Översikt

En kraton är den äldsta och mest stabila delen av en kontinental platta. Kratoner består av fast, oftast mycket gammalt berg som utgör den hållfastaste delen av kontinentalplattan och den kontinentala litosfären. De har överlevt upprepade cykler av bergskedebildning, sammansmältning och rifting, och bevarar därför restfragment av jordens tidiga geologiska historia.

Egenskaper och inre struktur

Kratoner kännetecknas av en tjock skorpa och djupa, stabila rötter som når långt ner i jordens mantel. Den fasta delen i ytlagret kallas ofta kristallin berggrund, och denna kan antingen ligga i dagen eller vara täckt av yngre sediment. När berggrunden syns i ytan talar man om en sköld, medan en plattform har ett tunt lager av sedimentära bergarter ovanpå.

Typiska kännetecken

  • Tydligt hög stabilitet och låg tectonisk aktivitet jämfört med randzoner.
  • Mycket gammalt material – ibland flera miljarder år gammalt – i kontrast till den mycket yngre oceaniska litosfären.
  • En kemiskt och mineralt utarmat mantelområde under kratonen som bidrar till dess mekaniska styrka.

Ursprung och utveckling

Kratonernas bildning innefattar ofta sammansmältning av mindre kontinentskärvor genom orogeneser och senare avkylning och stabilisering. De kan också formas genom ackretion av terraner och bevara reststrukturer som greenstonebälten och gamla granuliter. Den djupa, stabila «keel» eller rot i litosfären anses vara avgörande för kratonens förmåga att motstå nedbrytning under senare plattektonisk aktivitet.

Användning, betydelse och exempel

Kratoner är viktiga för både vetenskap och ekonomi. De bevarar information om jordens tidiga utveckling och är ofta associationer till ekonomiskt värdefulla mineralfyndigheter, exempelvis guldförekomster och diamantbärande kimberliter. Välkända kratoner är till exempel den nordamerikanska Laurentia, den sydafrikanska Kaapvaal-formationen och australiska Pilbara, samt delar av den skandinaviska skölden där grundberget går i dagen.

Skillnader och terminologi

Det är viktigt att skilja en kraton från geologiskt yngre och mer aktiva regioner som orogener (bergskedjor) och collissionszoner. Begreppet kraton syftar på långvarig stabilitet snarare än bara geografisk utbredning. Kratoniska provinser kan vidare delas in i mindre geologiska enheter beroende på historia, struktur och bergarters ålder. Studier av kratoner använder fältobservationer, geokronologi och geofysiska metoder för att rekonstruera deras komplexa utveckling.

För mer fördjupning om termer och strukturer relaterade till kontinentala delar, se även introduktioner till kontinental litosfär och kristallin berggrund som kompletterar förståelsen av kratoners roll i jordens geologi.