Paulus V (Camillo Borghese) — katolsk påve 1605–1621

Paulus V (Camillo Borghese) — påve 1605–1621. Upptäck hans reformer, kyrkopolitik och arv inom den katolska kyrkan under det tidiga 1600-talet.

Påven Paulus V (latin: Paulus Quintus; Rom 17 september 1552-28 januari 1621), född Camillo Borghese, var en italiensk präst i den romersk-katolska kyrkan och den 234:e påven från den 16 maj 1605 till sin död.

Tidigt liv och utnämning

Camillo Borghese föddes i en framstående romersk adelsfamilj. Han växte upp i den tidens kyrkliga miljö och gjorde karriär inom kyrkans administration i slutet av 1500‑talet. Innan han valdes till påve hade han erhållit seniora uppdrag i kurian och uppnått titlar som gjorde honom välkänd bland kardinalerna i konklaven som följde efter påve Klemens VIII:s död.

Pontifikatet 1605–1621

Paulus V präglade sitt pontifikat av en tydlig vilja att stärka påvemaktens auktoritet och att konsekvent genomföra lärdomarna från Tridentinska konciliet. Han arbetade för att centralisera administrationen i Rom och att upprätthålla kyrkans disciplin och doktrinära renhet.

Konflikten med Venedig

Ett av de mest uppmärksammade konflikterna under hans tid var den svåra brytningen med Republiken Venedig 1606–1607. Påven utfärdade interdikt (kyrkliga straffåtgärder) mot Venedig efter att republiken antagit lagar som inskränkte prästers privilegier och gav sekulära domstolar jurisdiktion i ärenden som tidigare hanterats av kyrkan. Venedig, i rikets intresse, vägrade under lång tid att underkasta sig interdiktet och engagerade intellektuella som Paolo Sarpi i försvaret av sina ståndpunkter. Konflikten slutade genom medling från europeiska makter och genom kompromisser där viss prestige för situerades tillbaka till kurian.

Vetenskap, censur och Galileo

Under Paulus V:s pontifikat skärptes kontrollen över tryckta skrifter och läror som bedömdes stå i strid med kyrkans förståelse av Skriften. År 1616 uttalade kyrkliga myndigheter att kopernikanska hypotesen om jordens rörelse var problematisk i förhållande till vissa bibliska texter och vidtog åtgärder som begränsade dess offentliga försvar och undervisning i katolska länder. Dessa beslut påverkade i förlängningen tidens vetenskapliga debatter och är nära förknippade med de senare processerna kring Galileo Galilei.

Konst, arkitektur och byggnadsprojekt

Paulus V var en betydande mecenat. Under hans pontifikat fullbordades stora arbeten i Rom, inte minst fortsatta arbeten med Peterskyrkan: fasaden och den nyligen förlängda navens avslut slutfördes i början av 1600‑talet under ledning av arkitekter som Carlo Maderno. Han lät också återställa akvedukter och förbättra stadens vattenförsörjning, vilket fick stor praktisk och symbolisk betydelse för Rom. Genom sin systerbror och senare sin kardinalnepote, Scipione Borghese, gynnades konstnärer och samlingar som sedermera bildade grunden till det berömda Borghese‑samlingarna.

Administration och arv

Paulus V sökte stärka kyrkans administration och rättsliga ställning, bland annat genom att ge mer kraft åt den romerska kurian. Hans regeringstid kännetecknades av både centralisering och av ett uttalat försvar av kyrkliga privilegier gentemot sekulära makter. Han kritiserades samtidigt för nepotism eftersom flera familjemedlemmar och anhängare fick fördelaktiga poster och inkomster.

Död och eftermäle

Paulus V avled den 28 januari 1621. Hans pontifikat lämnade ett tydligt spår i Rom genom de byggnadsverk han främjade och genom den institutionella inriktning han gav kyrans centralmakt. Hans styre bemöts olika i historieskrivningen: å ena sidan som en tid av stark påvestyrelse och konstnärligt mecenatkap, å andra sidan som en period präglad av konflikter med sekulära makter och strikt kontroll över doktrin och tryckfrihet.

Följande påve efter Paulus V blev Gregorius XV (vald 1621), som ärvde de frågor om reform, administration och kyrkans internationella ställning som präglat inledningen av 1600‑talet.

Sök med bokstav