Echidna är en monotrem som lever i Australien och på Nya Guinea. De tillhör familjen Tachyglossidae och är, tillsammans med näbbdjuret, de enda nu levande äggläggande däggdjuren.

Utseende och anatomi

Echidna (på svenska ofta kallad myrpiggsvin) har ett karaktäristiskt utseende: en kort, kraftig kropp täckt av hår och spetsiga taggar, samt en lång, rörliknande mun eller näbb. Taggarna är ombildade hår av keratin och fungerar som skydd mot rovdjur. Kroppsstorleken varierar mellan arter; den vanligaste arten (kortnäbbad) blir vanligtvis omkring 30–50 cm lång och väger normalt 2–7 kg.

Deras näbb är känslig och används för att söka efter byten. Den har ett välutvecklat luktsinne och känselreceptorer; hos vissa arter finns även specialiserade känselceller som hjälper dem hitta insekter. De fångar byten med en lång, klibbig tunga, framför allt mjuka byten som myror, termiter och larver.

Fysiologi: Echidna har mjölkkörtlar men saknar riktiga spenar; mjölken utsöndras istället från små öppningar i huden. Deras kroppstemperatur ligger ofta lägre än hos andra däggdjur och de kan gå in i tillstånd av torpor eller vinterdvala i kallare klimat.

Fortplantning

Som monotrem lägger echidna ägg. Honor utvecklar under parningstiden en kort, hudveck eller "pung" där ägget placeras efter att det lagts. Honan lägger vanligen ett enda, läderartat ägg som ruvas i ungefär 8–10 dagar. När ägget kläcks kommer en liten, naket ungt djur — ofta kallat en "puggle" — som suger i sig mjölk från moderns mjölkutsöndringar.

Puggle stannar i moderns pung eller i en skyddad lya tills taggarna börjar växa och ungen är tillräckligt stor för att flyttas till en mer permanent lya. Ungen lämnar ofta boet flera veckor efter födseln, men kan fortsätta dia under en tid. Könsmognad uppnås först efter några års ålder beroende på art och miljö.

Föda och beteende

Echidna är huvudsakligen insektsätare; myror och termiter utgör en stor del av dieten, men de kan också äta andra små ryggradslösa djur som larver och nattfjärilslarver. De söker föda genom att gräva i mark och bark med sina kraftiga klor och plockar upp bytet med sin klibbiga tunga.

Dessa djur är i huvudsak ensamma och mest aktiva under skymning och natt, men kan vara dagaktiva i svalare väder. De är skickliga grävare och skapar både födosökshål och skyddslador.

Försvar

Echidna har flera effektiva försvarsstrategier. Med sina taggar och kraftiga klor kan de skydda sig mot rovdjur. En vanlig reaktion är att gräva snabbt i marken och backa in i ett hål eller en spricka så att endast taggarna syns utåt — på så sätt kan ett rovdjur inte komma åt djuret utan att skadas på taggarna. De kan också rulla delvis ihop sig och spänna musklerna för att göra det svårt att få grepp om dem. Vid skogsbränder gräver de sig ibland ner i jorden för att undkomma lågorna.

Utbredning och bevarandestatus

Den kortnäbbade echidnan finns i stora delar av Australien och är i allmänhet relativt vanlig. I Nya Guinea förekommer flera arter av långnäbbade echidnor (släktet Zaglossus) som är mer sällsynta och vissa hotas kraftigt av jakt och habitatförlust. Hot mot arten inkluderar habitatförstöring, introducerade rovdjur (t.ex. rävar och katter) och vägtrafik.

Intressanta fakta

  • Echidna är ett av de få däggdjur som lägger ägg.
  • De har mjölkkörtlar men inga spenar; ungarnas sugande sker mot hudens öppningar där mjölken finns.
  • Taggarna är ombildade hår och ger ett mycket effektivt skydd mot de flesta rovdjur.
  • De kan leva länge; i fångenskap kan echidnor bli flera decennier gamla.

Sammanfattningsvis är echidna ett unikt och anpassningsdugligt däggdjur med både specialiserad födointagning, ovanlig fortplantning och välutvecklade försvarsmekanismer. De spelar en viktig roll i ekosystemen som insektsätare och är föremål för bevarandeinsatser, särskilt de mer hotade arterna i Nya Guinea.