Martin Van Buren (5 december 1782 – 24 juli 1862) var Förenta staternas åttonde president och den första presidenten som föddes efter USA:s självständighetsförklaring. Därmed var han också den första presidenten som föddes som amerikansk medborgare. Van Buren föddes i Kinderhook i delstaten New York i en familj av nederländsk härkomst; holländska var det språk som talades hemma under hans barndom.
Efter grundläggande skolning studerade Van Buren juridik som lärling och blev advokat 1803. Han byggde upp en framgångsrik advokatpraxis och engagerade sig snart i lokal politik. Van Buren var en ledande figur i den politiska maktkoalitionen i New York som senare kom att kallas "Albany Regency" och spelade en central roll i organiseringen av vad som blev det moderna Demokratiska partiet.
År 1821 valdes han in i USA:s senat där han representerade New York. Under 1820‑ och 1830‑talen var han en av Andrew Jacksons närmaste politiska allierade. President Andrew Jackson utsåg honom till ämbetet som landets utrikesminister (utrikesminister) i sitt kabinett, och i samband med Jacksons andra presidentval valdes Van Buren 1832 till Jacksons vicepresident. Han efterträdde Jackson som president efter valet 1836 och tillträdde ämbetet 1837.
Van Burens presidentskap präglades till stor del av den svåra ekonomiska kris som inleddes med bankkrisen och den så kallade Paniken 1837. Den efterföljande lågkonjunkturen och höga arbetslösheten gjorde honom impopulär; hans konservativa ekonomiska linje med begränsad federalt ingripande och hans stöd för ett system med en fristående statlig kassa — den så kallade Independent Treasury — var kontroversiell och bidrog till att han förlorade politiskt stöd.
Under sin politiska karriär var Van Buren känd som en skicklig organisator och taktiker, ibland kallad "The Little Magician" för sin politiska fingerskicklighet. Han har också förknippats med smeknamnet "Old Kinderhook", vilket enligt vissa historiker kan ha bidragit till ursprunget för uttrycket "OK".
Van Buren ställde upp för omval 1840 men förlorade mot William Henry Harrison. Han gjorde senare ett försök i presidentvalet 1848 som kandidat för Free Soil Party, där han argumenterade mot slavägandets utbredning i nya territorier, men utan framgång.
Efter sin aktiva politiska karriär drog sig Van Buren tillbaka till sin egendom Lindenwald i New York, där han levde de sista åren av sitt liv. Han avled den 24 juli 1862 av hjärtsvikt efter att ha drabbats av en astmaattack.
Arv och betydelse: Martin Van Buren är ihågkommen både som en av grundläggarna av det moderna Demokratiska partiet och som en skicklig partiorganisatör. Hans presidentperiod visar på svårigheterna att hantera stora ekonomiska kriser med dåtidens institutionella verktyg, och hans politiska linje påverkar fortfarande debatten om statens roll i ekonomi och bankväsende.