regeringens tid. Fischer lämnade sitt ämbete den 22 november 2005.
Tidiga år och politisk bakgrund
Fischer växte upp i Baden-Württemberg och var tidigt aktiv i studentrörelser och vänsterradikala kretsar under 1960‑ och 1970‑talen. Denna bakgrund följde honom länge i debatten och blev föremål för både kritik och självrannsakan när han senare gick in i etablerad partipolitik. Under 1970‑ och 1980‑talen blev han en framträdande profil inom det tyska gröna partiet och arbetade för att omforma partiets image från proteströrelse till regeringsdugligt parti.
Politisk karriär
Fischer spelade en central roll i att bygga upp De gröna som en parlamentarisk kraft på delstats- och riksnivå. Han innehade ledande positioner inom partiet och bidrog till dess ideologiska breddning, där fokus på miljöfrågor kombinerades med realpolitiska bedömningar. Hans talförmåga och personliga karisma gjorde honom till en av de mest igenkännliga politikerna i Tyskland.
Utrikesminister 1998–2005
Som utrikesminister stod Fischer för en aktiv utrikespolitik som betonade europeisk integration, mänskliga rättigheter och multilateralism. Under hans mandat skedde viktiga utrikespolitiska ställningstaganden, bland annat tysk medverkan i NATOs insatser på Balkan i slutet av 1990‑talet. Samtidigt intog han en tydlig ståndpunkt mot invasionen av Irak 2003, vilket bidrog till spänningar i det transatlantiska samarbetet men också stärkte hans trovärdighet hemma hos många väljare.
Kontroverser
Fischers tidiga engagemang i radikala miljöer och anklagelser om våldsamma handlingar i sin ungdom var återkommande inslag i mediedebatten under hans karriär. Dessa frågor väckte både kritik och fördömande, men diskussionerna bidrog också till hans öppna sätt att konfrontera sin egen politikers historia.
Efter politiken
Efter att ha lämnat regeringen 2005 fortsatte Fischer att vara verksam internationellt genom föreläsningar, skrifter och rådgivning. Han medverkade i debatter om europeisk politik, säkerhet och miljö och skrev flera böcker och artiklar om utrikespolitiska ämnen. Han har också deltagit i olika internationella råd och tankesmedjor.
Arv och bedömning
Joschka Fischer ses ofta som en av de viktigaste gestaltarna i De grönas omvandling från protestparti till regeringsparti. Hans roll som utrikesminister präglades av en balans mellan idealism och pragmatism, vilket både prisats och kritiserats. Han lämnar efter sig en komplex politisk arv som bidragit till att forma modern tysk utrikes- och säkerhetspolitik.
Privatliv
Fischer är gift och har familj. Han är känd för sin direkta stil och sitt engagemang i både politiska och intellektuella sammanhang.
Tidigt liv
Fischer föddes i Gerabronn i Baden-Württemberg. Hans föräldrar var tyskar från Ungern. Hans smeknamn Joschka kommer från Jóska, som är det ungerska smeknamnet för Joseph (ungerska: József). Fischer hoppade av gymnasiet 1965 och började arbeta för en fotograf som han slutade med 1966.
År 1967 blev han aktiv i den tyska studentrörelsen och i vänsterpolitiken. När han arbetade i en vänsterbokhandel i Frankfurt började han som gäststudent gå på vänsteruniversitetets evenemang. Han studerade Marx', Maos och Hegels verk och blev medlem i den militanta gruppen Revolutionär kamp (tyska: Revolutionärer Kampf).
Fischer deltog i några gatustrider när den anarkistiska Putzgruppe attackerade polisen och skadade några poliser svårt (på tyska kan ordet Putz betyda en städare, men i Putz-grupp är det en akronym). Det betyder att bokstäverna står för andra ord. Proletarische Union für Terror und Zerstörung, det vill säga Arbetarförbundet för terror och förstörelse). Bilder från en strid i mars 1973 visar Fischer som slår polisen Rainer Marx [2] med en klubba.
Under den tyska hösten (Deutscher Herbst) 1977 genomfördes många terroristattacker av Röda arméfraktionen (RAF). Fischer säger att dessa attacker, särskilt kidnappningen och mordet på Hanns-Martin Schleyer, fick honom att ge upp våldet som ett sätt att få politisk förändring.
I stället engagerade han sig i de nya sociala rörelserna och senare i det nybildade tyska gröna partiet, främst i delstaten Hessen.
I maj 1981 mördades Heinz-Herbert Karry, ekonomiminister i delstaten Hessen. Vapnet som dödade ministern hade stulits från en amerikansk armébas 1973, och Fischers bil användes vid rånet.
Som utrikesminister bad Fischer om ursäkt för våldet under sin tid i Putzgruppen,
Grön politiker
Från 1983 till 1985 var Fischer ledamot av förbundsdagen för det gröna partiet. År 1985 blev han miljöminister i Hessen i den första socialdemokratisk-gröna koalitionen (1985-1987). Fischer väckte uppståndelse när han anlände till ceremonin för att avlägga sin ämbetsed i gymnastikskor. Dessa gympaskor finns nu utställda på ett museum i Bonn.
Fischer var återigen miljöminister i Hessen 1991-1994 och blev senare medordförande för de gröna i förbundsdagen. Under sina år i opposition var Fischer respekterad för sina tal. Under en stor del av 1990-talet var med SPD inte särskilt populär, och Fischers vänner kallade honom ofta för "riktig" oppositionsledare.
Joschka Fischer med USA:s tidigare utrikesminister Colin Powell.
Utrikesminister
I september 1998 besegrade socialdemokraterna under ledning av Gerhard Schröder den kristdemokratiska regeringen under Helmut Kohl. Med SPD:s 42 procent och de grönas 7 procent kunde en koalitionsregering bildas. Efter flera veckors samtal mellan socialdemokrater och gröna tog den nya regeringen över makten den 27 oktober 1998. Fischer blev utrikesminister.
1999 stödde Fischer Tysklands deltagande i Kosovokriget. Detta var mycket kontroversiellt inom det till stor del pacifistiska Gröna partiet, eftersom det innebar att tyska soldater för första gången sedan andra världskriget aktivt skulle gå ut i strid. Han motiverade detta krig med påståenden om att Serbien planerade att begå folkmord på kosovoalbanerna.
Fischer var också för att stationera tyska trupper i Afghanistan, men han rådde Schröder att inte delta i kriget i Irak. Han är känd som en god vän till Kofi Annan. År 2005 var han den näst längst tjänstgörande utrikesministern i Tysklands efterkrigshistoria (efter Hans-Dietrich Genscher).
År 2005 anklagades Fischer av kritiker för att ha slarvigt lättat på kontrollen av visumreglerna för Ukraina, vilket gjorde det möjligt för många illegala invandrare att komma in i Tyskland med falska identiteter. En parlamentarisk kommitté inrättades för att undersöka fallet, och till skillnad från andra sådana utskottsförhör visades Fischers (och andra höga tjänstemäns) uttalande direkt i den offentliga televisionen. Fischers framträdande inför utskottet tog tolv timmar. (Se den tyska viseringsaffären 2005).
Efter koalitionsregeringens nederlag i valet 2005 meddelade Fischer att han skulle dra sig tillbaka till bänken. "Efter 20 år av makt vill jag nu ha min frihet tillbaka", uppges han ha sagt. Den 13 oktober 2005 meddelades att Frank-Walter Steinmeier (SPD) skulle efterträda Fischer som utrikesminister.
Fischer med Australiens utrikesminister Alexander Downer 2005.
Livet efter politiken
Sedan början av september 2006 är Joschka Fischer senior fellow vid Liechtenstein Institute on Self-Determination vid Princeton University och gästprofessor vid Woodrow Wilson School of Public and International Affairs vid Princeton University. Han har också talat vid andra amerikanska universitet, särskilt Brandeis University, om olika ämnen inom utrikespolitik och internationella relationer.
Privatlivet
Fischer har ofta varit den mest populära tyska politikern, även bland anhängare av andra partier.
Fram till 1996 hade Fischer varit en uttalad älskare av goda viner och mat. Han satsade ofta lådor med dyrt vin tillsammans med andra politiker på valresultatet. Fischer hade också varit överviktig. På kort tid gick han ner mycket i vikt. Fischer sade att detta berodde på att han helt slutade med alkohol och ändrade sin kost. Han hade också tränat konditionsträning och till och med sprungit maratonlopp. Han tjänade pengar på sin viktnedgång genom att skriva boken My long race towards myself om sina erfarenheter, som omedelbart blev en bästsäljare. På senare tid har han gått upp i vikt igen.
Fischer har varit gift fem gånger: hans fyra första äktenskap, med Edeltraud Fischer (1967-1984), Inge Vogel (1984-1987), Claudia Bohm (1987-1999) och Nicola Leske (1999-2003), slutade alla med skilsmässa. I oktober 2005 gifte han sig (i Rom) med Minu Barati, som var hans sambo i två år. Med Inge, hans andra fru, har han två barn: David och Lara. I april 2005 blev Fischer farfar för första gången.
Sök