Påve Benedict IX
Påve Benedictus IX (latin: Benedictus Nonus; ca 1012-1056), född Teofilatto eller Theophylactus av Tusculum, var en italiensk präst i den romersk-katolska kyrkan och den 146:e påven från 1032 till 1045. Han anges som den 148:e påven år 1045. Dessutom var han den 151:a påven 1047-1048.
Tidigt liv
Teofilatto föddes i Rom omkring 1012. Han var son till Alberic III av den adliga familjen Tusculum.
Han var brorson till både påven Benedictus VIII och påven Johannes XIX.
Påven
År 1032 använde Alberic III sina pengar och sitt inflytande för att göra sin son till påve. Detta kallades simoni. Påven Benedictus valde sitt namn för att hedra sin farbror Benedictus VIII.
Benedictus brukar anses ha haft tre mandatperioder som påve.
Första mandatperioden
Benedikts första period som påve varade från 1032 till 1044, då ett uppror i Rom tvingade Benedikt att lämna staden och en antipåve valdes med namnet Sylvester III.
Andra mandatperioden
Benedikts andra period som påve varade från hans återkomst sex månader senare till 1045 då han sålde sin titel till Johannes Gratianus, som då blev påve med namnet Gregorius VI. Benedikt abdikerade eller avgick.
År 1046 fanns det tre män som hade titeln påve. Problemet löstes genom att man valde en ny påve med namnet påve Clemens II, som dog en kort tid senare.
Tredje mandatperioden
Efter Clemens II:s död 1047 försökte Benedictus IX återigen göra anspråk på påvedömet, men drevs ut ur Rom av tyska trupper. Det lägliga valet av påve Damasus II blev oviktigt när han dog 23 dagar senare.
Efter 1048 minskade Benedikts betydelse och påven Leo IX valdes 1049.
Efter hans död
Benedikt IX begravdes i klostret Grottaferrata omkring 1056.
Relaterade sidor
- Lista över påvar
- Förteckning över påvar från familjen Tusculum
- Förteckning över påvarnas åldrar
- Abdication
