Thomas Kenneth "Ken" Mattingly II (född 17 mars 1936) är en före detta NASA-astronaut och konteramiral i den amerikanska flottan. Han var en av Apolloprogrammets astronauter och ingick i stödbesättningarna för Apollo 8 och Apollo 11. Under 1960-talet bidrog Mattingly till utvecklingen av Apollo-rymddräkten och den livsuppehållande ryggsäcken (Portable Life Support System), ett arbete som hjälpte till att förbereda de praktiska förutsättningarna för månlandningarnas ytexpeditioner.
Uppdrag och erfarenheter under Apollo
Mattingly skulle ursprungligen ha varit kommandomodulpilot på Apollo 13, men togs bort från besättningen några dagar före uppskjutningen efter att ha varit i kontakt med en person som hade tysk mässling (rubella). Eftersom sjukdomen kunde göra honom oförmögen att tjänstgöra kort före uppskjutning ersattes han av Jack Swigert. Händelsen blev senare en välkänd del i berättelsen om Apollo 13.
Han tjänstgjorde däremot som kommandomodulpilot för Apollo 16 (16–27 april 1972). I den rollen stannade Mattingly i omloppsbana runt månen medan John Young och Charles Duke landade på månens yta. Under uppdraget genomförde han 26 vetenskapliga experiment, främst från kommandomodulen och dess Scientific Instrument Module (SIM). Han tillbringade 3 dagar, 9 timmar och 28 minuter ensam i omloppsbana — den längsta amerikanska soloflygningen i rymden — och loggade värdefulla observationer av månens geologi och jordens magnetosfär. På återresan genomförde Mattingly en rymdpromenad (EVA) på cirka 1 timme och 13 minuter för att bland annat hämta filmkassetter och vetenskapliga data från servicemodulens instrumentpaneler.
Rymdfärjeuppdrag
Efter Apollo-programmet fortsatte Mattingly som astronaut i rymdfärjeprogrammet och flög två uppdrag. Det första var STS-4, från den 26 juni till den 4 juli 1982. Detta var den fjärde och sista testflygningen i omloppsbana för rymdfärjan Columbia och där var Mattingly uppdragschef. STS-4 genomförde 112 omlopp runt jorden och bidrog till att verifiera farkostens system under rutinmässig användning.
Hans andra rymdfärjeflygning var STS-51C i januari 1985 med rymdfärjan Discovery. Mattingly var återigen uppdragsledare för detta kortare uppdrag som bar en last till Försvarsdepartementet (ett klassificerat DOD-uppdrag). STS-51C var ett exempel på den nära kopplingen mellan NASA:s bemannade rymdflygningar och amerikanska försvarsbehov under kalla kriget.
Karriär, tidigt liv och senare år
Mattingly föddes i Chicago, Illinois. Han växte upp delvis i Florida och tog examen i flygteknik vid Auburn University 1958. Efter examen gick han med i flottan 1958, utbildade sig till jaktpilot och senare till testpilot. År 1966 valdes han in i NASA:s astronautkår (Apollo-era). Under sin karriär loggade han totalt cirka 504 timmar i rymden och lämnade NASA 1985. Han fortsatte sin militära karriär och uppnådde graden konteramiral i flottan.
Efter pensioneringen från NASA och aktiv tjänst har Mattingly deltagit i föredragsverksamhet, rådgivning och offentliga framträdanden relaterade till rymdfartens historia och teknik. Han är känd för sin tekniska kompetens, sitt pedagogiska sätt att förklara komplexa rymdtekniska frågor och för sin roll i några av 1900-talets mest uppmärksammade rymduppdrag.
Arv och utmärkelser
Mattinglys insatser inom både Apollo- och rymdfärjeprogrammen har gjort honom till en välkänd figur i rymdfartens historia. Han har mottagit flera militära och civila utmärkelser för sin tjänstgöring inom flyget och rymdsektorn och erkänns ofta för sin tekniska skicklighet, problemlösningsförmåga och ledarskap under komplexa uppdrag.
Sammanfattningsvis är Ken Mattingly en av få astronauter som haft framstående roller både under Apolloprogrammet och i rymdfärjeeran, med unik erfarenhet av att operera såväl i omloppsbana runt månen som i låg jordomloppsfärder med rymdfärjan.
