Östlig långnäbbad ekidna (Zaglossus bartoni) — fakta, utbredning & underarter
Upptäck Östlig långnäbbad ekidna (Zaglossus bartoni) — fakta, utbredning i Papua Nya Guinea, kännetecken, kroppsstorlek och fyra underarter.
Den östliga långnäbbade ekidna (Zaglossus bartoni), även kallad Bartons långnäbbade ekidna, är en art i släktet Zaglossus. Arten är endemisk för Nya Guinea och förekommer främst i bergsområden i Papua Nya Guinea, vanligen mellan ungefär 2 000 och 3 000 meter över havet.
Utseende
Zaglossus bartoni är den största av de äggläggande däggdjuren (de så kallade monotreme) och är betydligt större än de vanliga kortnäbbade ekidnorna. Vuxna individer väger vanligtvis mellan 5 och 10 kg och är 60–100 cm långa. Den har ingen tydlig svans och bär en tätt sittande, ofta mörk päls med styva hår som delvis liknar taggar. Ett kännetecken för arten är antalet klor: fem klor på framfötterna och fyra på bakfötterna, vilket skiljer den från andra Zaglossus-arter.
Ekologi och beteende
Östlig långnäbbad ekidna är främst en marklevande ensamvandrare som rör sig långsamt. Den använder sin långa, rörliga näbb för att söka efter marklevande ryggradslösa djur, framför allt daggmaskar och andra maskar, men även insektslarver och små ryggradslösa byten. Den fångar bytet med en lång, klibbig tunga och kan använda kemiska och elektriska sinnesintryck i näbben för att lokalisera byten i jord och löv.
När den känner sig hotad försvarar den sig genom att gräva in sig i marken eller rulla ihop kroppen för att skydda mjukdelarna med pälsen och de styva håren. Den är duglig på att gräva med sina kraftiga klor och kan göra enkla underjordiska gångar och bohålor.
Fortplantning
Som andra monotremes lägger östlig långnäbbad ekidna ett enda, hårt men läderartat ägg. Efter att ägget lagts inkuberas det av honan i en tillfällig pung eller ett bo. När ägget kläcks utvecklas ungen, kallad puggle, vidare under moderns tillsyn. Ungen hålls skyddad tills den börjar utveckla sporrar/spikar och kan klara sig självständigt. Honor saknar riktiga spenar; mjölken utsöndras istället genom öppningar på huden som ungen suger i sig.
Underarter
- Z. bartoni bartoni
- Z. bartoni clunius
- Z. bartoni smeenki
- Z. bartoni diamondi
De fyra erkända underarterna är geografiskt isolerade i olika delar av bergsområdena på Nya Guinea. De skiljer sig ofta åt i kroppsstorlek och i viss grad i pälsfärg och proportioner, vilket gör fältdiagnostik möjlig för erfarna forskare och naturvårdare.
Hot och bevarande
Den östliga långnäbbade ekidnan hotas främst av jakt (lokal jakt för mat), habitatfragmentering genom skogsavverkning och förändrad markanvändning samt i vissa områden introduktion av rovdjur eller konkurrerande arter. Eftersom populationerna ofta är spridda och isolerade är de särskilt känsliga för överexploatering och miljöförändringar.
Bevarandeinsatser fokuserar på skydd av livsmiljöer, områdesskydd, samarbete med lokala samhällen för att minska jakttrycket samt forskning och inventeringar för att bättre förstå populationernas utbredning och status. Mer information och uppdaterade bedömningar av bevarandestatus finns hos IUCN och nationella naturvårdsmyndigheter.
Forskningsbehov och kultur
Zaglossus bartoni är ett svårt studerat djur på grund av sitt avlägsna levnadssätt och glesa förekomst. Ytterligare fältstudier behövs för att fastställa populationstrender, fortplantningsbiologi och hur olika underarter klarar förändringar i sin miljö. Ekidnor har också kulturell betydelse för många urfolksgrupper i Nya Guinea, både som födokälla och som del av lokala berättelser och traditioner.
Frågor och svar
Fråga: Vad är den östliga långnäbbade ekidna?
S: Den östliga långnäbbade ekidna är en ekidnaart av släktet Zaglossus som finns på Nya Guinea.
F: Var kan man hitta den östliga långnäbbade ekidna?
S: Den östliga långnäbbade ekidna finns huvudsakligen i Papua Nya Guinea på höjder mellan 2000 och 3000 meter över havet.
F: Hur kan man skilja den östliga långnäbbade ekidna från andra medlemmar av släktet?
S: Den östliga långnäbbade ekidna kan särskiljas från andra medlemmar av sitt släkte genom antalet klor på fram- och bakfötterna. Den har fem klor på framfötterna och fyra på bakfötterna.
F: Hur stor är en vuxen östlig långnäbbad ekidna?
S: En vuxen östlig långnäbbad ekidna väger mellan 5 kg och 10 kg och har en kroppslängd på 60-100 cm.
F: Vilken är den östra långnäbbade ekidnans främsta försvarsmekanism?
S: Den östliga långnäbbade ekidna rullar ihop sig till en taggig boll för att försvara sig.
F: Hur många underarter av östra långnäbbade ekorrar finns det?
S: Det finns fyra erkända underarter av östliga långnäbbade ekidnor: Z. bartoni bartoni, Z. bartoni clunius, Z. bartoni smeenki och Z. bartoni diamondi.
F: Hur kan man skilja de olika underarterna av östra långnäbbade ekidnanor från varandra?
S: De olika underarterna av östra långnäbbade ekorrar kan främst särskiljas genom skillnader i kroppsstorlek och geografisk isolering.
Sök