Dödsdalen | Det är den hetaste, torraste, och lägsta plats i Nordamerika

Geografi

Death Valley har många kända och ovanliga geografiska särdrag. Några av dem är sanddyner, saltöar, färgglada stenar och höga berg. Stora delar av Death Valley ligger under havsnivån. Ett inslag, som heter Badwater Basin, är den lägsta platsen i Nordamerika. Den ligger 86 meter under havsnivån. Saltfälten är ett annat känt inslag i Death Valley. Saltplattor är mycket ovanliga. De är stora, tillplattade områden där markytan är täckt av salt i stället för jord. Saltet som utgör en saltplatta kan vara många tum eller centimeter djupt. Saltplattorna skapades eftersom Death Valley för tusentals år sedan låg under vatten. Death Valley täcktes av en sjö som av geologer (forskare som studerar jorden) fick namnet Lake Manly. Lake Manly brukade vara mycket stor, men förändringar i vädret gjorde att floderna som förde in vatten i sjön torkade ut. Efter en lång tid började även vattnet i Lake Manly att torka ut. När vattnet torkade ut lämnade det kvar alla de mineraler som floderna hade fört in i sjön tillsammans med sitt vatten. När dessa mineraler torkade skapade de en skorpa (ett sprött yttre lager) av salt och andra mineraler ovanpå jorden. Många sjöar och hav i andra delar av världen torkade ut på samma sätt.

 

Resande stenar

I hela Death Valley lämnar klippor och stenar små stigar efter sig i böjda, sicksackformade (med vändningar) eller raka mönster. Stenarna är naturligtvis inte levande, men de färdas ändå över sjöbotten.

Dr Robert Sharp, professor i geologi, bestämde sig för att ta reda på mer om dessa stenar. Han satte märken på 30 stenar av olika storlek och form, slog spikar i marken där stenarna satt och studerade sedan vad som hände under de kommande sju åren. Tjugoåtta av stenarna rörde sig faktiskt, ibland mer än 180 meter. Dr Sharp jämförde rörelserna med vädret och fann att stenarna rörde sig på grund av vind och regn. Även om Death Valley får mindre än två tum regn per år gör regndropparna den släta leran i den torra sjöbädden mycket slät och hal. Vinden blåser sedan stenarna över den hala ytan, ibland så snabbt som 0,91 meter per sekund.

 

Klimat

De förändringar i vädret som gjorde att floderna torkade ut har inte försvunnit. Dödsdalen är fortfarande mycket torr. Det regnar mindre än 64 mm (2,5 tum) i Death Valley varje år. Eftersom Death Valley är så torr hela tiden har även den jord som inte är täckt av salt blivit mycket hård. Detta innebär att även om det inte regnar ofta, när det väl regnar, kan smutsen inte absorbera allt vatten tillräckligt snabbt, och vattnet kan förvandlas till en flash flood (en översvämning som sker mycket snabbt och mycket våldsamt). I augusti 2004 inträffade en mycket svår översvämning. Översvämningen skadade många byggnader och bilar och dödade flera människor. Översvämningen förstörde också många vägar, så ingen kunde åka in eller ut ur Death Valley. Death Valley National Park fick stängas under en lång tid medan parkvårdarna lagade allting.

Death Valley har extremt varma somrar; temperaturen kan vara 54 °C (130 °F). Den 10 juli 1913 var temperaturen 57 °C, vilket är den hetaste temperatur som registrerats i världen. På vintern är dagarna varma och nätterna svala; snö är mycket sällsynt.

 
Dödsdalens sanddyner  

Historia

Death Valley fick sitt namn 1849. Gruvarbetare och nybyggare försökte resa genom dalen under Kaliforniens guldrusning. Många människor dog på grund av att det var så varmt och torrt. Det finns väldigt lite vatten eftersom vattnet avdunstar, eller försvinner i molnen, innan det når marken. Av de få människor som bodde i Death Valley var de flesta gruvarbetare, särskilt av borax.

 

Nationalparken Death Valley

Death Valley National Park är en nationalpark i de amerikanska delstaterna Kalifornien och Nevada. Den omfattar Death Valley. Parken utsågs till nationalmonument 1933 och till nationalpark 1994. Den omfattar 7 800 km2 (7 800 km² ) i Kalifornien och Nevada. Death Valley National Park är det största vildmarksområdet i USA.

Parken ligger öster om Sierra Nevada, mellan de torra öknarna Great Basin och Mojave. Den har en varierad ökenmiljö med saltplattor, sanddyner, badlands, dalar, kanjoner och berg.

Detta är den största nationalparken i de lägre 48 staterna och är ett internationellt biosfärreservat. Ungefär 95 % av parken är ett vildmarksområde. Det är den varmaste och torraste av nationalparkerna i USA. Den näst lägsta punkten på västra halvklotet ligger i Badwater Basin, som ligger 86 meter under havsnivån. Parken är hemvist för många växt- och djurarter som har anpassat sig till denna hårda ökenmiljö. Några exempel är kreosotbuske, bighornfår, prärievarg och Death Valley pupfish, en överlevare från mycket fuktigare tider.