Konfedererade staternas kongress

Tre kongresser

Den 4 februari 1861 sammanträdde den provisoriska kongressen i Montgomery, Alabama. Representanter från varje delstat utsågs av sina delstaters avskiljningskonvent. Sessionen avslutades den 17 februari 1862, vilket också avslutade den provisoriska kongressen.

Den 18 februari 1862 höll den första kongressen sitt första sammanträde. Efter fyra sessioner ajournerade kongressen sine die (utan att fastställa en dag för ett nytt möte) exakt två år senare.

Den andra kongressen sammanträdde två gånger före krigsslutet. Det sista sammanträdet avslutades den 18 mars 1865.

Kongress

Konfederationskongressens första handling var att behålla alla lagar i Förenta staterna som inte stod i strid med Konfederationskongressens konstitution.

Konfedererade staternas konstitution antogs dock inte förrän den 11 mars 1861. Den var nästan likadan som Förenta staternas konstitution, men med några få ändringar. Dessa innebar bland annat att Amerikas konfedererade staters president, Jefferson Davis, fick ett veto på linjen. Presidenten tjänstgjorde endast en sexårig mandatperiod och kunde inte väljas till president på nytt. Medlemmarna i presidentens kabinett tjänstgjorde också som icke röstberättigade medlemmar av kongressen.

Konfederationens centralregering, presidenten och kongressen, kunde inte stifta lagar som åsidosatte de enskilda konfedererade staternas lagar. Konfederationen hade ingen högsta domstol eftersom man aldrig kom överens om hur den skulle fungera. Eftersom konfederationens regering var begränsad kunde de inte samla in mycket pengar. Staterna kunde och vägrade ibland att skicka sina miliser om de ansåg att de behövdes i den egna staten. Kongressen kunde inte kontrollera inflationen och när priserna steg drastiskt uppstod matuppror i södern, inklusive i huvudstaden Richmond, Virginia.

Under denna tid gjorde den amerikanska kongressen ett stort antal ändringar i den amerikanska lagstiftningen. Samtidigt försökte den konfedererade kongressen bara hålla konfederationen vid liv och i funktion. Av de många lagar som antogs var den första militära värnplikten som antogs 1862. De godkände också svarta män som soldater i mars 1865. Det hade debatterats under en tid när det blev uppenbart att Sydstaterna kunde förlora kriget. Ungefär vid samma tid, 1864, befann sig den konfedererade kongressen i nästan panik. Armén behövde fler soldater. Bland resolutionerna fanns att kongressledamöter skulle gå med i militären och slåss. En annan resolution var att undanta män över 50 år från militärtjänstgöring. Detta omfattade de flesta av kongressledamöterna. Andra ville att kongressen skulle lämna Richmond och hitta en säker plats. Medan den konfedererade kongressen debatterade, tryckte sig unionsarmén allt närmare Richmond. Samtidigt tryckte Shermans marsch mot havet fram mot Atlanta, Georgia.