Marcus Porcius Cato (latin: M-PORCIVS-M-F-CATO) (234 f.Kr., Tusculum–149 f.Kr.) var en romersk statsman, militär och författare, känd under tillnamnen Censor (Censorius), Sapiens, Priscus eller den äldre (Major) för att skilja honom från Cato den yngre (hans barnbarns son). Han blev berömd för sin strikta moral, sitt motstånd mot överdriven grekisk påverkan och för sin envisa upprepning av kravet att krossa Karthago.
Tidigt liv och bakgrund
Cato föddes i Tusculum i en gammal plebejisk familj som var känd för sina militära insatser snarare än för civila ämbeten. Han uppfostrades enligt den lantliga, konservativa idealbilden och lärde sig tidigt jordbrukets praktik och värdet av enkelhet och flit. När han inte tjänstgjorde i militära uppdrag ägnade han sig åt jordbruk, ett yrke han både idealiserade och beskrev i sina skrifter.
Militär och politisk karriär
Under det senare 200‑talet f.Kr. deltog Cato i krig, bland annat i samband med det andra puniska kriget, och steg sedan successivt i de romerska ämbetsgraderna enligt Cursus Honorum. Efter att ha uppmärksammats och blivit beskyddad av Lucius Valerius Flaccus förde denne honom till Rom och Cato innehade följande ämbeten:
Han nådde slutligen ämbetet som Censor år 184 f.Kr., ett av de mest inflytelserika ämbetena i republikens politiska system.
Som censor och moralens försvarare
Som censor var Cato särskilt omsorgsfull med att upprätthålla sedlighet och traditionella romerska värden. Han genomförde noggranna censusrullningar, förespråkade sumptuärlagar och kritiserade offentligt vad han såg som lyx och moraliskt förfall. Hans politik och retorik var ofta konservativ och riktad mot de aristokratiska umgängeskretsarnas grekiska influenser och lyxliv. Han är också känd för sitt aktiva deltagande i senatens debatter om utrikespolitik och krig, och för att sent i livet uppmuntra romarna att inleda det tredje puniska kriget för att krossa Karthago, ett krav han ofta avslutade sina tal med genom den berömda formeln »Carthago delenda est«.
Skrifter och kulturellt arv
Cato var flitig som författare och talare. Hans mest kända verk som bevarats är De agri cultura (Om jordbruket) — ett praktiskt och sparsmakat handlingsprogram för lantbrukaren, ofta räknat som den äldsta bevarade latinska prosatexteen. Han skrev även historiska verk (bland annat Origines) och många tal och pamfletter, men mycket av detta har gått förlorat och finns endast i fragment citerade av senare författare. Hans språk och stil hyllades för sin enkelhet och tydlighet, i motsats till den mer grekiskt influerade retoriken bland vissa samtida.
Betydelse och eftermäle
Cato den äldre blev under sin levnad och efter sin död en symbol för romersk disciplin, sparsamhet och plikttrogenhet. Hans konservativa ideal och hans kamp för traditionella värden påverkade flera generationer av romare. Han framstår i historieskrivningen som en kontroversiell men inflytelserik gestal t — en man av handling och ord som lämnade bestående spår i både politiken och den romerska litteraturen.
