Översikt

Aldrin är ett organoklorinskt insektsbekämpningsmedel som historiskt användes för att kontrollera marklevande skadedjur. Det förekom i bekämpning av termiter, gräshoppor och larver av olika skalbaggar, bland annat klickbaggar. På grund av låg nedbrytbarhet och risk för bioackumulering i ekosystemet har aldrin blivit kraftigt reglerat och numera förbjudet att producera, använda och handla under Stockholmskonventionen.

Egenskaper och omsättning

Aldrin är lipofilt och kemiskt stabilt, vilket gör att det lätt binds till jordpartiklar och organiskt material. I levande organismer oxideras aldrin ofta till dieldrin, en metabolit som kan vara ännu mer persistenta. Denna omvandling sker främst i levern hos däggdjur. Både aldrin och dieldrin är nervgifter som påverkar centrala nervsystemet.

Hälsoeffekter

Akut exponering kan ge symptom som huvudvärk, illamående och yrsel och vid högre doser kramper och andra allvarliga neurologiska tecken. Eftersom kroppens utsöndring av aldrin/dieldrin går långsamt—med en beräknad halveringstid i människan som kan vara mycket lång—kan rester finnas kvar i fettvävnad under lång tid. Det finns också oro för reproduktionsstörningar; aldrin kan vara teratogent och bedöms som sannolikt cancerframkallande (cancer) i flera bedömningar.

Användning, förbud och miljöpåverkan

Aldrin användes främst som markbehandling och i vissa fröbehandlingar för att skydda grödor mot jordlevande insekter. På grund av dess persistens och förmåga att bioackumulera i näringskedjor blev det förbjudet i många länder från senare delen av 1900-talet och är numera reglerat internationellt. Långlivade rester kan finnas kvar i förorenade jordar och sediment och utgör risk för vilda djur, särskilt fisk och fåglar.

Skillnader och noteringar

En viktig distinktion är mellan aldrin och dess oxidationsprodukt dieldrin: aldrin kan omvandlas till dieldrin biologiskt och i miljön, och de två ämnena studeras ofta tillsammans eftersom de har liknande effekter men något olika stabilitet och toxicitet. Aldrin hör till samma kemiska grupp som andra klassiska organokloriner, men varje ämne har olika användningsområden och regleringshistoria.

Vidare läsning och källor

Denna text ger en översikt och ersätter inte rådgivning från myndigheter eller vetenskapliga rapporter. För detaljerad information om risker, sanering och lagstiftning, se de listade källorna ovan.