Dekompressionssjuka (böjningsbesvär) – orsaker, symtom och behandling

Dekompressionssjuka: lär dig orsaker, vanliga symtom och effektiv behandling — förebygg, upptäck tidigt och få rätt vård vid bubblor och tryckfall.

Författare: Leandro Alegsa

05-01-2026 21:12

Dekompressionssjuka orsakas av bubblor som bildas i blodet och andra kroppsdelar hos personer som får trycket runt omkring sig att sjunka för snabbt. Dessa bubblor kan blockera blodflödet och svälta syre från kroppsdelarna, eller så kan bubblorna orsaka skador genom att de sträcker, sliter eller trycker på de drabbade delarna. Dekompressionssjuka kallas också för böjningsbesvär.

Vad händer i kroppen?

När en person befinner sig under ökat tryck (till exempel vid dykning) löser sig inert gas, oftast kväve, i kroppsvävnader och blod. Om trycket sedan sjunker för snabbt bildas gasbubblor. Bubblorna kan finnas i blodbanan eller i vävnader och orsaka mekaniska skador, blockering av blodflödet och lokala inflammationsreaktioner. Allvarligast är det när bubblor påverkar centrala nervsystemet, hjärtat eller lungorna.

Orsaker och riskfaktorer

Snabb uppstigning efter dykning eller för snabb dekompression vid arbete i högtryck (tunnelbyggen, m.m.).
Långa eller djupa dyk utan korrekt dekompressionsstopp.
Utrustningsfel eller felaktig planering med dyktabeller eller datorer.
Individuella faktorer: tidigare dekompressionssjuka, övervikt, ålder, uttorkning, trötthet, rökning, kraftig fysisk ansträngning före eller efter dykning, och förekomst av en öppen förbindelse mellan hjärtats förmak (patent foramen ovale).
Snabb trycksänkning i samband med flygning efter dykning eller annan exponering för lågt omgivande tryck.

Vanliga symtom

Symtomen kan variera mycket beroende på var bubblorna finns och hur stora de är. De uppträder oftast inom några timmar efter tryckfallet, men kan ibland komma fördröjt.

Led- och muskelsmärta, ofta i skuldror, armar eller knän (”bend pain”).
Hudsymtom: kliande utslag, fläckar eller bubblor under huden, stickningar.
Neurologiska symtom: domningar, svaghet i en arm eller ett ben, balanssvårigheter, förvirring, huvudvärk, syn- eller talstörningar.
Andningspåverkan: hosta, bröstsmärta, andfåddhet (pulmonell dekompression/”chokes”).
Allvarliga fall kan ge medvetslöshet, kramper eller cirkulationstillestånd.

Diagnos

Diagnosen ställs ofta kliniskt utifrån symtom och dykarhistorik (typ, djup, duration och uppstigningsprofil).
Fysikalisk undersökning och neurologisk bedömning är viktiga.
Kompletterande undersökningar som Doppler‑ultraljud kan visa gasbubblor i blodet. MRT/CT kan behövas vid neurologiska symtom för att utesluta andra orsaker.

Akut behandling och första åtgärder

Vid misstanke om dekompressionssjuka är snabba och korrekta åtgärder viktiga för att minska skada och förbättra prognosen.

Ge 100 % syrgas omedelbart via mask—det minskar bubblornas storlek och förbättrar syresättning av vävnader.
Placera personen i liggande ställning (gärna horisontellt) och håll varm. Undvik att låta personen sitta upp om det finns andningspåverkan.
Säkra fria luftvägar och övervaka andning och cirkulation. Påbörja hjärt-lungräddning (HLR) vid behov.
Ge vätska intravenöst om möjligt (sjukhuspersonal) för att förbättra cirkulationen.
Undvik onödiga rörelser, massage eller tryck på smärtande leder, och undvik att patienten flyger.
Sök akuttransport till närmaste sjukhus med tillgång till hyperbar kammare (rekommenderad åtgärd för definitiv behandling).

Definitiv behandling – hyperbar syrgas (rekompression)

Rekompression i hyperbar kammare tillsammans med inhalation av 100 % syrgas är den mest effektiva behandlingen. Under tryck minskar bubblor i volym och syrgas under högt tryck förbättrar syresättningen av skadade vävnader och reducerar inflammation. Behandlingsprotokoll (t.ex. US Navy Treatment Table 6) varierar beroende på svårighetsgrad och svar på behandling. Ofta krävs flera sessioner.

Prognos och komplikationer

Många som får snabb och korrekt behandling återhämtar sig helt eller delvis. Utan behandling kan dekompressionssjuka ge bestående neurologiska skador, lungsjukdom eller i värsta fall död. Tid till behandling påverkar kraftigt prognosen.

Förebyggande åtgärder

Följ dyktabeller eller dykinstruktions datorer noggrant och gör rekommenderade säkerhetsstopp.
Anpassa uppstigningshastigheten och gör ett eller flera stopp vid längre eller djupare dyk.
Använd lämpliga gasblandningar för dykets djup och var försiktig med repetitiva dyk samma dag.
Håll dig väl hydrerad, undvik alkohol före och efter dykning och undvik tung fysisk ansträngning strax efter dykning.
Vänta med flygning efter dykning enligt rekommendationer (minst 12–24 timmar beroende på dykschema; följ relevanta riktlinjer från dykorganisationer).
Informera om tidigare hjärt-/lung- eller neurologiska sjukdomar vid dykarutbildning; vissa tillstånd kräver särskild medicinsk bedömning.

När ska du söka vård?

Sök omedelbart vård om du får några symtom efter dykning eller annan tryckexponering, även om symtomen är milda. Vid tecken på andningssvårigheter, svaghet, förvirring, medvetslöshet eller kraftig smärta ska du ringa akutnummer direkt eller omedelbart åka till akutmottagning med information om den senaste dykningen.

Om du är dykare är det också bra att ha en plan för hur du når hyperbar mottagning och att dyklag eller kamrater känner till grundläggande första hjälpen-åtgärder vid dekompressionssjuka.

Vem kan drabbas av dekompressionssjuka?

Dekompressionssjuka kan drabba undervattensdykare som tillbringar mycket tid på djupt vatten och återvänder till ytan för snabbt för att de andningsgaser som är lösta i kroppen ska kunna flyga ut utan att bilda bubblor.

Människor kan också drabbas av dekompressionssjuka om de befinner sig i ett flygplan eller en rymdfarkost med tryckkammare och den skadas och luften försvinner.

Hur man förhindrar dekompressionssjuka

Dekompressionssjuka kan förebyggas genom att långsamt minska trycket. På så sätt kan de gaser som har lösts upp i kroppen komma ut i andningsluften utan att det bildas bubblor. Dykare gör detta genom att långsamt komma upp till ytan, eftersom trycket beror på djupet och en minskning av djupet minskar trycket. För varje tio meters förändring av djupet ändras trycket med 1 bar, vilket är ungefär samma som det normala lufttrycket på havsnivå.

Dykare tar reda på hur långsamt de ska komma upp med hjälp av dekompressionstabeller eller en dykdator. De kan behöva stanna på vägen upp för att vänta på att tillräckligt med gas ska släppas ut innan det är säkert att gå vidare upp. Detta kallas för ett dekompressionsstopp. Tabellerna eller datorn informerar dykarna om vilka djup de måste stanna på och hur länge de måste stanna på varje djup.

Människor som flyger högt i flygplan undviker dekompression genom att befinna sig i en trycksatt kabin. I militärflygplan kan besättningen andas syre före flygningen i några timmar så att det mesta av det kväve som är löst i kroppen kan försvinna. Detta kallas syreförandning. Astronauter som förbereder sig för en rymdpromenad andas också syre och dekomprimerar inne i rymdfarkosten innan de tar på sig dräkten och går ut.

Vad är det som egentligen händer?

När en person andas löser luften eller annan andningsgas upp sig i blodet från lungorna. Detta tar en viss tid, och mängden gas som kan lösas upp beror på trycket runt personen. Om trycket är högre kan mer gas lösas upp. Efter ett tag kan inte mer gas lösas upp vid det trycket.

När en dykare går djupare blir trycket större. Detta gör att mer gas löses upp i dykaren. I slutet av dykningen måste dykaren återvända till vattenytan där trycket är lägre.

Om dykaren stiger långsamt kommer trycket att förändras långsamt, och det finns tillräckligt med tid för den gas som är löst i dykaren att återvända från blodet till andningsgasen i dykarens lungor och den kommer att avlägsnas på ett säkert sätt. Om tryckförändringen är för snabb för att tillräckligt mycket av den lösta gasen ska avlägsnas kan gasen bilda bubblor i blodet och andra delar av dykarens kropp. Dessa bubblor blir större när trycket minskar när dykaren närmar sig ytan. Bubblor som finns i blodet kan fastna i små blodkärl. Om detta sker i lungorna gör de vanligtvis ingen större skada, men om de blockerar blodflödet i andra delar av kroppen kommer de delar där flödet blockeras inte att få tillräckligt med syre och kan skadas. Detta är mycket farligt om det sker i hjärnan eller hjärtat. Det andra stället där bubblor kan bildas är i de mer fasta delarna av kroppen. Om dessa bubblor växer tillräckligt mycket kan de slita sönder de delar som finns runt omkring dem eller trycka mot dem tillräckligt hårt för att orsaka skada.

Behandling av dekompressionssjuka

Om en dykare drabbas av dekompressionssjuka kan den behandlas genom att sätta dykaren i en dekompressionskammare och öka trycket för att pressa bubblorna till en mindre storlek där de gör mindre skada, och genom att ge dykaren rent syre att andas, vilket hjälper till att få bubblorna att lösas upp igen. Syret bidrar också till att förhindra att bubblorna som blockerat blodkärlen skadar kroppen mer, eftersom det finns mer syre i blodet för att hålla de delar vid liv som har mindre blodtillförsel på grund av blockeringarna.

Frågor och svar

F: Vad är dekompressionssjuka?

S: Dekompressionssjuka är ett tillstånd som orsakas av bubblor i blodet och andra kroppsdelar hos personer som alltför snabbt upplever en minskning av trycket runt omkring dem.

F: Vad orsakar bubblorna vid dekompressionssjuka?

S: Bubblorna orsakas av att trycket runt kroppen minskar för snabbt.

F: Hur påverkar bubblorna kroppsdelarna?

S: Bubblorna kan blockera blodflödet och leda till syrebrist i kroppsdelarna. De kan också orsaka skador på de påverkade delarna genom att sträcka, riva eller trycka på dem.

F: Vad är ett annat namn för dekompressionssjuka?

S: Dekompressionssjuka är också känt som böjveck.

F: Hur kan man förebygga dekompressionssjuka?

S: Dekompressionssjukdom kan förebyggas genom att följa dekompressionsscheman under dykning, stiga tillräckligt långsamt för att kroppen ska kunna anpassa sig till tryckförändringarna och ta pauser under uppstigningen.

F: Vilka är symtomen på dekompressionssjuka?

S: Symtom på dekompressionssjuka kan vara ledvärk, muskelsvaghet, stickningar eller domningar, trötthet, illamående, kräkningar och yrsel.

F: Kan dekompressionssjuka behandlas?

S: Ja, dekompressionssjuka kan behandlas med hyperbar syreterapi, vilket innebär att man andas 100 procent syre i en tryckkammare för att minska bubblornas storlek och öka mängden syre i kroppen.

Sök