Den vanliga marmoseten (Callithrix jacchus) är en mycket liten apa från Nya världen som i första hand förekommer i Brasilien. Arten finns i flera olika skogstyper, bland annat kustskog, sekundärskog och buskmarker nära jordbruksområden. Vanliga marmoseter äter i hög grad gummi, saft, latex och kåda från träd — mer än många andra i Callithrix-familjen — men kompletterar kosten med frukt, nektar, insekter och små ryggradsdjur.
Utseende och storlek
Vanliga marmoseter är små: kroppslängden (exklusive svansen) är vanligen omkring 18–25 cm, medan svansen ofta är längre än kroppen (cirka 25–35 cm). Vikten ligger vanligen mellan 300 och 500 gram. Pälsen är i regel gråaktig eller brun med tydliga vita örontofsar och ett ljust ansikte. De har specialiserade framtänder som gör att de kan skrapa eller bita i bark för att komma åt sav och kåda.
Habitat och utbredning
Arten är inhemsk i nordöstra Brasilien men har även introducerade populationer på andra platser. Vanliga marmoseter lever i trädens mellan- och översta skikt och rör sig snabbt mellan klena grenar. De klarar sig relativt väl i fragmenterade skogar och i landskap påverkat av människan, vilket delvis förklarar artens utbredning.
Föda och födosöksbeteende
Förutom att äta trädsav och kåda tar marmoseter frukt, insekter, ägg och mindre ryggradsdjur. De använder sina vassa framtänder för att göra snitt i barken så att saven kan rinna ut, och de uppvisar ett specialiserat födosöksbeteende för att utnyttja dessa resurser. Födan varierar med årstid och tillgång i området.
Social struktur och fortplantning
Grupper består ofta av 3–15 individer, med en genomsnittsstorlek på cirka 6–9 djur. Arten har ett komplext parningssystem och kooperativ uppfostran: vanligen är en eller ibland två honor som bär och föder ungar i gruppen, medan flera vuxna — ofta nära släktingar — hjälper till med vård och födosök. Födseln sker ofta i form av tvillingar, och hanar och andra hjälpare bär ofta ungarna på sina ryggar. Dräktigheten varar ungefär 140–150 dagar, och ungarna blir könsmogna efter ungefär 12–18 månader. Om den reproducerande hanen dör kan gruppens struktur förändras; det kan leda till omgrupperingar eller att vissa individer lämnar gruppen.
Kommunikation och beteende
Marmoseter kommunicerar med ett rikt ljudrepertoar: larmrop är ofta korta och höga, medan kontaktrop som kallas "triller" används för att övervaka och lokalisera gruppmedlemmar. För att visa rädsla eller underkastelse plattar de ner örontofsarna intill huvudet. De använder även doftmarkeringar för att signalera revir och social status.
Hot och bevarande
Vanliga marmoseter klassas i allmänhet som livskraftiga på grund av sin stora utbredning och anpassningsförmåga, men lokala populationer påverkas negativt av avskogning, fragmentering av habitatet och fångenskap/försäljning till husdjurshandeln. Introducerade populationer kan också orsaka ekologiska problem där de etablerar sig utanför sitt naturliga utbredningsområde. Sjukdomsspridning från människor är en annan risk, särskilt där vilda populationer är i nära kontakt med bebyggelse.
Arten är föremål för forskning på grund av sitt sociala beteende och sin anpassningsförmåga, och bevarandeinsatser inriktas främst på att skydda leveställen och begränsa olaglig handel.