COVID-19-testning kan hjälpa till att hitta SARS-CoV-2-viruset. Det finns två typer av test; ett kan hitta viruset och det andra kan hitta antikroppar som produceras som svar på infektion.

Resultaten av dessa tester kan användas för att fastställa den exakta dödligheten i sjukdomen och nivån på immuniteten i populationen. Man vet dock fortfarande inte hur länge immuniteten kommer att bestå och hur effektiv den kommer att vara.

På grund av begränsade tester hade inga länder i mars 2020 tillförlitliga uppgifter om viruset.

 

Typer av tester

  • PCR- eller andra NAAT-tester (nukleinsyraamplifiering): Dessa söker efter virusets genetiska material (RNA) i ett prov från näsa eller svalg. De är mycket känsliga och används ofta för att bekräfta en pågående infektion.
  • Antigentester: Snabbtester som upptäcker virusproteiner. De ger resultat snabbare och kan fungera bra vid hög virusmängd, men är i allmänhet mindre känsliga än PCR.
  • Antikroppstester (serologi): Söker efter immunsvar i form av antikroppar (t.ex. IgM, IgG). De visar oftast om en person haft en tidigare infektion, men är inte lämpliga för att upptäcka en tidig pågående infektion.

När ska man testa?

  • Om du har symtom som feber, ny långvarig hosta, andnöd eller plötslig lukt-/smaksinnesförlust bör du testa dig.
  • Om du varit nära kontakt med någon som har bekräftad covid‑19 – följ lokala rekommendationer för tidpunkt och typ av test.
  • Vissa arbetsplatser, resmål eller vårdinrättningar kan kräva testning även utan symtom.

Tillförlitlighet och vad resultaten betyder

  • Positivt PCR/antigentest: Indikerar troligen en pågående infektion. Vid positivt antigentest rekommenderas ofta bekräftelse med PCR beroende på lokala riktlinjer.
  • Negativt PCR/antigentest: Minskar sannolikheten för pågående infektion men utesluter den inte helt. Ett test tidigt efter exponering eller ett dåligt taget prov kan ge falskt negativt resultat.
  • Positivt antikroppstest: Tyder på tidigare exponering för viruset. Det betyder inte automatiskt att du är skyddad mot framtida infektioner eller hur länge ett eventuellt skydd varar.
  • Falska negativa: Vanliga orsaker är att provet togs för tidigt eller för sent, dålig provtagningsteknik, eller låg virusmängd i det provtagna området.
  • Falska positiva: Kan bero på kontaminering eller i sällsynta fall korsreaktion med andra virus. Vid låg sjukdomsprevalens minskar sannolikheten att ett positivt resultat verkligen betyder infektion (lågt positivt prediktivt värde).

Praktiska råd efter testresultat

  • Vid positivt test: Följ lokala råd om isolering och smittspårning. Informera nära kontakter och kontakta vården vid svåra symtom.
  • Vid negativt test men kvarstående symtom eller vid hög misstanke om smitta: Avvakta och överväg upprepad provtagning eller PCR om du gjort ett antigen-test.
  • Använd testresultat som en del av beslutsunderlaget tillsammans med symtom, exponering och lokala rekommendationer.

Faktorer som påverkar testernas prestanda

  • Tidpunkt för provtagning i förhållande till symtom/debut.
  • Typ av prov (nässvabb, svalgvabb, saliv etc.) och provtagningens kvalitet.
  • Testets tekniska känslighet och specificitet.
  • Sjukdomens förekomst i populationen (påverkar tolkningen av positiva/negativa resultat).

Begränsningar och framtida frågor

  • Antikroppstest visar inte säkert hur länge ett skydd varar eller om antikroppar skyddar mot nya varianter.
  • Nya varianter kan påverka antigenernas eller primers målområden i vissa tester, varför testutveckling och uppdatering är viktig.
  • Testning är ett verktyg bland flera (vaccination, ventilation, handhygien, avstånd) för att minska spridning.

Om du är osäker på vilket test du behöver eller hur du ska tolka resultatet, kontakta din vårdcentral eller lokala hälsomyndighet för råd anpassade till din situation.