Djup hjärnstimulering (DBS): principer, användningsområden och risker

Parkinsons sjukdom

Parkinsons sjukdom är ett neurologiskt syndrom som kännetecknas av tremor, hypokinesi, stelhet och postural instabilitet. DBS botar inte Parkinsons sjukdom, men kan bidra till att minska symtomen och förbättra patientens liv. DBS används endast för patienter vars symtom inte kan kontrolleras med läkemedel.

DBS godkändes i USA av Food and Drug Administration för behandling av Parkinsons sjukdom 2002. DBS innebär risker för stora operationer, med en komplikationsfrekvens som är relaterad till operationsteamets erfarenhet. De största komplikationerna är blödning (1-2 %) och infektion (3-5 %).

Svår depression

Djup hjärnstimulering har använts hos några få patienter för att behandla allvarlig depression (MDD). Det är svårt att hitta ett bra mål i hjärnan för DBS eftersom det är få patienter som har fått DBS för MDD.

I en studie av DBS vid depression och tvångssyndrom undersöktes 23 patienter - nio för tvångssyndrom, sju för depression och en för båda. Man fann att "ungefär hälften av patienterna uppvisade en dramatisk förbättring" och att det fanns få biverkningar och komplikationer.

DBS för behandlingsresistent depression kan vara lika effektivt som antidepressiva läkemedel, men biverkningar och komplikationer måste övervakas. Vanliga biverkningar för DBS för MDD är infektion, huvudvärk, dåligt humör och självmordstankar.

Tourettes syndrom

1999 godkändes DBS för Tourettes syndrom - en ärftlig neurologisk sjukdom. Djup hjärnstimulering används för att behandla patienter med svårt Tourettes syndrom när medicinering inte hjälper patienten. Många patienter har färre symtom efter DBS. Hos vissa patienter sätts DBS endast på ena sidan av hjärnan. Detta kan minska symtomen och patienterna kan få färre biverkningar när stimuleringen bara sätts på en sida av hjärnan.

Det finns två ställen i hjärnan där stimuleringen placeras. Stimuleringen placeras antingen i thalamus eller globus pallidus pars interna. Thalamus är ett vanligare mål för DBS, men båda målen kan minska symtomen. Det bästa målet för att behandla Tourettes syndrom med DBS är ännu inte definierat.

Andra medicinska tillämpningar

Alzheimers sjukdom

År 2012 visade en litteraturstudie att sex patienter med Alzheimers sjukdom som fått DBS hade en viss fördröjning av demens och minnesförlust.

Trauma/koma

I augusti 2007 använde amerikanska forskare DBS på en 38-årig man som legat i koma i sex år på grund av en huvudskada. Patienten kunde vakna upp, öppna ögonen och vrida på huvudet när han pratade. Efter ytterligare DBS kunde patienten benämna föremål och använda sina händer. Han kunde också dricka vätska och äta mat med munnen. Även om DBS har fungerat för vissa patienter med huvudskador, fungerar DBS kanske inte för alla patienter med allvarlig huvudskada och/eller koma.

OCD

DBS har använts för att behandla tvångssyndrom (OCD) Användningen av DBS för OCD är en av de mest framgångsrika användningarna av DBS för någon sjukdom. Man har inte förstått varför DBS är så framgångsrik för OCD.

DBS är till hjälp för vissa patienter, men andra patienter får biverkningar och komplikationer. Patienterna kan få biverkningar i form av apati, hallucinationer, spelberoende, hypersexualitet, kognitiva problem och depression. Dessa kan dock vara tillfälliga och relaterade till korrekt placering och kalibrering av stimulatorn. Vissa biverkningar kan försvinna efter en tid.

Eftersom hjärnan kan röra sig lite under operationen finns det en möjlighet att elektroderna kan flytta sig från sin plats. Detta kan leda till fler komplikationer som personlighetsförändringar. Elektrodernas förflyttning är lätt att hitta med hjälp av en datortomografi. Det kan också uppstå komplikationer i samband med operationen, till exempel blödningar i hjärnan.

I ett sällsynt fall fick en patient med svårt Tourettes syndrom mycket allvarliga biverkningar och komplikationer. Patienten drabbades av opisthotonus - när musklerna dras ihop utan patientens kontroll. Patienten dog senare av andra infektioner.