Kometer i solsystemet – lista över periodiska och icke-periodiska kometer

Vad är skillnaden mellan periodiska och icke-periodiska kometer?

Periodiska kometer har banor som för dem tillbaka till Solens närhet med jämna mellanrum. De brukar delas in i:

• Korta periodiska kometer (period mindre än 200 år) — många kommer från Kuiperbältet och påverkas ofta av Jupiter, därav benämningen "Jupiterfamiljens kometer". Exempel: 2P/Encke, 67P/Churyumov–Gerasimenko.
• Långa periodiska kometer (period längre än 200 år) — kommer från Oortmolnet och kan ha mycket avlånga banor.

Icke-periodiska kometer (ofta betecknade med "C/") har så lång eller öppen bana att de i praktiken bara besöker det inre solsystemet en gång, eller så lång tid mellan besöken att de inte räknas som periodiska. Många av dessa kommer från Oortmolnet och kan vara lättare att kasta ut ur solsystemet efter ett möte med en planet.

Namn och beteckningar — vad betyder P, C och siffran framför P?

• P/ används för kometer som är periodiska. När en komet blir bekräftad som periodisk får den ofta ett ordningsnummer, till exempel 1P/Halley (Halleykometen). Siffran framför P är alltså kometens ordningsnummer bland de periodiska kometer som bekräftats av International Astronomical Union (IAU), inte ett enkelt räkneantal över observationer.
• C/ betyder icke-periodisk (eller långperiodisk) komet, till exempel C/1995 O1 (Hale–Bopp).
• D/ används för kometer som har brutits upp eller blivit förlorade (t.ex. D/1993 F2, Shoemaker–Levy 9 som kolliderade med Jupiter).
• X/ används för kometer för vilka det inte finns tillräckligt bra banuppgifter.

Hur ser en komet ut och varför får den svans?

En komet består huvudsakligen av en liten kärna av is, damm och löst material. När kometen närmar sig Solen värms dess yta upp, isen sublimerar (går direkt från fast form till gas) och bildar en atmosfär runt kärnan som kallas coma. Solvinden och solljuset driver bort material från coma och bildar två huvudtyper av svansar:

• Damm-svansen — böjd bana, reflekterar solljus och syns ofta gulaktig.
• Jon- eller plasmavasen — rakare, blåaktig, pekar alltid bort från Solen under påverkan av solvinden.

Exempel på välkända kometer

• 1P/Halley — Halleykometen, period cirka 75–76 år; klassisk exempel på en periodisk komet.
• 2P/Encke — mycket kort period (~3,3 år).
• 67P/Churyumov–Gerasimenko — Rosetta-projektets mål, period cirka 6,5 år.
• C/1995 O1 (Hale–Bopp) — ljusstark icke-periodisk komet som var synlig med blotta ögat 1996–1997.
• C/1996 B2 (Hyakutake) — mycket synlig 1996 och gav imponerande svansar.
• D/1993 F2 (Shoemaker–Levy 9) — fragmenterad och kolliderade med Jupiter 1994.

Observation och betydelse

Kometer kan vara spektakulära för amatörastronomer och allmänheten; vissa blir synliga för blotta ögat medan andra kräver kikare eller teleskop. Deras ljusstyrka anges i magnituder och kan förändras snabbt — kometer är ofta oförutsägbara. Vetenskapligt ger kometer viktiga ledtrådar om solsystemets ursprung eftersom de bevarar primitiva material från tiden då solsystemet bildades.

Sammanfattning

• Periodiska kometer (P/) återkommer med jämna eller bestämda intervall och kan få ett ordningsnummer när de bekräftats som återkommande.
• Icke-periodiska kometer (C/) besöker ofta det inre solsystemet bara en gång och kommer ofta från Oortmolnet.
• Kometer är isiga, dammiga kroppar som bildar coma och svansar när de närmar sig Solen, och de är viktiga för att förstå solsystemets tidiga historia.