Theodor Fontane
Theodor Fontane (IPA: [ˈtʰeodoɐ̯ fɔnˈtaːnə]; 30 december 1819 - 20 september 1898) var en tysk romanförfattare och poet som av många anses vara den viktigaste tyskspråkiga realistiska författaren på 1800-talet.
Ungdom
Fontane föddes i Neuruppin i en hugenotfamilj. Vid sexton års ålder blev han lärling på ett apotek och sedan apotekare (som sin far). År 1839, vid 20 års ålder, skrev han sitt första verk (Heinrichs IV. erste Liebe, numera försvunnen). Hans första publicerade verk, novellen Geschwisterliebe (eller "Syskonkärlek"), publicerades i Berlin Figaro i december 1839.
Han fick sitt första arbete som apotekare i Dresden och återvände sedan till sin fars butik, som nu ligger i provinsstaden Letschin i Oderbruch-regionen. Under denna tid publicerade Fontane artiklar i Leipzigs tidning Die Eisenbahn (järnväg) och översatte Shakespeare. År 1843 gick han med i en litterär klubb som hette Tunnel über der Spree (dvs. Tunnel över floden Spree) i Berlin, där han kom i kontakt med många av de viktigaste tyska författarna som Theodor Storm, Joseph von Eichendorff och Gottfried Keller.
Tidningsskribent och kritiker
År 1844 tog Fontane värvning i den preussiska armén och begav sig på den första av många resor till England. Där lärde han sig om gamla engelska ballader. Snart därefter skrev han själv ballader. Vid den tiden förlovade han sig med sin blivande hustru Emilie Rouanet-Kummer, som han hade träffat första gången när han fortfarande gick i skolan.
Han var - mycket kortvarigt - engagerad i de revolutionära händelserna under revolutionen 1848. År 1849 slutade han sitt arbete som apotekare och blev journalist och författare på heltid. För att försörja sin familj tog han ett jobb som skribent för den preussiska underrättelsetjänsten Centralstelle für Preßangelegenheiten som skulle påverka pressen i riktning mot en tysk nationell sak. Återigen specialiserade han sig på brittiska frågor och byrån skickade honom som korrespondent till London under ett par år. Hans fru och två söner följde honom dit. Medan han fortfarande befann sig i London sade han upp sig från sitt regeringsjobb och när han återvände till Berlin blev han redaktör för den konservativa tidningen Kreuzzeitung.
"Modern boktryckning" från idépromenaden i Berlin, Tyskland - byggd 2006 för att fira Johannes Gutenbergs uppfinning av rörliga trycktyper omkring 1445.
London
Bland hans böcker om Storbritannien finns Ein Sommer in London (1854), Aus England, Studien und Briefe (1860) och Jenseits des Tweed, Bilder und Briefe aus Schottland (1860). Vid den här tiden, och i enlighet med Walter Scott, var traditionella brittiska berättelser fortfarande populära på kontinenten. Hans Gedichte (1851) och balladerna Männer und Helden (1860) berättar om Storbritanniens ära i svunna tider.
Tillbaka i Tyskland blev Fontane särskilt intresserad av regionen Mark Brandenburg. Han var särskilt stolt över dess tidigare prestationer och gladde sig åt huvudstaden Berlins tillväxt. Hans fascination för landsbygden runt Berlin kan ses i hans härligt pittoreska Wanderungen durch die Mark Brandenburg (1862-1882, 5 vol.).
Preussiska kriget
År 1870 sade han upp sig från Kreuzzeitung och blev teaterkritiker för den liberala tidningen Vossische Zeitung. Detta jobb behöll han tills han gick i pension. Han hade redan tidigare skrivit om Preussens krig mot Danmark och det österrikisk-preussiska kriget. Sedan gick han för att skriva om det fransk-preussiska kriget 1870 och blev tillfångatagen. Han stannade i fransk fångenskap i tre månader. Hans upplevelser där finns nedtecknade i Kriegsgefangen Erlebtes 1870 (1871); senare publicerade han sina iakttagelser om fälttåget i Der Krieg gegen Frankreich 1870-71 (1874-1876).
Senare år
Vid 57 års ålder började Fontane äntligen skriva romaner, det han skulle bli ihågkommen för. Hans fina historiska roman Vor dem Sturm (1878) följdes av en rad romaner om det moderna livet, särskilt L'Adultera (1882), en bok om äktenskapsbrott som ansågs så vågad att det tog Fontane två år att hitta en förläggare. I romanerna Frau Jenny Treibel, Irrungen, Wirrungen och Effi Briest (1894) hittade han sin alldeles egna ton, han skrev om inblickar i såväl adelns som "gemene mans" liv; hans prestation där beskrevs senare som poetisk realism. I Der Stechlin (1899), hans sista färdiga roman, anpassade Fontane den samtida franska skönlitteraturens realistiska metoder och samhällskritik till förhållandena i det preussiska livet.
Arbetar
- Geschwisterliebe, 1839
- Zwei Post-Stationen, 1845
- James Monmouth, 1854
- Tuch und Locke, 1854
- Goldene Hochzeit, 1854
- Vor dem Sturm, 1878
- Grete Minde, 1880
- Wanderungen durch die Mark Brandenburg, 1880
- Elternklipp, 1881
- L'Adultera, 1882
- Schach von Wuthenow, 1882
- Graf Petöfy, 1884
- Unterm Birnbaum, 1885
- Cécile, 1887
- Irrungen, Wirrungen, 1888
- Stine, 1890
- Quitt, 1891
- Unwiederbringlich, 1891
- Frau Jenny Treibel, 1892
- Min barndom, 1894
- Effi Briest, 1896
- Die Poggenpuhls, 1896
- Der Stechlin, 1899
- Mathilde Möhring, 1906
Dikter
- Archibald Douglas
- Die Brück' am Tay
- John Maynard
- Herr von Ribbeck auf Ribbeck im Havelland
- Men det är på den gamla fläck som det är kvar
- Utgång
- Gorm Grymme