Aln – antikens klassiska längdenhet

Upptäck alns historia som antik längdenhet och hur kubit, romersk ulna och andra gamla mått formade vårt moderna måttsystem.

Aln är en av de äldsta kända längdenheterna och användes av många forntida folk långt innan det moderna metersystemet infördes. I äldre texter kallas den ibland också kubit, och måttet bygger på en mycket enkel idé: man jämför en kroppsdel med det som ska mätas. I detta fall är det avståndet från armbågen till fingertopparna på en utsträckt arm.

Den här typen av mått var praktisk i samhällen där man ofta mätte rep, textilier, timmer och sten för byggande, handel och hantverk. Eftersom kroppen alltid fanns till hands behövde man inte särskilda redskap för att uppskatta längder. Den egyptiska hieroglyfen för enheten visar just en arm, vilket tydligt visar hur måttet uppstod.

Alnen användes under antiken och fortsatte att förekomma under medeltiden och fram till början av modern tid. Den förekom i många varianter, eftersom olika riken och städer hade sina egna standarder. Det gjorde att samma namn kunde syfta på olika längder beroende på plats och tid.

Den så kallade "naturliga alnen" utgår från avståndet mellan tummen och ett annat finger till armbågen hos en genomsnittlig person. Den motsvarar ungefär 24 siffror, 6 handflator eller 1½ fot, alltså omkring 45,72 cm eller 18 tum. I det romerska måttsystemet och i flera grekiska system användes just denna ungefärliga längd som grund för mer praktiska mått.

Vanliga varianter av alnen

Under historien delades alnen ofta upp i mindre enheter, som handflator och fingrar. Det gjorde det lättare att mäta och att kommunicera mått vid handel och byggande. I olika system kunde alnen därför vara kortare eller längre än den klassiska varianten.

• 6 handflator = 24 siffror, dvs. ~45,0 cm eller 18 tum (1,50 fot).
• 7 handflator = 28 siffror, dvs. ~52,5 cm eller 21 tum (1,75 fot).
• 8 palmer = 32 siffror, dvs. ~60,0 cm eller 24 tum (2,00 fot).
• 9 handflator = 36 siffror, dvs. ~67,5 cm eller 27 tum (2,25 fot).

Sådana variationer visar att alnen inte var ett helt enhetligt mått i den äldre världen. I praktiken berodde värdet ofta på lokala traditioner, officiella normer och vilken typ av arbete måttet användes till.

Romerska och senare mått

Från senantiken är också den romerska ulna känd, en fyra fot-kubik på cirka 120 cm. Den motsvarar avståndet från en mans höft till fingrarna på den utsträckta motsatta armen. Det är ett tydligt exempel på hur människokroppen länge användes som utgångspunkt för att skapa användbara längdmått.

Det engelska varvet har en lång juridisk historia, men dess ursprung är okänt. Den engelska ell är i huvudsak ett slags stor aln på 15 palmer, omkring 114 cm eller 45 tum (3,75 fot). Även där ser man hur äldre måttsystem ofta byggde på samma grundidé men utvecklades olika i olika regioner.

Alnen är därför inte bara ett mått, utan också ett exempel på hur människor i äldre samhällen standardiserade vardagliga behov med hjälp av kroppen. Den spelade en viktig roll i handel, arkitektur, textiltillverkning och praktiskt hantverk, och den visar hur nära förbundet måttsystemen var med det dagliga livet.

Frågor och svar

F: Vad är en cubit?

F: Hur lång är en naturlig cubit?

F: Vilka är andra enheter som liknar cubit?

F: Vad är den romerska ulna?

Fråga: Varifrån kommer det engelska ordet yard?

F: Vad är en ell?

Sök med bokstav