Karl X av Frankrike (1757–1836) – Bourbonkung och emigrantledare

Karl X av Frankrike (1757–1836) — Bourbonkung, sonson till Ludvig XV, bror till Ludvig XVI & XVIII och ledare för emigranter under franska revolutionen.

Författare: Leandro Alegsa

Karl X (1757-1836), kung av Frankrike och Navarra (1824–1830). Han var sonson till Ludvig XV och yngre bror till kungarna Ludvig XVI och Ludvig XVIII. Karl var känd som Charles Philippe, comte d'Artois, tills han blev kung. Under franska revolutionen var han en av ledarna för emigranterna. Karl X var den siste seniora Bourbon som styrde Frankrike.

Tidig bakgrund och familj

Charles Philippe föddes den 9 oktober 1757 i Versailles som son till den franske dauphinen Louis (son till Ludvig XV) och Maria Josepha av Sachsen. Han gifte sig 1773 med Marie-Thérèse av Savojen och paret fick flera barn, däribland Louis Antoine, duc d'Angoulême, och Charles Ferdinand, duc de Berry. Som yngre kunglig hovman var han känd för sin konservativa hållning och för att tillhöra de ultraroyalistiska kretsarna vid domstolen.

Emigration och ledarskap bland emigranterna

När revolutionen bröt ut lämnade han Frankrike och blev en central figur bland de kungliga emigranterna. Han stödde och finansierade motrevolutionära försök och anslöt sig till de koalitioner som bekämpade det revolutionära Frankrike. Som comte d'Artois blev han en symbol för den legitimistiska oppositionen mot republiken och senare mot Napoleon.

Återkomst och regeringstid (1824–1830)

Efter Napoleons fall återvände Bourbonfamiljen till makten. När hans bror Ludvig XVIII dog 1824 efterträdde Charles honom som kung under namnet Karl X. Som regent försökte han återupprätta traditionella privilegier och stärka kyrkans och adelns ställning. Hans politik präglades av försök att tillgodose emigranternas krav (bland annat materiell kompensation för konfiskerad egendom), av stärkta religiösa inslag i statsöverhuvudets legitimering och av utnämning av ultraroyalister till viktiga poster.

Flera av hans beslut mötte kraftigt motstånd från liberalare krafter och delar av den politiska eliten. År 1825 lät han hålla en traditionell kröningsceremoni i Reims som signalerade hans konservativa inriktning och uppskattades av många royalister men oroade liberaler och många medborgare.

Juliordonnanserna och juliupploppen 1830

I juli 1830 utfärdade Karl X de så kallade juliordonnanserna, som bland annat upplöste kammaren av deputéer, inskränkte pressfriheten och ändrade vallagarna till fördel för den konservativa campen. Dessa åtgärder utlöste tre dagars folkliga uppror i Paris (les Trois Glorieuses, 27–29 juli 1830). Motståndet växte snabbt och regeringen förlorade kontrollen över huvudstaden.

Som följd av revolutionen tvingades Karl X att abdikera i början av augusti 1830. Han avsade sig tronen till förmån för sin sonson Henri, duc de Bordeaux (senare känd bland legitimister som "Henri V"), men nationalförsamlingen valde istället att erbjuda kronan åt Louis-Philippe d'Orléans, vilket inledde den så kallade juli-monarkin.

Exil och död

Efter abdikationen gick Karl X i exil. Han vistades en tid i Storbritannien och sköts sedan vidare till andra delar av Europa där han levde återstoden av sitt liv i utländsk exil. Karl X avled den 6 november 1836 i Gorizia (då under habsburgskt styre, idag i Italien/Slovenien-regionen) och hann aldrig återvända till Frankrike som regerande monark.

Eftermäle

  • Konservatism och konflikt: Karl X:s regeringstid ses ofta som ett försök att rulla tillbaka revolutionära förändringar och stärka det gamla monarkiska och religiösa systemet. Detta bidrog direkt till den revolutionära våg som avsatte honom 1830.
  • Legitimistisk symbol: För legitimister (anhängare av den äldre bourbonlinjen) förblev Karl X och hans ätt en rättmätig kungalinje, och hans avsägelse i förmån för sitt barnbarn blev en central händelse i kampen mellan legitimister och orléanister under 1800-talet.
  • Historisk betydelse: Hans fall markerade slutet för den politiska dominansen hos de äldre bourbons och inledde en period med nya former av monarki och republik i Frankrike under 1800-talet.
 

Tidigt liv

Charles-Philippe föddes 1757 som yngste son till Dauphin Louis Ferdinand och hans hustru, Dauphine Marie Josèphe, i Versailles slott. Charles utnämndes till comte d'Artois vid födseln av sin farfar, den regerande kungen Ludvig XV. Som den yngste mannen i familjen verkade det osannolikt att Charles någonsin skulle bli kung.

Karls far dog 1765, vilket innebar att Karls äldsta överlevande bror, Louis-Auguste (den senare Ludvig XVI), fick efterträda fadern som Dauphin, den franska motsvarigheten till en kronprins eller tronföljare. Karls mor, Marie Josèphe, återhämtade sig aldrig från förlusten av sin make och hon dog i mars 1767 av tuberkulos. Detta gjorde Charles föräldralös vid nio års ålder.

Under hela 1770-talet spenderade Karl rikligt. Han ackumulerade enorma skulder (de uppgick till 21 miljoner livres), som Ludvig XVI betalade för honom i början av 1780-talet. Deras bror comte de Provence ackumulerade också skulder av liknande storlek, som Ludvig XVI också betalade av.

Hans politiska uppvaknande började med monarkins första stora kris 1786, varefter han ledde den reaktionära fraktionen vid Ludvig XVI:s hov. Comte d'Artois stödde avskaffandet av aristokratins ekonomiska privilegier, men var emot varje minskning av de sociala privilegier som både kyrkan och adeln åtnjöt.

 

Under och efter den franska revolutionen

När de franska revolutionskrigen bröt ut 1792 flydde Karl till Storbritannien. Storbritanniens kung Georg III välkomnade comte d'Artois varmt och gav honom ett generöst bidrag. Han bodde i Edinburgh och London tillsammans med sin älskarinna Louise de Polastron. Efter Ludvig XVIII:s tillträde (1814) till den franska tronen återvände Charles till Frankrike, där han ledde det ultraroyalistiska reaktionspartiet.

 

Kung av Frankrike

Coronation of Charles X

Karls första handling som kung av Frankrike var att ge stilen kunglig höghet till sina kusiner från kadettgrenen av Bourbonhuset, Orléans. Eftersom hertigen av Orléans hade röstat för sin bror Ludvig XVI:s död hade Ludvig XVIII haft en stor ovilja mot familjen Orléans. Karl avsåg dock att skapa ett enat hus Bourbon. hans favorisering under sin regeringstid av den romersk-katolska kyrkan och aristokratin väckte stort motstånd, vilket ledde till revolutionen i juli 1830.

 

Julirevolutionen

Karl X är en stark anhängare av absolutism och förkastar stadgan om de franska friheterna, som utfärdats av hans föregångare och bror Ludvig XVIII. I juli 1830 suspenderar han den lagstiftande församlingen, begränsar rösträtten och begränsar pressen. Liberaler och radikaler reagerade kraftfullt mot den absoluta kungen. I Paris kastade arga medborgare upp barrikader över de smala gatorna. Andra sköt mot soldaterna och kastade stenar och takpannor. Den revolutionära trikoloren flög från tornen på katedralen Notre Dame. Karl tvingades abdikera. Han gick återigen i exil i Storbritannien. Han efterträddes av sin kusin Louis-Philippe, son till hertigen av Orléans som hade stött den franska revolutionen.

 

Död

Karl fick kolera när han kom till Gorizia i Italien. Han dog den 6 november 1836. Stadsborna draperade sina fönster i svart för att sörja honom. Charles begravdes i kyrkan Vår Fru Annunciations kyrka i franciskanernas Kostanjevica-kloster (nu i Nova Gorica, Slovenien).

 

Äktenskap och släktskap

Karl X gifte sig den 16 november 1773 med prinsessan Maria Teresa av Savoyen, dotter till Victor Amadeus III av Sardinien och Maria Antonia av Spanien. Paret fick fyra barn:

  1. Louis Antoine, hertig av Angoulême (6 augusti 1775 - 3 juni 1844) Louis Antoine d'Artois
  2. Sophie d'Artois (5 augusti 1776 - 5 december 1783) Sophie d'Artois
  3. Charles Ferdinand d'Artois, hertig av Berry (24 januari 1778 - 13 februari 1820) Charles Ferdinand d'Artois
  4. Marie Thérèse d'Artois (1783)
 


Sök
AlegsaOnline.com - 2020 / 2025 - License CC3