Iblis (Shaytan) i islam – definition och roll som djävulen
Utforska Iblīs (Shaytan) i islam — dess definition och roll som djävulen, hur shayātīn frestar människor, skillnaden mellan frestelse och mänsklig svaghet.
I islam används flera termer för det som ofta översätts till "djävulen": Iblīs (arabiska: إبليس) som oftast syftar på den särskilda varelsen som vägrade att böja sig inför Adam; Shayṭān (arabiska: شيطان, plural: شياطين shayāṭīn) som är en mer allmän term för onda krafter eller demoniska följeslagare; och Shaitan som en annan form av samma ord. I Koranen och haditherna framställs dessa som frestelser och vilseledare vars huvudsakliga uppgift är att "viska in i hjärtan" och uppmana människor till synd eller misstag.
Iblīs och jinnerna: Enligt dominerande islamsk tolkning var Iblīs en jinn, en varelse skapad av eld (eller "rökfri eld") till skillnad från människan som är skapad av jord och änglarna som är skapade av ljus. Iblīs straffades och blev förvisad efter att han vägrade Guds befallning att böja sig inför Adam. Han fördömdes för sin högmod och fick tillåtelse att försöka leda människor och jinn vilse tills den yttersta dagen, men han har ingen makt att tvinga någon – han kan endast föreslå, viska och locka.
Shayṭān som allmän term och qareen: Ordet shaytān kan användas både om Iblīs som individ och om andra onda väsen (shayāṭīn) som agerar som hans assistenter. I hadith-litteraturen finns också begreppet qareen — en följeslagare (vanligtvis en jinn) som kan viska till en människa. Vissa hadither nämner att varje människa har en sådan följeslagare som försöker föra denne bort från rätt väg. En välkänd hadith säger att Profeten Muhammeds qareen blev muslim, varvid han inte fick ledas bort av honom, något som ofta nämns för att påvisa profeters särskilda skydd mot vilseledande.
Viska (waswas) och mänsklig fri vilja: Islamsk lära betonar att shaytān endast kan föreslå och fresta; människor har fri vilja och ansvar för sina handlingar. Begreppet waswas (det inre viskandet) beskriver den subtila frestelsen som kan komma från yttre shaytān eller från människans eget begär (nafs). Texterna skiljer ofta mellan khata (misstag eller tillfälliga brister), som kan drabba även profeter i form av ofullkomlig mänsklighet, och kaba'ir (stora synder), som är medvetna överträdelser av Guds bud. Profeterna anses vara befriade från att medvetet begå större synder (iskmah), men kan göra mänskliga misstag som rättas till av Gud.
Koranen, berättelser och tolkningar: Koranen omtalar shayāṭīn som ibland blir vänner eller följeslagare till dem som inte tror, och som ett sätt att pröva eller leda till konsekvenserna av människors egna val. Berättelsen om Moses som reser längs havsstranden och fisken som rymmer (i suran al-Kahf) omnämns i klassisk tafsirlitteratur; vissa tolkningar förklarar glömskan i den episoden som en mänsklig svaghet eller inverkan från frestelse snarare än ett tecken på profetisk omoralitet. Sådana förklaringar varierar mellan kommentatorer och skolor.
Tolkningar och perspektiv: Inom islamisk teologi finns olika nyanser: sunniter, shiiter och sufier diskuterar Iblīs roll, hans uppror och hans framtid (däremot är det allmänt accepterat att han till slut kommer att straffas). Sufiska texter använder ofta bilden av shayṭān även symboliskt för att beskriva ego, stolthet eller inre hinder på vägen till Gud.
Praktisk rådgivning i islamisk praxis: För att skydda sig mot waswas och shaytān rekommenderar islamisk tradition regelbunden åminnelse av Gud (dhikr), böner, återberättelse av Koranens verser (särskilt suror som al-Falaq och an-Nās), att söka tillflykt med frasen a'ūdhu billāh (” jag söker tillflykt hos Gud”), samt uppriktig omvändelse och goda handlingar. Dessa åtgärder ses som effektiva mot frestelser och inre viskningar.
Sammanfattning: Iblīs är i islam främst namnet på den varelse som trotsade Guds befallning och därefter blev symbolen för motstånd och frestelse. Shayṭān är en bredare term för onda krafter som viskar och försöker leda människor vilse, men de har ingen absolut makt över människors val. Samtidigt uppmärksammar islam både yttre frestelser (shayāṭīn) och inre svagheter (nafs), och ger praktiska verktyg för att motstå dem och upprätthålla ett moraliskt liv.
Frågor och svar
F: Vad kallas djävulen inom islam?
S: Djävulen är känd som Iblis, Shayṭān eller Shaitan inom islam.
F: Vad är djävulens främsta aktivitet enligt islam?
S: Djävulens främsta aktivitet är att uppmana människor att begå ondska och leda dem på fel väg genom bedrägeri.
F: Hur påverkar djävulen människor enligt islam?
Svar: Djävulen påverkar människor genom att viska i deras hjärtan och uppmana dem till onda saker och genom att påverka deras sinnen.
F: Finns det många sataner enligt Koranen?
Svar: Ja, Koranen nämner att det inte bara finns en utan många sataner.
F: Vilken roll spelar satanerna enligt islam?
S: Enligt islam är satanerna assistenter till dem som inte tror på Gud och gör dem onda.
F: Har alla människor en satan?
S: Ja, enligt Muhammed har varje människa sin egen satan.
F: Vad är syftet med den satan som skickas till en döende person som ett sista försök?
Svar: Den satan som skickas till en döende person som ett sista försök skickas för att få den döende personen att inte tro på Gud. Dess syfte är att göra personen till en icke-troende.
Sök