Dekompressionssjuka

Vem kan drabbas av dekompressionssjuka?

Dekompressionssjuka kan drabba undervattensdykare som tillbringar mycket tid på djupt vatten och återvänder till ytan för snabbt för att de andningsgaser som är lösta i kroppen ska kunna flyga ut utan att bilda bubblor.

Människor kan också drabbas av dekompressionssjuka om de befinner sig i ett flygplan eller en rymdfarkost med tryckkammare och den skadas och luften försvinner.

Hur man förhindrar dekompressionssjuka

Dekompressionssjuka kan förebyggas genom att långsamt minska trycket. På så sätt kan de gaser som har lösts upp i kroppen komma ut i andningsluften utan att det bildas bubblor. Dykare gör detta genom att långsamt komma upp till ytan, eftersom trycket beror på djupet och en minskning av djupet minskar trycket. För varje tio meters förändring av djupet ändras trycket med 1 bar, vilket är ungefär samma som det normala lufttrycket på havsnivå.

Dykare tar reda på hur långsamt de ska komma upp med hjälp av dekompressionstabeller eller en dykdator. De kan behöva stanna på vägen upp för att vänta på att tillräckligt med gas ska släppas ut innan det är säkert att gå vidare upp. Detta kallas för ett dekompressionsstopp. Tabellerna eller datorn informerar dykarna om vilka djup de måste stanna på och hur länge de måste stanna på varje djup.

Människor som flyger högt i flygplan undviker dekompression genom att befinna sig i en trycksatt kabin. I militärflygplan kan besättningen andas syre före flygningen i några timmar så att det mesta av det kväve som är löst i kroppen kan försvinna. Detta kallas syreförandning. Astronauter som förbereder sig för en rymdpromenad andas också syre och dekomprimerar inne i rymdfarkosten innan de tar på sig dräkten och går ut.

Vad är det som egentligen händer?

När en person andas löser luften eller annan andningsgas upp sig i blodet från lungorna. Detta tar en viss tid, och mängden gas som kan lösas upp beror på trycket runt personen. Om trycket är högre kan mer gas lösas upp. Efter ett tag kan inte mer gas lösas upp vid det trycket.

När en dykare går djupare blir trycket större. Detta gör att mer gas löses upp i dykaren. I slutet av dykningen måste dykaren återvända till vattenytan där trycket är lägre.

Om dykaren stiger långsamt kommer trycket att förändras långsamt, och det finns tillräckligt med tid för den gas som är löst i dykaren att återvända från blodet till andningsgasen i dykarens lungor och den kommer att avlägsnas på ett säkert sätt. Om tryckförändringen är för snabb för att tillräckligt mycket av den lösta gasen ska avlägsnas kan gasen bilda bubblor i blodet och andra delar av dykarens kropp. Dessa bubblor blir större när trycket minskar när dykaren närmar sig ytan. Bubblor som finns i blodet kan fastna i små blodkärl. Om detta sker i lungorna gör de vanligtvis ingen större skada, men om de blockerar blodflödet i andra delar av kroppen kommer de delar där flödet blockeras inte att få tillräckligt med syre och kan skadas. Detta är mycket farligt om det sker i hjärnan eller hjärtat. Det andra stället där bubblor kan bildas är i de mer fasta delarna av kroppen. Om dessa bubblor växer tillräckligt mycket kan de slita sönder de delar som finns runt omkring dem eller trycka mot dem tillräckligt hårt för att orsaka skada.

Behandling av dekompressionssjuka

Om en dykare drabbas av dekompressionssjuka kan den behandlas genom att sätta dykaren i en dekompressionskammare och öka trycket för att pressa bubblorna till en mindre storlek där de gör mindre skada, och genom att ge dykaren rent syre att andas, vilket hjälper till att få bubblorna att lösas upp igen. Syret bidrar också till att förhindra att bubblorna som blockerat blodkärlen skadar kroppen mer, eftersom det finns mer syre i blodet för att hålla de delar vid liv som har mindre blodtillförsel på grund av blockeringarna.