Appalacherna – Nordamerikas bergskedja: fakta, geografi och höjder

Upptäck Appalacherna: fakta, geografi och höjder. Allt om bergskedjans utbredning, Mt Mitchell, pass, dalar och regionernas natur- och kultur betydelse i Nordamerika.

Appalacherna (franska: les Appalaches) är en stor grupp nordamerikanska berg. De ligger delvis i Kanada, men till största delen i USA. De bildar ett område som är mellan 100 och 300 mil brett och sträcker sig 1 500 mil från ön Newfoundland i Kanada till centrala Alabama i USA.

De enskilda bergen är i genomsnitt cirka 900 meter höga. Det högsta är Mt Mitchell i North Carolina (2 037 m). Mt Mitchell är också den högsta punkten i USA öster om Mississippifloden samt den högsta punkten i östra Nordamerika.

Appalacherna är ett hinder för resor i öst-västlig riktning. Bergskedjor och dalar löper i nord-sydlig riktning och resenärer måste klättra uppför dem gång på gång. Endast ett fåtal bergspass går i öst-västlig riktning. Eriekanalen byggdes genom ett av dem. På de flesta platser utgör Appalacherna vattendelaren mellan Mississippiflodens och Atlantens avrinningsområden.

Begreppet Appalacherna används för att hänvisa till regioner i anslutning till bergskedjan. Det syftar på bergskedjan och de kullar och platåer som omger den. Termen används ofta för att hänvisa till områden i de centrala och södra Appalacherna. Dessa områden omfattar vanligtvis delar av delstaterna Kentucky, Tennessee, Virginia, West Virginia och North Carolina och sträcker sig ibland så långt söderut som norra Georgia och västra South Carolina, så långt norrut som Pennsylvania och så långt västerut som sydöstra Ohio. År 1965 inrättade Förenta staternas kongress en regionalkommission för Appalacherna som omfattar dessa områden och fler, så långt västerut som Mississippi.

Geologi och bildning

Appalacherna är bland världens äldsta bergskedjor. De bildades huvudsakligen under flera orogena (bergskedjebildande) skeden under den paleozoiska eran — framför allt under kollisioner mellan de tektoniska plattorna som så småningom skapade superkontinenten Pangea (för ungefär 300–480 miljoner år sedan). Bergskedjan har därefter utsatts för omfattande erosion, vilket har slipat ner topparna och gett dagens runda former, i kontrast till de yngre och brantare bergen i västra Nordamerika (t.ex. Klippiga bergen).

Physiografiska provinser

Appalacherna kan delas in i flera huvudzoner eller provinser, med olika geologisk karaktär:

• New England / Northern Appalachians – berg och lågberg i nordligaste delen.
• Blue Ridge – inkluderar höga, eroderade berg i södra Appalacherna (exempel: Mt Mitchell).
• Ridge and Valley – långa åsar och dalgångar med kalkstens- och sandstensberg.
• Appalachian Plateau – högländer och platåer, där kolbäddar ofta förekommer.

Topografi och högsta toppar

Trots att Appalacherna sällan når de höjder som många västra bergskedjor når, finns flera betydande toppar i östra Nordamerika. Exempel på toppar:

• Mt Mitchell, North Carolina — 2 037 m (högsta i Appalacherna och östra USA)
• Clingmans Dome, Great Smoky Mountains — cirka 2 025 m
• Mount Washington, New Hampshire — cirka 1 917 m (känd för sitt extrema väder)
• Mount Marcy, New York — cirka 1 629 m

Klimat och ekosystem

Klimatet varierar med breddgrad och höjd — från kyliga, snörika områden i norr till varmare tempererat klimat i söder. Vegetationen är övervägande tempererade löv- och blandskogar. Appalacherna är kända för sin höga biologiska mångfald, särskilt av salamandrar och lövträd (ekar, lönn, bok, hemlock). I högre delar finns alpina och subalpina miljöer med speciella växtsamhällen.

Kulturliv och historia

Området har länge varit bebott av olika ursprungsfolk. Efter europeisk kolonisation utvecklades särskilda regionala kulturer i de amerikanska Appalacherna — känd musiktradition (Appalachian folk music), hantverk och en distinkt lokalkultur. Appalacherna har också en stark koppling till gruvnäring, särskilt kolbrytning i Appalachian Plateau, vilket har haft stor betydelse för ekonomi, demografi och miljö.

Ekonomi, resurser och miljöfrågor

Appalacherna innehåller rika naturresurser: skog, kol, och tidigare stora timmer- och gruvindustrier. Kolbrytning har lett till ekonomisk tillväxt men också till miljöproblem som erosion, förorening av vattendrag och sociala effekter i samhällen beroende av brytningen. Sedvanliga miljö- och återställningsfrågor rör sig om att balansera lokal ekonomi och bevarandeinsatser.

Skyddade områden och friluftsliv

Många delar av Appalacherna är skyddade genom nationalparker och naturreservat. Bland de mest besökta är Great Smoky Mountains National Park (en av USA:s mest besökta nationalparker) och Shenandoah National Park. Appalacherna är också kända för långa vandringsleder — mest berömd är den 3 500–3 600 km långa Appalachian Trail (ungefär 2 190–2 240 miles) som löper från norra Georgia till norra Maine.

Vattenresurser

Appalacherna fungerar som vattendelare för stora delar av östra Nordamerika. Många viktiga floders källflöden finns i bergen eller i deras fotområden, inklusive bidrag till floder som Ohio, Tennessee, Susquehanna och andra system som mynnar i Atlanten eller i Mississippifloden via dess tillflöden.

Vägar, pass och historiska genomfarter

Bergsryggarnas nord-sydliga orientering har historiskt gjort öst–västliga förbindelser svåra. Några få pass har varit särskilt viktiga, exempelvis Cumberland Gap, som användes av västgående bosättare. Som nämnts byggdes Eriekanalen genom ett av de lättare låglandsstråken, vilket spelade stor roll för handel och expansion.

Sammanfattning

Appalacherna är en gammal, omfattande bergskedja som påverkar både landskap, ekologi, klimat och mänskliga samhällen i östra Nordamerika. Trots sin ålder och relativt måttliga höjd är området rik på naturvärden, historia och kultur — och fortsätter att vara viktigt för rekreation, biologisk mångfald och regional ekonomi.

Utbudets historia

Appalacherna är idag de slitna resterna av en en gång så stor bergskedja. De bildades för första gången för cirka 480 miljoner år sedan under ordovicium. De var en gång lika höga som Alperna och Klippiga bergen.

Uppkomsten av Appalacherna för cirka 480 miljoner år sedan (mya) var den första av flera plattkollisioner som ledde till bergsbildning när superkontinenten Pangaea bildades. Appalacherna befann sig i centrum av det nybildade Pangaea. Nordamerika och Afrika var sammankopplade, och Appalacherna var en del av samma bergskedja som "Anti-Atlas" eller Lilla Atlasbergen i Marocko. Denna bergskedja, känd som de centrala pangeanska bergen, sträckte sig in i Skottland, från kollisionen mellan Nordamerika och Europa (se kaledonisk orogenes).

• Intressant: Den amerikanska Appalachian National Scenic Trail är cirka 3 500 km lång och går genom 14 delstater från Georgia till Maine.

Appalachernas orogenes (sekvensen börjar längst ner)

Frågor och svar

F: Var ligger Appalacherna?

F: Vilken är den genomsnittliga höjden på enskilda berg inom Appalacherna?

Fråga: Vilken är den högsta toppen i Appalacherna?

F: Hur sker vanligtvis öst-västliga resor genom denna bergskedja?

F: Vilka områden avses med "Appalacherna"?

F: Hur lång är Appalachian Trail?

Sök med bokstav