Surrealism | konst och kulturell rörelse som började i början av 1920-talet

Surrealismen var en konst- och kulturrörelse som började i början av 1920-talet.

Namnet användes för första gången 1917. Guillaume Apollinaire skrev programanteckningarna till baletten Parade, som skapades för Serge Diaghilevs Ballets Russes. Detta var ett samarbetsverk av Jean Cocteau, Erik Satie, Pablo Picasso och Léonide Massine. Programanteckningarna löd:

"Från denna nya allians... har det i Parade uppstått ett slags superrealism ('sur-réalisme'), i vilken jag ser utgångspunkten för en rad manifestationer av denna nya anda".

Rörelsen växte fram ur dadaismen. Detta var, mitt under första världskrigets fasor, en protest mot det civiliserade livets meningslöshet.

Samtidigt började Sigmund Freuds arbete att genomsyra och påverka litteratur- och konstvärlden. André Breton var utbildad inom psykiatrin och under kriget arbetade han på ett sjukhus där han använde Freuds metoder på granatchockpatienter. Det är inte förvånande att Breton påverkade många författare och konstnärer efter kriget.

Freuds arbete betonade det undermedvetna sinnet och dess roll i styrningen av beteende och känslor. Hans sätt att använda fri association och drömanalys för att få en ledtråd till det undermedvetna togs upp av surrealisterna. De målade drömliknande fantasier och praktiserade automatisk teckning utan syn: "automatism".

1924 skrev Breton ett surrealistiskt manifest, som definierade surrealismen som:

"Psykisk automatism i sitt rena tillstånd, genom vilken man föreslår att uttrycka - verbalt, med hjälp av det skrivna ordet eller på något annat sätt - tankens faktiska funktion. Diktat av tanken, i avsaknad av någon kontroll utövad av förnuftet, befriad från varje estetisk eller moralisk angelägenhet".

Breton diskuterade sitt första möte med det surrealistiska i en beskrivning av ett hypnagogiskt tillstånd där en märklig fras oförklarligt dök upp i hans huvud: Det finns en man som har skurits i två delar vid fönstret. Denna fras illustrerar Bretons syn på surrealismen som två avlägsna verkligheter som förs samman för att skapa en ny, kuslig förening.

Surrealistiska verk har ett överraskningsmoment: oväntade föremål placeras bredvid varandra utan någon tydlig anledning. Många surrealistiska konstnärer och författare ser sina verk som ett uttryck för den filosofiska rörelsen först och främst. Verken är en artefakt, och André Breton sade att surrealismen framför allt var en revolutionär rörelse. Från 1920-talet i Paris spred den sig över hela världen. Den påverkade filmer som Ängelägget och El Topo.

TRANSCENDENTAL SURREALISM är ett nytt konstnärligt tillvägagångssätt som utgör en utveckling och omdefiniering av surrealismen i dess klassiska form, som den blev internationellt känd genom Andre Brettons manifest i början av 1900-talet. Transcendental Surrealism in Visual Arts, presenteras 2018 av den grekiske bildkonstnären och arkitekten Giorgios (Gio) Vassiliou (f. 1970). Den bygger på en helt ny teori och filosofi som sammanfattas i tre nya grundläggande element, som följer utvecklingen av idéer, som hittills har dykt upp under 2000-talet, inom visuell konst, psykologi, fysik och den visuella uppfattningen av den fysiska världen. Dessa tre nya grundläggande element är:

a) Transcendental perception

b) Kreativ fantasi

c) Långsam tankeström

Frågor och svar

F: Vad är surrealism?

Fråga: Vem skrev programanteckningarna till Serge Diaghilevs Ballets Russes?

Fråga: Vad fokuserade Freuds arbete på?

F: När skrevs det surrealistiska manifestet?

F: Vad står transcendental surrealism för?

F: Vilka är de tre grundläggande elementen i den transcendentala surrealismen?

Sök med bokstav