Thomas Cromwell, 1:a earlen av Essex

Cromwell hade stött Henrik VIII när han gjorde sig av med Anne Boleyn och ersatte henne med Jane Seymour. Under sina år som kungens främsta minister skapade Cromwell många mäktiga fiender åt sig själv.

Hans slutliga fall orsakades av den brådska med vilken han uppmuntrade kungen att gifta sig med Anne av Cleves. Detta var ett äktenskap som Cromwell hoppades skulle sätta den engelska reformationen på rätt spår igen efter det senaste bakslaget med de sex artiklarna. Företaget blev en katastrof när kung Henrik berättade för Cromwell att han inte hade fullbordat äktenskapet. Henrik bad Cromwell att få ut honom ur äktenskapet med lagliga medel, men kungen var tvungen att gå vidare med äktenskapet eller riskera den livsviktiga tyska alliansen. Kungens äktenskap med Anne av Cleves blev en katastrof för Cromwell. Det var det tillfälle som Cromwells motståndare (framför allt hertigen av Norfolk) behövde för att driva på hans fall.

Cromwell avrättades i Tyburn den 28 juli 1540, samma dag som kungen skilde sig från Anne av Cleves och gifte sig med Catherine Howard.^p60 Efter avrättningen kokades Thomas Cromwells huvud och sattes sedan på en spik på London Bridge, med ansiktet bort från Londons stad.

Henrik kom att ångra Cromwells avrättning. Ungefär åtta månader senare anklagade Henrik sina ministrar för att ha orsakat Cromwells fall genom falska anklagelser.^p496 Henry tillbringade resten av sitt liv med att beklaga att Cromwell hade avrättats.

Oliver Cromwell, den revolutionära ledaren som störtade den brittiska monarkin och ledde en kortvarig republikansk regering på 1600-talet, var ättling till Thomas Cromwells syster Catherine Cromwell (född omkring 1482).