Ealdorman
En ealdorman (från forntida engelska ealdorman, lit. "äldre man"; plural: "ealdormen") är en term som används för en högt uppsatt kunglig tjänsteman som var ansvarig för en eller flera shires. Titeln härstammar från 600-talet och var i bruk fram till kung Knuts tid. Deras ställning var en kombination av administratör, domare och militärbefälhavare. Ealdormen var föregångare till de senare engelska earls.
Kontor
En ealdorman var en av kungen utsedd person som styrde en eller flera shires eller territorier. Ealdorman var också ansvarig för att leda sin lokala fyrd (deltidsarmé) i strid. Men dessa arméer var först och främst skyldiga sin ealdorman trohet. Mycket ofta kunde stödet från en eller flera ealdormen hjälpa en kunglig kandidat att bli kung. I många fall efterträdde ealdormen underkungar men behöll samma rättigheter. Flera hade varit underkungar och var medlemmar av den kungliga familjen. I tidiga anglosaxiska dokument kallas ealdormen också dux, princeps eller comitis i tidens dokument.
Historia
Begreppet förekommer för första gången i den anglosaxiska krönikan under år 568. Men dess användning är troligen äldre än så. Redan på 700-talet betraktades ealdormen som domare. Men utvecklingen av shire kan ha kommit senare. När ealdormanier började bli ärftliga (föras vidare från far till son) blev de familjer som innehade dem allt mäktigare. Flera av dem fick en makt som var näst efter kungen. De beskrevs i dokumenten med termen patricius. Under 800-talet förekom dessa i Northumbria, Mercia och Kent. Termen patricius var i stort sett densamma som ämbetet som borgmästare i palatset i den merovingiska dynastin av frankiska kungar. Detta kunde vara farligt för en kung att ha någon så mäktig person som utövade makt i hans namn. På åttonde och nionde århundradet var de farligaste ealdormen de som hävdade kunglig härstamning. De kunde och i vissa fall gjorde de uppror mot en kung och tog själva tronen. I den tidens mycket enkla kungliga förvaltning behövde en kung vara beroende av sina ealdormen. En kung kunde skapa ealdormen från sin egen familj. Men han kunde bara fylla endast en del av ealdormanerna på det sättet. När ealdormens familjer slöt sig samman för att stödja varandra blev det svårare att avsätta en ealdorman.
Earl
Termen ealdorman ersattes av termen earl under 1000-talet. I kung Knuts lagar nämns både ealdormen och earls. Men det gjordes ingen skillnad mellan dem. Efter den normandiska erövringen av England 1066 var titeln Earl inte längre utbytbar mot dux eller princeps. De skrevs ibland som comes (greve). Kung Vilhelm ersatte de flesta anglosaxiska earls med sina egna utnämnda personer. Han begränsade sedan de flesta earlars makt genom att ge dem kontroll över grevskap, slott eller andra territorier. Några få fick mer makt. Dessa fick titeln Earl palatine.
Frågor och svar
F: Vad är en ealdorman?
S: En ealdorman är en högt uppsatt kunglig tjänsteman med ansvar för ett eller flera grevskap.
F: Vad är ursprunget till termen "ealdorman"?
S: Termen "ealdorman" kommer från fornengelska och betyder "äldre man".
F: Vilken roll hade ealdormen i det forntida engelska samhället?
S: Ealdormännen hade till uppgift att vara administratörer, domare och militära befälhavare.
F: När användes titeln ealdorman?
S: Titeln ealdorman användes från 600-talet fram till kung Knut.
F: Vad var föregångaren till engelska earls?
S: Ealdormen var föregångare till engelska earls.
F: Vad är pluralformen av "ealdorman"?
S: Pluralformen av "ealdorman" är "ealdormen".
F: Vad var ealdormernas främsta ansvar?
S: Det primära ansvaret för ealdormen var att övervaka administrationen och styrningen av ett eller flera grevskap.
