Påve Adrian IV (Nicholas Breakspear)
Adrian IV (ca 1100–1159), född Nicholas Breakspear, var påve 1154–1159 och den ende engelske påven. Känd för kröningen av Fredrik Barbarossa och den omdiskuterade bullan om Irland.
Adrian IV, född Nicholas Breakspear omkring år 1100 och avliden 1 september 1159, var påve mellan 1154 och 1159. Han är den enda engelsmannen som blivit påve i den västerländska kyrkans historia. Hans latinska namn återfinns ibland som Hadrianus Quartus, och hans tid som påve präglades av försök att stärka den påvliga auktoriteten gentemot både Europas furstar och de lokala kommunala rörelserna i Rom.
Bildgalleri
10 Bilder
Tidiga år och upphöjelse
Nicholas Breakspear föddes troligen i England omkring år 1100. Han steg i kyrkans tjänst och gjorde karriär både i England och på kontinenten innan han utnämndes till kardinal och arbete som påvlig legat i norra Europa. Som legat fick han erfarenhet av att organisera kyrkliga strukturer i områden där kristendomen fortfarande befann sig i omdaning, vilket bidrog till hans rykte som administratör och reformator.
Pontifikatets huvuddrag
Adrian IV:s pontifikat präglades av praktiska maktfrågor och politiska allianser. Han krönte kejsaren Fredrik I Barbarossa 1155, en händelse som var både ceremoniellt viktig och politiskt laddad. Samtidigt försökte han hävda den påvliga ställningen gentemot växande kommunala rörelser i Rom och mot inflytande från kejsaren och från de normandiska regenterna i Syditalien.
Kontroverser och politiska initiativ
Två frågor förknippas ofta med Adrian IV: hans relation till England och Irland samt hans konflikt med upproriska krafter i Rom. Som den ende engelske påven hade han naturligt band till England; ett dokument som ofta kallas Laudabiliter tillskrivs honom och uppges ha gett den engelske kungen rätt att ingripa i Irland. Bullans äkthet och tolkning är omstridd bland historiker och bör behandlas med försiktighet. I Rom stod han i konflikt med grupper som motsatte sig påvens världsliga makt och med figurer som representerade den romerska kommunan.
Betydelse och eftermäle
Adrian IV:s insatser hade både kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser. Han är ihågkommen för att ha fått en stark roll i maktspel mellan påve och kejsare, och hans beslut bidrog till utvecklingen av förhållandet mellan England och Irland. Efter hans död 1159 följde en tid av splittring och konkurrenter om påvestolen, vilket ledde till en konflikt mellan påvligt och kejserligt stöd. Som person noteras han ofta för sin administrativa skicklighet men också för de svåra kompromisser som krävdes i mötet mellan kyrklig princip och politisk verklighet.
Snabba fakta
- Födelse: cirka 1100; död: 1 september 1159.
- Född som: Nicholas Breakspear, ofta beskriven som en engelsman i kyrkans källor.
- Religiös tillhörighet: romersk-katolska kyrkan.
- Position i påverekken: ofta benämnd som 170:e påven i traditionella listor.
Adrian IV är ett ämne där politiska beslut, kyrklig reform och nationell identitet möts. Hans pontifikat illustrerar de utmaningar en medeltida påve ställdes inför när han skulle balansera andlig auktoritet och världslig makt.
Livet
Breakspear föddes nära St Albans i Hertfordshire i England. Hans far var Robert, som senare blev munk vid St Albans Abbey. Nicholas själv skulle dock ännu inte gå i klostret. Abbotten sa till honom att "vänta med att gå vidare med sin skolgång så att han kunde anses mer lämplig" (Abbey chronicles). Han väntade inte och åkte i stället till Paris. Han blev slutligen kanonisk reguljär i klostret i klostret S:t Rufus nära Arles. Han steg till prior och blev snart enhälligt vald till abbot. Detta val har traditionellt daterats till 1137. Bevis från klostrets krönikor tyder på att det skedde omkring 1145.
År 1146 utnämndes Breakspear till biskop av Albano. Påven Eugen III upphöjde Breakspear till kardinal samma år 1146.
Mellan 1152 och 1154 var kardinal Breakspear påvens legat i Skandinavien.
Påven
Kardinal Breakspear valdes till påve den 3 december 1154. Han valde namnet Adrian IV. Han försökte genast få ner Arnold av Brescia, ledaren för den antipåvliga fraktionen i Rom. Oroligheter i staden ledde till att en kardinal mördades. Adrian tog strax före palmsöndagen 1155 steget att sätta Rom under interdikt. Senaten (Roms stadsfullmäktige) förvisade sedan Arnold.
Påven Adrian var inblandad i italienska och europeiska politiska tvister.
En föreslagen allians med det östliga bysantinska riket misslyckades. Adrian undertecknade en påvlig bulla (officiellt brev) som uppmanade Englands kung Henrik II att invadera Irland och föra in den keltiska kristna kyrkan i det romerska systemet.
När Adrian dog pågick en tvist med Fredrik I, den heliga romerska kejsaren. Han sades ha dött av att han kvävdes av en fluga i sitt vin. Det var troligen av quinsy.
Författare
AlegsaOnline.com Påve Adrian IV (Nicholas Breakspear) Leandro Alegsa
URL: https://sv.alegsaonline.com/art/128831