Cyklamen (Cyclamen) – fakta om släktet, arter, utbredning och odling

Upptäck Cyklamen: fakta om släktet, arter, utbredning från Medelhavet till Somalia samt praktiska odlingstips för vackra, tåliga knölväxter.

Cyclamen är ett släkte med cirka 20 arter av blommande växter. Släktet placeras idag i familjen Primulaceae (tidigare förs det ibland till Myrsinaceae enligt äldre klassificeringar). Släktet är mest känt under sitt vetenskapliga namn Cyclamen. De vanliga svenska namnen är till exempel cyklamen eller oftast det engelska låne­namnet floristcyklamen för odlad sort. Ibland kallas den felaktigt persisk viol eller primula (den är inte närmare släkt med violorna eller med primula) — orsaken är historiska kopplingar i systematiken.

Arterna är ursprungliga i områden kring Medelhavet, från Spanien österut till Iran, och förekommer också från nordöstra Afrika till Somalia. De växer i skogsmarker, buskmarker, på kalkhaltiga bergsslänter och i steniga lägen. Cyclamen är fleråriga, örtartade geofyter som har en vilande knöl (en tjocknad av hypokotylen) som lagrar näring.

Utseende och livscykel

Knölen är ofta 4–12 cm i diameter och ger upphov till blad och blomställningar. Bladen är vanligen runda eller njurformade och ofta marmorerade med silver- eller ljusare teckningar — ett mönster som vissa botaniker menar kan fungera som ett slags kamouflage för att minska betesskador. Blommorna sitter ensamma på slanka stjälkar och har fem tillbakaböjda kronblad som ger det karaktäristiska »bakvända» utseendet. Färgerna varierar från vitt till rosa, rött och lila; många sorter är även doftande.

Cyklamen är anpassade till ett klimat med kallare, fuktiga vintrar och varma, torra somrar. De bildar blad i sensommar–vinter eller tidig vår beroende på art, blommar ofta på hösten eller vintern (några arter blommar på våren) och går i sommarvila under torrperioden för att spara vatten. Varje blad eller blomma växer på sin egen stjälk som kommer upp ur knölen; bladstjälkarna är vanligen kortare (cirka 6 cm) än blomstjälkarna.

Fortplantning och spridning

• Blommorna pollineras främst av insekter (t.ex. bin och humlor).
• Efter blomningen spirar frökapseln på en lång stjälk som ofta vrider sig nedåt och öppnar sig långsamt. Fröna har ett näringsrikt bihang (elaiosom) som lockar myror — fröna sprids därför ofta med hjälp av myror (myrmekokori).
• Cyklamen kan även förökas vegetativt i odling genom delning av stora knölar, men vanligast är frösådd för bevarande av sorters egenskaper hos vildarter och hybrider.

Vanliga arter och användning

• Cyclamen persicum – floristcyklamen, största arten i handeln med många hybrider och sorter för krukodling.
• Cyclamen hederifolium – höstblommande, härdig i flera svenska trädgårdar; bladen dyker ofta upp efter blomningen.
• Cyclamen coum – vinter–vårblommande och mycket härdig, bra i stenpartier och under buskar.
• Cyclamen repandum, C. cilicium, C. graecum, C. purpurascens – exempel på andra vildarter som odlas i trädgårdar.

Cyklamen används som krukväxt inomhus (särskilt C. persicum), som vinterblommande krukväxt i butiker och hem, och som utomhusväxt i stenpartier, under buskar och i halvskugga där klimatet tillåter. De prydliga bladen gör dem attraktiva även när de inte blommar.

Odlingstips

• Ljus och plats: Ljus, men inte starkt eftermiddags­sol; köldtolerans skiljer mellan arter. Floristcyklamen trivs i svalare inomhusklimat (10–15 °C) för lång blomningstid. Härdiga arter vill ha halvskugga utomhus.
• Jord: Väldränerad, humusrik och något kalkhaltig jord. Blandning med perlit eller grus förbättrar dränering.
• Vattning: Vattna regelbundet under växtsäsongen men undvik att få knölen stående i vatten. Ett bra sätt är att vattna i krukans ytterkant eller från fat så att inte mitten (hjärtat) blir våt — detta minskar risken för röta. Under sommarvila minskas bevattningen kraftigt.
• Temperatur: Svalare temperaturer ger längre blomning. Varma, fuktiga förhållanden ökar risken för svampsjukdomar.
• Gödsling: Svag regelbunden gödsling under aktiv tillväxt och blomning hjälper blomningen, men undvik övergödning.
• Omplantering: Omplantera vartannat till vart tredje år eller när knölen vuxit ur krukan; använd då fräsch, väldränerad jord.

Förökning

• Frö: Vanligast. Så direkt i kruka eller i frösäck på hösten för arter som blommar vinter/höst, eller i vår för vårblommande arter. Frö kräver ofta fuktig, sval och mörk miljö för jämn groning. Groningstiden kan vara flera veckor.
• Delning: Större knölar kan delas, men det är en mer riskfylld metod eftersom knölen lätt skadas.

Sjukdomar och skadedjur

• Skadedjur: Cyklammjöldagg eller särskilt cyklamenkvalster (cyclamen mite) är ett allvarligt problem i odlingar och kan deformera blad och knoppar. Trips och bladlöss kan också förekomma.
• Sjukdomar: Övervattning kan leda till rot- och knölröta (t.ex. Fusarium), samt gråmögel (Botrytis) vid fuktiga förhållanden. God luftcirkulation och torrt krukhjärta minskar riskerna.
• Förebyggande: Hygien, frisk planta-inspektion, undvik stasvatten och använd väldränerade substrat. Vid angrepp kan borttagning av drabbade partier och lämpliga bekämpningsåtgärder behövas.

Sammanfattning

Cyklamen är ett mångsidigt och välkänt släkte med cirka 20 arter som är anpassade till medelhavsklimatets växlingar mellan svala fuktiga vintrar och torra somrar. De är uppskattade både som krukväxter (särskilt C. persicum) och som härdiga trädgårdsväxter (t.ex. C. hederifolium och C. coum). För lyckad odling är rätt ljusförhållande, väldränerad jord, sval temperatur under blomning och noggrann vattning nyckelfaktorer.

Frågor och svar

F: Vad är cyklamen?

F: Vilken familj tillhör Cyclamen?

F: Vilka är andra namn på Cyclamen?

F: Varifrån kommer Cyclamen-växter?

F: Vilken typ av växter är Cyclamen?

F: När producerar Cyclamen-växter blad och blommor?

F: Varför dör bladen på cyklamenplantor under den varmaste delen av Medelhavssommaren?

Sök med bokstav