Kaledoniska orogenesen – bergbyggnad i Skandinavien, Nordamerika och Europa
Upptäck Kaledoniska orogenesen — bergbyggnaden som formade Skandinavien, Nordamerika och Europa för 490–390 Mya. Geologi, kontinentsammanstötningar och landskapets arv.
Den kaledonska orogenesen var en period då stora bergskedjor byggdes upp över stora delar av norra Pangea. Den lämnade sina spår i de norra delarna av de brittiska öarna, de skandinaviska bergen, Svalbard, östra Grönland, norra Europa och östra USA. Spåren syns idag som omvandlade bergarter, stora nappsystem och suturzoner som vittnar om forna kontinentkollisioner.
Orsaker och processer
Händelserna inträffade från ordovicium till tidigt devonium, för ungefär 490–390 miljoner år sedan (mya). Orsaken var framför allt att Iapetushavet slutligen stängdes när kontinenterna och mikroplattorna Laurentia, Baltica och Avalonia kolliderade. Processerna innefattade:
- subduktion av havsskorpa och bildning av magmatiska bågar,
- kraftig kortning av kontinentalskorpan med stora nappförskjutningar och bergshöjning,
- metamorfos av sedimentära bergarter till skiffrar, gnejser och granuliter under högt tryck och temperatur,
- senare exhumation och stark erosion som transporterade material till omkringliggande sedimentbassänger.
Tidsmässiga huvudfaser
Den kaledonska orogenesen omfattar flera faser. En av de mest betydelsefulla kollisionerna, den så kallade Scandiska fasen, ägde rum under silur till tidigt devonien och är särskilt viktig för uppbyggnaden i Skandinavien då Baltica och Laurentia kolliderade. Tidigare faser innefattade subduktion och ackretion av öbågar och terraner.
Geografisk utbredning och lokala uttryck
Orgenesen gav upphov till en omfattande bergskedja vars rester finns spridda över dagens kontinenter. Typiska uttryck är:
- i Skandinavien: de norska kaledoniderna med stora nappsystem, metamorfa bergarter och granitintrusioner,
- i Skottland och de brittiska öarna: Highlands och andra strukturer knutna till Iapetus-suturen,
- i Östgrönland och Svalbard: kraftiga förskjutningar och högt metamorfoserade bergarter,
- i Nordamerika: korrelerande orogena händelser som syns i delar av Appalacherna (den appalachiska orogenesen).
Geologiska lämningar och följder
Som följd av bergsbyggnaden finns idag en rad geologiska lämningar:
- Omvandlade bergarter (skiffer, gnejs, amfibolit) som bildats under fjärran metamorfa förhållanden.
- Napp- och förkastningssystem som visar hur tektoniska plattor pressats över varandra.
- Magmatiska intrusiv, framför allt graniter, som trängt upp under och efter orogenesen.
- Stora sedimentära avlagringar från erosion av de nybildade bergen, till exempel Old Red Sandstone-sekvenser i devoniska bassänger.
Betydelse i nutid
Den kaledonska orogenesen är viktig för vår förståelse av paleotektonik och hur kontinentala kollisioner formar jordskorpan. Den har också påverkat dagens topografi, berggrundens uppbyggnad och lokalisering av vissa malm- och mineraltillgångar. Många av de områden där orogenesen var starkt utvecklad är idag populära inom geologisk forskning och fältstudier.
Sammanfattningsvis är den kaledonska orogenesen en serie sammanhängande bergbyggande händelser under slutet av den tidiga palerozoiska eran, orsakade av sammanslutningen av Laurentia, Baltica och Avalonia och avslutningen av Iapetushavet. Dess spår finns kvar över stora delar av norra Europa, USA och Arktis och utgör en viktig del i jordens geologiska historia.
Rester av orogenesen vid Aberystwyth, Wales
Positionerna för de kaledoniska bergens grenar vid slutet av den kaledoniska orogenesen. Nuvarande kustlinjer i grått. Senare öppnade sig Atlanten och de olika delarna av det orogena bältet flyttades isär.
Etapperna
Den kaledoniska orogenesen var en av flera orogenesen som senare under paleozoisk tid skulle bilda superkontinenten Pangaea. Huvudfasen av den kaledoniska orogenesen inträffade för cirka 425-395 miljoner år sedan.
Kontinentalkollisionen började i mitten av silur och bergsbildningen ägde rum i början av devon (från 407 miljoner år sedan och framåt).
Frågor och svar
F: Vad är den kaledonska orogenesen?
S: Den kaledoniska orogenesen var en bergsbildande epok.
F: Var lämnade den kaledonska orogenesen sina spår?
S: Den kaledoniska orogenesen lämnade sina spår i de norra delarna av de brittiska öarna, de skandinaviska bergen, Svalbard, östra Grönland, norra Europa och östra USA.
F: När inträffade händelserna under den kaledonska orogenesen?
S: Den kaledoniska orogenesen inträffade under ordovicium till tidigt devonium, för ungefär 490-390 miljoner år sedan (mya).
F: Vad orsakade den kaledonska orogenesen?
S: Den kaledoniska orogenesen orsakades av att Iapetushavet stängdes när kontinenterna och länderna Laurentia, Baltica och Avalonia kolliderade.
F: Varför heter den kaledonska orogenesen så?
S: Den kaledoniska orogenesen är uppkallad efter Caledonia, det latinska namnet på Skottland.
F: Används namnet kaledonisk orogenes för en absolut tidsperiod?
S: Nej, namnet Caledonian orogeny används inte för en absolut tidsperiod. Det gäller endast en serie bergsbildande händelser.
F: Var hamnade en del av bergskedjan från den kaledoniska orogenesen?
S: En del av bergskedjan från den kaledoniska orogenesen hamnade i dagens Nordamerika, där den kallas den akademiska orogenesen (se Appalacherna).
Sök