Korroboree-grodan – två arter: Pseudophryne corroboree och P. pengilleyi
Korroboree-grodan: två arter — Pseudophryne corroboree och P. pengilleyi. Lär dig om utseende, utbredning och bevarandeinsatser för dessa unika grodor.
Det finns två arter av korroboree groda:
- Sydlig korroboree groda, Pseudophryne corroboree
- Norrländsk korroboree groda, Pseudophryne pengilleyi
Allmän beskrivning
Korroboree-grodorna är små, marklevande grodor som är välkända för sitt iögonfallande färgmönster med gult och svart i kontrast. Det är dessa tydliga färger som fungerar som varningssignal — arterna producerar hudsekret som är giftigt för många potentiella rovdjur. De två arterna liknar varandra utseendemässigt men skiljer sig i mönster, färgton och utbredning.
Utseende
Båda arterna är små (bara ett par centimeter långa som vuxna) och har svart grundfärg med klara, ofta randiga eller fläckiga gula inslag. Mönster och intensitet i gula partier varierar mellan individer och mellan arterna, vilket gör att P. corroboree och P. pengilleyi kan särskiljas av experter utifrån detaljmönster.
Utbredning och livsmiljö
Korroboree-grodorna är endemiska för höglandsområden i sydöstra Australien. De förekommer i alpina och subalpina miljöer såsom våtmarker, myrar och fuktiga gräsmarker där det finns lämplig vegetation och fuktiga substrat för leklokaler. Den exakta utbredningen skiljer mellan de två arterna; den ena förekommer i delar av de södra höglanden och den andra i mer nordliga delar av artens historiska utbredningsområde.
Biologi och fortplantning
Korroboree-grodorna har en livscykel anpassad till säsongsvariationer. Honan lägger ägg i fuktiga, skyddade platser i mossa eller lövströ, ofta nära vatten. Äggen utvecklas i landmiljö tills regn och smältvatten ökar, varvid ynglen (tadpoles) förs till vatten där de fullföljer sin utveckling och metamorfos till grodor. Denna strategi minskar risken för uttorkning och utnyttjar årets regnperiod för att ge unga grodor tillgång till vattenmiljöer.
Hot och bevarandestatus
Korroboree-grodorna är kraftigt hotade. De största hoten är:
- Den svampinfektionen Batrachochytrium dendrobatidis (chytridsvamp), som orsakar chytridiomykos och har decimerat många grodpopulationer globalt.
- Förlust och fragmentering av habitat genom förändrad markanvändning, bete och infrastruktur.
- Störningar och skador från kraftiga bränder och klimatförändringar som påverkar höglandsekosystemen.
På grund av dessa faktorer är båda arterna uppmärksammade i internationella och nationella bevarandeprogram och betraktas som hotade i olika skyddslistningar.
Bevarandeinsatser
Det finns aktiva bevarandeprogram för korroboree-grodorna som kombinerar fältmonitorering, sjukdomshantering och avel i fångenskap. Många djurparker och forskningscentra i Australien samarbetar för att föda upp grodorna i kontrollerade miljöer, bevara genetisk mångfald och återutplantera individer till skyddade områden när förhållanden tillåter. Forskning på sjukdomsbekämpning, livsmiljörestaurering och klimatresiliens är också centrala delar i arbetet.
Vad du kan göra för att hjälpa
- Stöd bevarandeorganisationer och program som arbetar med amfibier.
- Respektera skyddade områden — undvik att gå in i känsliga våtmarker och lekplatser under fortplantningssäsongen.
- Sprid kunskap om hot mot amfibier och vikten av biologisk mångfald.
- Minska din klimatpåverkan genom vardagliga val — klimatförändringar påverkar höglands- och alpina ekosystem extra starkt.
Ytterligare information
Forskning och övervakning pågår kontinuerligt för att bättre förstå båda arternas ekologi, sjukdomsreducerande åtgärder och hur återföring av uppfödda grodor kan fungera långsiktigt. Genom kombinationen av forskning, fångskapsavel och habitatåterställning finns möjligheter att förbättra arternas framtidsutsikter, men arbetet kräver fortsatt stöd och resurser.
Sök