Endorheiskt avrinningsområde – vad är det? Definition och exempel

Lär dig vad ett endorheiskt avrinningsområde är, dess definition, hur det fungerar och konkreta exempel — från saltsjöar till ökenlandskap.

Författare: Leandro Alegsa

10-01-2026 21:40

Ett endorheiskt avrinningsområde, även kallat internt avrinningssystem, är ett avrinningsområde som inte rinner ut i något av jordens stora hav. Detta skiljer sig från normala avrinningsområden som samlas i floder och rinner ut i havet. Endorheiska avrinningsområden slutar vanligtvis i en saltsjö eller en saltslätt. De finns i alla delar av världen, men oftast i ökenområden.

Varför bildas endorheiska avrinningsområden?

Endorheiska system bildas när topografi och klimat hindrar vatten från att hitta en väg ut mot ett hav. Vanliga orsaker är:

Sluten topografi: Berg eller höjdryggar omger ett område så att ytvatten inte kan rinna ut.
Arida och semiarida klimat: Låg nederbörd och hög avdunstning gör att vattenmängderna inte räcker för att upprätthålla utgående flöden.
Geologiska faktorer: Jordarter med hög infiltration eller underjordiska barriärer kan leda till att vatten lagras eller försvinner under marken istället för att bilda utlopp.

Kännetecken

Terminala sjöar: Vattendrag mynnar ofta i terminala sjöar, sumpområden eller saltslätter (playor).
Hög salthalt: Eftersom vatten avdunstar men lösta mineraler stannar kvar tenderar dessa sjöar att bli salta och mineralrika.
Säsongsvariation: Många endorheiska sjöar är ephemerala — de kan svälla upp under regnperioder och nästan torrläggas under torka.
Känslighet: Systemen är ofta känsliga för mänskliga ingrepp som vattenuttag och omledning, vilket kan leda till uttorkning och ökade saltproblem.

Hydrologi och kemi

I ett endorheiskt avrinningsområde balanseras vatteninlopp (nederbörd och tillflöde från biflöden eller grundvatten) mot förluster (främst avdunstning och infiltration). Eftersom det saknas ytliga utlopp koncentreras lösta ämnen—salter och andra mineraler—i de terminala sjöarna. Det ger speciella kemiska förhållanden som kan påverka biologin och bygga upp mineralrika avlagringar.

Exempel från världen

Kaspiska havet: Världens största inneslutna vattenmassa och ett klassiskt exempel på ett stort endorheiskt bassängsystem.
Aralsjön: Tidigare ett stort endorheiskt innanhav i Centralasien som kraftigt krympt efter omfattande vattenomdirigeringar för bevattning.
Great Salt Lake (USA): Ett välkänt endorheiskt sjösystem i Utah med hög salthalt och stora våtmarker.
Salar de Uyuni (Bolivia): Världens största saltslätt, bildad där ett slutet bassängområde avdunstat nästan fullständigt.
Kati Thanda–Lake Eyre (Australien): Ett episodiskt endorheiskt sjösystem som brukar fyllas efter sällsynta kraftiga regn.
Okavango-deltat (Botswana): Ett ovanligt exempel där floden sprider ut sig i en inlanddelta och inte når havet.
Döda havet: Ett mycket mineralrikt, slutet innanhav mellan Jordanien och Israel/Palestina.

Ekologisk och samhällelig betydelse

Endorheiska områden kan vara viktiga för fågelliv, särskilt migrerande arter som utnyttjar rika våtmarker och algerika sjöar. Samtidigt innebär hög salthalt och skiftande vattennivåer speciella utmaningar för biologisk mångfald. För människor kan dessa områden ge resurser (salt, mineraler, fiske) men också skapa problem: marksaltnig, förlorad bevattningsvattenresurs och stoftproblem när sjöbottnar torkar upp.

Mänsklig påverkan och förvaltning

Historiska och moderna vattenuttag för jordbruk och bebyggelse har stark påverkan på endorheiska system. Exemplet Aralsjön visar hur storskalig omdirigering kan orsaka massiv ekosocial kollaps. Åtgärder för att hantera dessa system innefattar:

Sektorövergripande vattenförvaltning i hela avrinningsområdet.
Återställningsprojekt, såsom uppdämmningar eller reglering av inflöden för att stabilisera vattennivåer.
Minskad vattenförbrukning i jordbruk genom effektivare bevattningsteknik och grödval.
Övervakning av vattenkemi och ekosystem för att förebygga irreversibla skador.

Sammanfattning

Endorheiska avrinningsområden är slutna vattenbassänger där vatten inte når havet utan förloras genom avdunstning eller infiltration. De kännetecknas av terminala sjöar eller saltslätter, ofta hög salthalt och stor känslighet för klimatvariationer och mänskliga ingrepp. Rätt förvaltning kräver helhetsgrepp på vattenanvändning, övervakning och bevarandeinsatser i hela avrinningsområdet för att bibehålla både ekologiska värden och lokala samhällsintressen.

Förteckning över större endorheiska bassänger

Antarktis

Endorheiska sjöar i Antarktis finns i McMurdo Dry Valleys, Victoria Land, Antarktis, det största isfria området i Antarktis.

Don Juan-dammen i Wright Valley matas av grundvatten från en bergsglaciär och förblir ofrusen hela året.
Vanda-sjön i Wright Valley har ett ständigt istäcke, vars kanter smälter på sommaren så att den längsta floden i Antarktis, Onyxfloden, kan flöda. Sjön är över 70 meter djup och är hypersalin.
Lake Bonney ligger i Taylor Valley och har en flerårig isöverlagring och två lober som skiljs åt av Bonney Riegel. Sjön får sin näring från glaciärsmältning och från Blood Falls. Dess unika istidshistoria har resulterat i en hypersaline saltlösning i bottenvattnet och sötvatten vid ytan.
Lake Hoare i Taylor Valley är den färskaste av Dry Valley-sjöarna och får sin smältvatten nästan uteslutande från Canada-glaciären. Sjön har ett istäcke och bildar en vallgrav under den australiensiska sommaren.
Lake Fryxell, i anslutning till Rosshavet i Taylor Valley. Sjön har ett istäcke och får sitt vatten från ett flertal smältvattenströmmar från glaciärerna i ungefär sex veckor om året. Dess salthalt ökar med djupet.

Asien

En stor del av västra och centrala Asien är en enda gigantisk inlandsbassäng. Den innehåller flera sjöar, bland annat:

Det centralasiatiska interna avrinningsområdet är det största av de tre stora avrinningsområdena i Mongoliet.
Kaspiska havet, världens största sjö. En stor del av Östeuropa som avvattnas av Volga-floden tillhör faktiskt också dess avrinningsområde.
Aralsjön, vars bifloder har avletts, vilket har lett till att sjön har krympt dramatiskt. Den ekologiska katastrof som detta har lett till har gjort att allmänheten har uppmärksammat den svåra situation som interna avrinningsområden befinner sig i.
Balkhash-sjön (Kazakstan)
Lop Nur-bäckenet, i den sydöstra delen av den autonoma regionen Xinjiang Uygur i nordvästra Kina.
Sjöarna Issyk-Kul, Son-Kul och Chatyr-Kul i Kirgizistan
Sistanbäckenet som omfattar områden i Iran och Afghanistan.
Tarimbäckenet i den autonoma regionen Xinjiang Uyghur
Uvs Nuur-bäckenet, Mongoliet, Tuvanrepubliken Ryssland
Döda havet, som är jordens lägsta punkt på ytan och en av de salthaltigaste vattenmassorna, ligger mellan Israel och Jordanien.
Sambhar-sjön i Rajasthan i nordvästra Indien är också slutpunkten för en endorheisk bassäng.
Van-sjön i Turkiet är en av världens största endorheiska sjöar.

Australien

Australien är mycket torrt och har extremt låga avrinningsförhållanden på grund av sin gamla jordmån, vilket gör att det finns många varierande, endorheiska avrinningsområden. De viktigaste är:

Lake Eyre Basin, som rinner ut i den mycket varierande Lake Eyre och inkluderar Lake Frome.
Lake Torrens, väster om Flinders Ranges i södra Australien.
Lake Corangamite, en saltstark krater sjö i västra Victoria.
Lake George, som tidigare var ansluten till Murray-Darling Basin.

Afrika

Turkana-sjön i Kenya
Okavangodeltat, ett endorheiskt inlandsdelta i Kalahariöknen i Botswana.
Ngami-sjön i Botswana
Tchadsjön (mellan Tchad och Kamerun), som matas av floderna Chari och Logon.
Etosha-panelen i Etosha nationalpark i Namibia
Qattara-depressionen i Egypten
Chott Melrhir i Algeriet
Chilwa-sjön i Malawi
Afar-depressionen i Eritrea, Etiopien och Djibouti
Chott el Djerid i Tunisien

Nord- och Centralamerika

Lago de Atitlán i Guatemalas högland;
Bolsón de Mapimí, i norra Mexiko
Crater Lake i Oregon
Devil's Lake (North Dakota)
Devil's Lake (Wisconsin)
Great Basin, som täcker stora delar av Nevada och Utah, omfattar:

Black Rock-öknen i Nevada, platsen för Thrust2- och ThrustSSC-rekordkörningar i landhastighet och den årliga festivalen Burning Man.
Death Valley i Kalifornien och Nevada, den lägsta landpunkten i USA.
Groom Dry Lake i Nevada, platsen för den hemliga basen Area 51.
Utahs stora saltsjö, den största sjö med terminal på västra halvklotet.
Salton Sea i Kalifornien, en sjö som av misstag skapades 1905 när bevattningskanaler bröts och fyllde en endorheisk bassäng i öknen och återskapade ett gammalt saltvattenhav.
Sevier Lake i Utah
Pyramid Lake i Nevada
Monosjön i Kalifornien

Great Divide Basin i Wyoming, en liten endorheisk bassäng som ligger på tvären av den kontinentala klyftan.
Guzmánbäckenet, i norra Mexiko och sydvästra USA;
Little Manitou Lake i Saskatchewan
I New Mexico finns ett antal endorheiska avrinningsområden i öknen, bland annat:

Tularosa Basin, en sprickdal;
Zuni Salt Lake, en men;

Rogers Lake, vid Edwards Air Force Base i Kalifornien
Tulare Lake, en endorheisk bassäng i San Joaquin-dalens södra ände som matas av Kings River, Tule River och Kaweah River; sedan slutet av 1800-talet har sjöbottnen återvunnits och använts som jordbruksmark, även om den ibland översvämmas vid särskilt kraftiga regn.
Mexikos dal. Under förcolumbiansk tid var dalen till stor del täckt av fem sjöar, däribland Texcocosjön, Xochimilcosjön och Chalcosjön.

Många små sjöar och dammar i North Dakota och Manitoba är endorheiska; vissa av dem har saltskorpor längs stränderna.

Europa

Neusiedlersee/Fertő tó i Österrike och Ungern
Trasimenosjön i Italien
Velence-sjön i Ungern
Prespasjön mellan Albanien, Grekland och Makedonien.
Rahasane turlough, i Co. Galway, Republiken Irland, är länets största och omfattar cirka 2,5 kvadratkilometer.

Alla dessa sjöar dräneras dock antingen genom konstgjorda kanaler eller genom karstfenomen. Det finns ytterligare mindre endorheiska sjöar i Medelhavsländerna Spanien (t.ex. Laguna de Gallocanta), Italien, Cypern (saltsjöarna Larnaca och Akrotiri) och Grekland.

Sydamerika

Altiplano, en av världens största och näst högsta bassänger.
Valenciasjön (spanska: Lago de Valencia) är den näst största sjön i Venezuela.
Salar de Atacama, Atacamaöknen, Chile (även om den ligger nära Altiplano är den inte en del av den).
Nordvästra pampasbassängerna i den torra pampasmarken i Argentina
Sydvästra pampasbassängerna i den torra pampasmarken i Argentina
Meseta Somuncura i Patagonien i Argentina.

Forntida

Några av jordens gamla endorheiska system är:

Svarta havet, fram till dess att det slogs samman med Medelhavet.
Medelhavet självt och alla dess bifloder, under Messinians uttorkning (ca 5 m.y. BP) när det blev avskilt från Atlanten.
Lake Lahontan i västra USA
Ebro- och Duerobäcken, som dränerade större delen av norra Spanien under neogen och kanske även pliocen.
Lake Bonneville (Utah)