Containerisering: Standardiserad godstransport med ISO-containrar

Tidiga år

Containerisering har sitt ursprung i kolgruvorna i England från slutet av 1700-talet och framåt. "Lösa lådor" användes för att förpacka kol från slutet av 1780-talet, bland annat vid Bridgewaterkanalen. De användes för att flytta kol på och från pråmar.

På 1830-talet transporterade järnvägar på flera kontinenter containrar som kunde överföras till andra transportmedel. Liverpool and Manchester Railway i Storbritannien var en av dem. "Enkla timmerlådor, fyra på en vagn, användes för att transportera kol från Lancashires kolgruvor till Liverpool, där de med hjälp av en kran överfördes till hästdragna vagnar". På 1840-talet användes både järnlådor och trälådor. I början av 1900-talet började man använda slutna containerlådor som var utformade för transport på väg och järnväg.

I Storbritannien använde flera järnvägsföretag liknande behållare i början av 1900-talet och på 1920-talet standardiserade Railway Clearing House RCH-behållaren. Dessa tidiga standardcontainrar, som var fem eller tio fot långa, av trä och inte kunde staplas, blev en stor framgång.

Mellan 1926 och 1947 transporterade Chicago North Shore and Milwaukee Railway i USA motorfordon och fordon som lastades på vagnar mellan Milwaukee, Wisconsin och Chicago, Illinois. Från och med 1929 transporterade Seatrain Lines järnvägsvagnar på sina fartyg mellan New York och Kuba.

Under andra världskriget använde den australiska armén containrar. Dessa icke staplingsbara containrar var ungefär lika stora som den senare 20-fots ISO-containern och kanske huvudsakligen tillverkade av trä.

1950-talets expansion

Mot slutet av andra världskriget använde USA:s armé containrar för att påskynda lastning och lossning av transportfartyg. Armén använde termen "transportörer" för att transportera hushållsartiklar till officerare i fält. En "transporter" var en återanvändbar container som var 2,6 m lång, 1,91 m bred och 2,08 m hög, tillverkad av styvt stål och hade en bärförmåga på 9 000 pund.

Under Koreakriget utvärderades transportören för hantering av känslig militär utrustning och när den visade sig vara effektiv godkändes den för bredare användning.

1952 började armén använda termen CONEX, en förkortning för "Container Express". Den första stora transporten av CONEX, som innehöll tekniska förnödenheter och reservdelar, gick på järnväg från Columbus General Depot i Georgia till San Francisco hamn, sedan med fartyg till Yokohama i Japan och sedan till Korea.

1955 arbetade Malcom McLean, ägare till ett lastbilsföretag, tillsammans med ingenjören Keith Tantlinger för att utveckla den moderna containern. Utmaningen var att konstruera en container som kunde lastas på fartyg och hållas säkert under långa resor till sjöss. Resultatet blev en 2,4 m hög och 2,4 m bred låda i 3,0 m långa enheter av 2,5 mm tjockt korrugerat stål.

Konstruktionen hade en vridlåsmekanism i vart och ett av de fyra hörnen. Detta innebar att containern lätt kunde säkras och lyftas av kranar. Efter att ha hjälpt McLean att göra den framgångsrika konstruktionen övertalade Tantlinger honom att ge den patenterade konstruktionen till industrin. Detta inledde den internationella standardiseringen av fraktcontainrar.

Det amerikanska försvarsdepartementet har standardiserat en container med ett tvärsnitt på 8'×8' i flera längder på 10' för militär användning. Detta var exakt den standard som McLean och Tantlinger föreslog i Storbritannien, och den antogs snabbt för transportändamål.

Standard för sjöfartsindustrin

Det finns många varianter av standardstorleken 8'x8'x10', men användningen av containrar för transport är nu världsomspännande. Förutom på fartyg används containrar allmänt på flygplan för internationell flygtransport. Länder med stora järnvägsnät använder fortfarande containrar för en stor del av sina godstransporter.

Hamnar runt om i världen har anpassats till godstransporter med containrar. De fartyg som transporterar containrar är enorma och hamnarna måste ha djup och storlek för att kunna lägga till fartygen. Kina är världens överlägset största användare av containertransporter. Containerskepp kan inte ta sig nedför Themsen till London, så en modern containerhamn har byggts i Felixtowe på Suffolk-kusten. Hamnen i Felixtowe är Storbritanniens största containerhamn och transporterar 35 % av Storbritanniens containerlast. Den är dock bara den 29:e mest trafikerade containerhamnen i världen.

Världens främsta containerhamn är Shanghai i Kina, nummer två är Singapore och nummer tre är Rotterdam i Nederländerna. USA:s främsta containerhamn är South Louisiana på plats 9, strax före Houston. Dessa rankningar är angivna i miljoner ton.

Användningen av containrar har lett till ökad effektivitet vid lastning och lossning. Det har också skett förändringar i fråga om korttidsförvaring och hantering i hamnarna.